När det har gått åtta år måste det väl ändå vara okej att återanvända rubriker?

Arsenal mötte Stoke idag. Ett av lagen rullade stundtals ut sin motståndare i andra halvlek och hade under långa stunder större bollinnehav. Det andra gjorde tre mål på fasta situationer.

Ur led är tiden, för hur ska vi annars förklara det faktum att lag ett i scenariot ovan är Stoke och lag två Arsenal? Om vi nu måste förklara saken – själv tror jag att jag nöjer mig med att konstatera att The Gunners tog en ny tung seger och låter resten bero.

Det var den 27 februari 2010 och klockan började närma sig åtta på kvällen. Jag var på besök hos min bror som då bodde i Kristianstad och självklart drog jag med honom och hans sambo till närmaste sportbar för att se Stoke-Arsenal. När klockan närmade sig åtta på kvällen blev jag plötsligt svimfärdig och började kallsvettas – det var då Ryan Shawcross gjorde kaffeved av Aaron Ramseys högerben.

Arsenal Swedens styrelse har just medelst telefonmöte genomfört säsongens andra styrelsemöte, så jag vill passa på att dela med mig av några av de punkter som togs upp ikväll samt informera om saker som tidigare har beslutats.

Det finns vissa värvningar jag minns bättre än andra. Sol Campbell 2001. Andrej Arsjavin 2009. Fredrik Ljungberg 1998. Lukas Podolski 2012. De är de där som får det att skälva till i hela supportersjälen. Idag räcker dock inte ens richterskalan till för att mäta darrningarna i själen. Mesut Özil 2013. Den transfern överträffar alla ovanstående.

Nog är det lockande att falla in i Twitterflödet och håna Spurs som har spenderat närmare en miljard kronor på nyförvärv den här sommaren, samtidigt som Arsenal har gjort av med mindre pengar på transfermarknaden den här sommaren än vad jag har lagt på tandkräm under samma period. Det är lockande, men jag tänker inte gå dithän. Säsongen summeras nämligen i maj och inte efter tre omgångar - det borde både vi och Tottenhams supportrar vara glatt/smärtsamt medvetna om.