Axel Asplund

Det är bermudatriangelnklass på gåtan om hur nummer elva i det blåa laget mitt Södra Upsala mötte idag fick spela klart andra halvlek. Hans våldsamma satsning mot mig var så mycket rött kort det bara kan bli, och det var bara tur att jag inte gick samma öde som Eduardo till mötes. Nummer elva fick inte ens gult kort, men det var ett regelbrott som förtjänade minst tre matchers avstängning.

Det är domarnas uppgift att stävja den här typen av våldsamma spelare, men när de som farbror Melker 2 inte följer de regler som är uppsatta tillåts nummer elva och hans kumpaner fortsätta förstöra spelet. Det är sjukt att dessa idioter får göra det.

Jag klarade mig dock med en mindre blödning och slapp därmed fraktur. Siktar på att vara tillbaka i spel till internmatchen om två veckor.

Annars var det återigen inte alls imponerande av Södra att förlora så pass säkert. Nu har vi betat av höstens tuffaste vecka på ett inte alls imponerande och föga övertygande sätt. Det kan inte ha varit många som trodde att vi skulle möta ettan och tvåan i tabellen och ta två segrar och göra sju mål. Det var däremot många som trodde att vi skulle förlora två matcher och släppa in sju mål - så som det också blev.

Som tur är säkrade vi kontraktet för två veckor sedan, så vi är ändå nöjda att som nykomling hänga kvar. Men jag säger som Sp*rs - nästa år, då jävlar.

Det är bermudatriangelnklass på gåtan om hur Kevin Davies fick spela andra halvlek i Bolton-Arsenal. Hans våldsamma satsning mot Clichy var så mycket rött kort det bara kan bli, och det var bara tur att Arsenalspelaren inte gick samma öde som Eduardo till mötes. Nu fick Davies visserligen syna cheddarn efter den här situationen, men det var ett regelbrott som förtjänade minst tre matchers avstängning.

Bolton är inte längre riktigt samma sparka-på-allt-som-rör-sig-gäng som laget var under Big Fat Sam, men hos vissa spelare - som Davies - lever den vidriga attityden kvar. Det är domarnas uppgift att stävja den här typen av våldsamma spelare, men när de som Steve Bennet inte följer de regler som är uppsatta tillåts Davies och hans kumpaner fortsätta förstöra spelet. Det är sjukt att dessa idioter får göra det.

Annars var det återigen imponerande av Arsenal att vinna så pass säkert. Nu har vi betat av höstens tuffaste vecka på ett lika imponerande som övertygande sätt. Det kan inte ha varit många som trodde att Arsenal skulle åka till Ewood Park och Reebok Stadium och ta två segrar och göra sju mål. Just nu är vi mycket välförtjänt på plats ett i tabellen.

Till sist: Jag är precis som Peppe synsk. Före matchen sa jag att Eboue skulle näta - han har känts het på slutet - och just före Boltons ledningsmål var mina exakta ord: "Jag ger mig fan på att de nätar nu". Å andra sidan så gav jag en hel del andra tvärsäkra profetsior under match som verkligen inte infriades, men även en blind... 

Jag hoppas innerligt att det inte bara var jag som såg att antihjälten Oleg Luzhny var någon form av assiterande tränare i Dynamo i matchen i onsdags. I den svajiga sändingen jag hade kunde man se honom kliva in och ge Colin Lewin en vänskaplig knuff strax före kick off i andra halvlek.

Vet inte varför, men jag älskar sådana små detaljer. En gång Arsenal, alltid Arsenal på något vänster.

Jag minns Oleg Luzhny som en riktigt svajmast. I vissa matcher - oftast, ska jag tillägga - var han riktigt kass, för att i nästa vara hur bra som helst. Mer ojämn spelare får man leta efter. Klart är dock att han knappast var en typisk Arsenalspelare. Typ raka motsatsen till Gael Clichy.

Jag fick hans autograf 1999 och den vårdar jag ömt.

Och, to be fair, Gael Clichy har gjort exakt lika många mål som Oleg Luzhny i Arsenals A-lag: 0.

Jag känner att det, som matchen utvecklades, var okej med kryss i Keiv. Vi var det bättre laget större delen av matchen och hade chanser att avgöra. På förhand kändes som att enda chansen Dynamo hade att göra mål var på en fast situation och så blev det som bekant.

Som jag ser det är ett kryss i Ukraina ett bra resultat. Tydligen har Arsenal aldrig vunnit där på sex-sju-åtta (hur många gånger har vi egnetligen varit i Ukraina?) försök så oavgjort är okej. Vi har fortfarande tre hemmamatcher att spela på, och på hemmaplan är Arsenal erkänt starka - bara en torsk på mer än två år på Emiraten. Tack vare kvitteringen ligger vägen öppen för avancemang.

Det var skönt att det var just Gallas som klev fram och kvitterade. Jag har varit kritiskt mot honom som kapten och i den här matchen var han iskall i backlinjen. Men ändå var det han som klev fram och tryckte in bollen när det som mest behövdes, och det är en egenskap jag gillar med honom - han vet var målet står. Det är så en kapten ska agera i slutet av en tuff match, inte sitta och gråta efter ett kryss eller stå och vråla i ansiktet på en lagkmarat som just gjort fel. Men jag vill se mer av den här leading-by-doing-attityden innan jag är övertygad om Gallas storhet som kapten.

Arsenal går mot ännu en tung bortamatch, och Bolton away har vi avskytt länge.  Hoppas vi kan ta med oss känslan från 0-2 down 3-2 up från i våras och få hem tre poäng. Reebook Stadium är och förblir dessvärre en skräckarena, och det finns risk för att Arsenalspelarna känner detsamma. Tre poäng i Bolton vore dock en grym avslutning på höstens tuffaste vecka.

Som vanligt. Viasat väljer bort Arsenal.

Till förmån för vadå? Celtic-Ålborg, Lyon-Fiorentina och Juve-Zenit (!). Nu är jag visserligen så färgad man bara kan vara i den här frågan, men jag är fullständigt övertygad om att Dynamo-Arsenal skulle dra fler tittare än dessa matcher.

Det finns inte många klubbar som bräcker Arsenals fanbas i Sverige. Liverpool, ja, och kanske även Man United.  Men av de spanska och italienska klubbarna tvivlar jag på att det finns någon som har fler supportrar än topplagen i Premier League (jag är medveten om att Man United tekniskt sett inte är ett topplag just nu - hahahaha - men ni fattar vad jag menar).

Då är frågan varför Viasat väljer bort Arsenal. Rimligtvis borde fler tittare generera mer reklamintäckter för den kommersiella kanalen. Arsenal drar garanterat fler tittare än Lyon.

Naturligtvis finns möjligheten att se Arsenal, men har man inte parabol går det inte vad jag har förstått att få in Viasat Extra. Då återstår någon skakig stream på nätet med arabiska eller kinesiska kommentatorer. För mig förtar det känslan litegrann av att se Arsenal spela.

Å andra sidan är detta ett problem tre-fyra gånger per säsong, så jag kanske överdriver. Likväl är det irriterande att varenda match Inter spelar visas, men inte Arsenals.

Fick just ett telefonsamtal från Ukraina. Lander och Willner är på plats och behövde en adress där de skulle hämta matchbiljetterna - det var på Schevchenko Boulevard. En sjukt mäktig adress.

Lander meddelade att de inte hade hunnit se så mycket av stan ännu, men att det var ungefär tre raksträckor på fem mil in från flygplatsen och att det finns Stella även i Ukraina.

Man kanske skulle ha följt med ändå. Särskilt då Viasat sitter på tv-rättigheterna i Sverige.

Jag har medvetet valt att inte skriva överdrivet mycket om den riktiga Storklubben i norra London (som fansen brukar säga), eftersom att om jag skulle skriva om Sp*rs varje gång klubben förlorar hade jag enbart fått skriva om N17-laget. Men efter deras sämsta inledning på 34 år eller vad det var går det ju inte att undvika och småle lite. Att vara supporter är att vara skadeglad - så är det bara.

Läste igår på den nystartade bloggen Europe Calling på Bladet hur ärke-spuden Niva satt och drömde sig tillbaka till förra årets Ligacup och deras 5-1-seger. Den har uppenbarligen fått episka proportioner i hans värld, som den största segern något klubblag har tagit någon gång i hela världshistorien. Jag kunde inte undgå att störa mig på det inlägget.

Därför myser jag när jag tänker på att Niva satt och led på Shite Hart Lane tillsammans med drygt 30 000 andra förtappade själar i går kväll när Villa tämligen enkelt slog Sp*rs. Det enda som hördes vid slutsignalen var spridda burop och det tragiska ljudet av drömmar som krossades. Igen.

Gillar ni att läsa vad en bitter Sp*rssupporter kände efter matchen igår rekommenderar jag denna länk (om ni inte redan har hunnit gotta er i den).

Jag gillar särskilt avslutningen:
"Jag vet inget som är så deprimerande som den där långa, mörka kebabdoftande 25-minuterspromenaden mellan White Hart Lane och Seven Sisters t-banestation en kväll som denna."

Classic.

Så har vi äntligen fått upp nya Arsenal.se. Visst återstår det en del jobb innan sajten är så bra som vi vill ha den, och det tar säkert lite tid för folk att vänja sig vid den.

Jag är dock mycket nöjd med det nya adminsystemet, och när vi väl lär oss använda det fullt ut ska det här bli grymt. Jag är dock inget geni vad det gäller IT (inte inom det området heller....) så hav tålamod, kära läsare.

Surfa runt på sajten och kolla på det som är nytt, och det som är uppdaterat. Upptäcker ni någon bugg eller annat konstigt är det bara att rapportera i forumet. Har någon én idé om en ny avdelning på sajten är det bara att kontakta någon i Arsenal Swedens styrelse - särskilt om du vill skriva den själv.

Vad säger ni? Gillar ni Arsenal Swedens nya lya?

Nu har jag inte orkat leta upp någon statistik för att säkra det här påståendet, men visst är det så att Arsenal brukar ha det extremt svårt i första ligamatchen efter ett landslagsuppehåll? Senaste exemplet på det är ju Fulhammatchen för en knapp månad sedan.

Just därför är jag grymt imponerad över Arsenals insats i går. Spelare som Walcott, Sagna och Gallas har spelat två landskamper från start, men går in och är fullständigt fokuserade och gör riktigt stabila insatser. Visst kräver vi att spelarna alltid ska vara så fokuserade som möjligt, men det är klart att de inte kan vara det alltid - och just matchen efter ett landslagsläger brukar vara en sådan undantagsmatch.

Att åka upp till Ewood Park och göra fyra mål är riktigt starkt, och det visar att vi har en förstauppställning som är av högsta klass. Problemet är ju bredden, men det ska jag inte bitcha om nu när vi har 11-0 på tre matcher. Ska försöka att se det positiva för en gångs skull istället.

Det måste ha varit skönt för Adebayor att att näta i ligan igen, nu när han har börjat fokusera på fotbollen igen. Jag säger keep it up, så ska nog alla synder bli förlåtna vad det lider.

Eboues skada såg inte bra ut. Jag fick Pires-vibbar och vridningen i knäet, och det är bara att hoppas att han inte är allvarligt skadad. För även om vi är många som har sågat Eboue längs med fotsulan så har han Wengers förtroende och är en viktig truppspelare - samt klubbens glädjespridare nummer ett. Skadan såg illa ut, den saken är klar.

Nu ska jag fortsätta pilla med nya Arsenal.se. Den börjar ta sig nu - och kommer upp vilken dag som helst.

Paul Ince uttalade sig om Theo Walcott inför dagens överkörning:

"The kid is lightning but we have a very good left-back in Stephen (Warnock)."

Fyra missar senare undrar jag om Ince fortfarande anser att Stephen Warnock är "very good".