Tretton år i rad

Våren 2002 förde jag en intensiv kampanj i TV-soffan i föräldrahemmet. Arsenal gick mot dubbeln och Arsenal Sweden var på vippen att nå 100 medlemmar. Min kampanj hade en oerhört snäv målgrupp då det endast var min pappa som ingick i den. Det Arsenalintresse som hade väckts i honom när London för snart 50 år sedan var swingin’ (om jag hade fått en krona för varje gång jag har hört honom säga ”Jag var på Highbury redan 1967”…), men som hade svalnat under 1980-talet väcktes till liv när vi var i London 1996 och jag kämpade in Arsenal-Leeds i reseagendan. 2002 var tiden mogen för honom att gå med i klubben tyckte jag.

Min kampanj började ge resultat och till slut lovade pappa att gå med i Arsenal Sweden – men bara om han blev medlem nummer 100. Så blev det, och vi som under nästan ett år försökt lära oss driva en supporterklubb jublade över att nå 100 medlemmar.

Ett år senare var den siffran mer än tredubblad, och efter ytterligare en säsong – i kölvattnet av den numera klassiska SVT-dokumentären ”Med hjärtat i Arsenal” där flera av klubbens profiler hade centrala roller – var drömgränsen på 1000 medlemmar sprängd.

Sedan dess har det blivit en vana att se drömgränser passeras. I runda slängar har Arsenal Sweden vuxit med mellan 300 och 1000 medlemmar varje säsong och jag brukar alltid hävda att ökningarna tyder på att klubben fokuserar på rätt saker samt jobbar utifrån de värderingar medlemmarna önskar. Samtidigt måste jag och de andra som leder klubben vara ödmjuka och inse att vi hela tiden kan och ska utveckla den och sättet vi jobbar på. Annars är risken stor för att den fina medlemsutvecklingen snabbt vänder åt fel håll. Detta är vi medvetna om och jobbar stenhårt för att problemet inte ska uppstå.

I en förening av den här storleken finns det alltid avvikande åsikter om hur den ska drivas, även om kritiken relativt sett har varit snäll under årens lopp. Jag tar hemskt gärna till mig förslag och kritik, och svarar alltid på de mail med frågor eller kritik som kommer in. Vill du diskutera något som har med klubben att göra är du alltid välkommen att kontakta mig på axel.asplund@arsenal.se.

När styrelsen diskuterar framtiden kommer ofta frågan om hur mycket vi ska satsa på medlemsrekrytering upp. Arsenal Swedens storlek är alltid en styrka när det gäller att få genomslag på olika sätt. Samtidigt får inte kostymen växa sig för stor alldeles för snabbt, för då hinner vi inte med att ge den medlemsservice vi önskar. Den takt vi ökar med idag är på gränsen av vad vi klarar av för att upprätthålla nivån, så detta är en utmaning för oss.

Idag är jag dock bara stolt över att få fira nytt medlemsrekord för trettonde gången. Min pappa är fortfarande medlem, men är inte längre en av hundra. När detta skrivs är han en av 6339. Det känns som att min kampanj för tolv år sedan lyckades.