Jag missade matchen igår. Det är alltid lite ångestladdat den, i runda slängar, gången per säsong livet kommer emellan och jag tvingas inse att Arsenal får komma i andra hand. Igår var det 90-årskalas för en nära släkting och i det läget kände jag att blodsband får gå före lojaliteten till Arsenal. Det var skönt att via diverse appar på telefonen se att laget klarade sig alldeles utmärkt utan mig.

Nog för att det är ett överanvänt uttryck så här i Nobelpristider, men sällan har det passat så bra med ett "äntligen!". Äntligen är nya Arsenal.se online, och vi som leder klubben känner oss riktigt nöjda med uppfräschningen av sajten. Nu ser jag fram emot medlemmarnas reaktioner.

Det bidde ingen söndagskrönika igår på grund av att vårt webbhotell drabbades av någon form av större sammanbrott (fråga mig inte om detaljerna, jag fattar inte sådant). Det får bli en måndagskrönika nu när sajten är uppe istället - hoppas att ni har överseende med det.

Ett slitet uttryck säger ungefär att ett tydligt tecken på att ett lag är bra är att man vinner även om spelet haltar. Nu vann Arsenal visserligen inte söndagens fight, men att ta en poäng efter en insats som lämnade en del att önska är ändå ett styrkebesked.