Axel Asplund

När Arsenals matcher inte går på tv känns det alltid som att jag blir mindre delaktig i dem. Inte för att vi framför tv:n i realiteten har någon som helst direkt påverkan på hur det går för laget, men det är alltid mycket svårare att engagera sig i icke tv-sända matcher.

Därför är det skönt att Arsenal-Bolton faktisk visas på en kanal man kan se. Det blir på riktigt igen på ett annat sätt.

Det ska också påpekas att jag verkligen inte klagar på Arsenals tv-facit den här säsongen - även om jag har gjort det tidigare. Den här säsongen är det två matcher jag inte har sett live och det känns ju helt klart som att man kan leva med.

Ska bli intressant att se om det har hänt något med laget sedan matchen mot Pompey. I både den och mot Aston Villa haltade spelet och avsaknaden av Cesc var enorm. Förhoppningsvis kan Nasri fortsätta ta en spelfördelande roll, för jag tycker mig se att han har de kvaliteter som krävs för den positionen. Och han har förmågan att driva upp bolltempot - något man knappast kan beskylla Diaby, Denilson och Song för.

Mot tre pinnar!

Det var länge sedan jag hade så dålig koll på Arsenals värvningsrykten, men ibland har man helt enkelt bättre saker för sig. Jag orkar verkligen inte ta in alla möjliga och omöjliga rykten - som i slutändan nästan aldrig leder någonvart. Nu är jag övertygad om att Arsenal kommer att värva under det här fönstret, men jag skulle inte bli förvånad om det blir en spelare som inte ens har nämnts i förhandsspekulationerna.

Jag har dock noterat att Arshavins namn har varit ett av de mer frekvent nämnda de senaste dagarna. Jag är kluven till en eventuell värvning av honom. Vi såg alla hur vass han kan vara under EM i somras och em spelare av den klassen skulle naturligtvis vara en tillgång i alla lag. Samtidigt förstår jag inte riktigt var han passar in i Arsenal.Det skulle vara i Hleb-rollen i så fall.

Hur som helst. Bara vi värvar någon så att laget får en omskakning och lite nytt blod. Ska vi nå fjärdeplatsen är det ett måste. 

Nytt år och en nystart för Arsenal Football Club. Det är i alla fall min förhoppning att klubben kan få till en sådan efter en höst där alldeles för mycket har gått snett.

Det började redan i somras när Wenger valde att satsa på en trupp som var tunn redan i våras, men nu utan Flamini, Hleb och Gilberto. Med facit i hand ångrar nog Wenger att han inte satsade hårdare på att ersätta dessa spelare, som att exempelvis lägga de där extra £2 miljonerna på Xabi Alonso.

Hösten minns vi nog alla allt för väl, med de hopplösa förlusterna mot Fulham, Hull, Stoke, Villa och City. När dessutom spelet hackade och få, om ens någon, av spelarna överraskade positivt var det inte jättekul att vara Gooner. Lägg därtill tunga skador på Cesc och Walcott, samt Rosickys troligvis dödsdömda karriär.  Som kronan på verket står slutminuterna i den famösa 4-4-matchen mot världens mest osköna lag som ganska bra sammanfattar den här hösten.

Fast det har ju inte bara varit negativt. Matchen mot Man United var kanske den bästa jag har sett live i ligan och vi har dessutom lyckats besegra Chelsea och de traditionellt sett tunga Blackburn och Bolton på bortaplan. Theo Walcotts utveckling har också gett mersmak, liksom Samir Nasris start i Arsenal. Hemmamatchen mot Porto var också bland det bättre jag såg under hela året.

Kan Arsene Wenger och hans pojkar fortsätta att bygga på de positiva bitar som faktiskt finns i kombination med ett par tunga värvningar är jag inte alltför negativt inställd till den här våren. Vi må vara borta från ligatiteln, men både CL och FA-cupen är "up for grabs". Arsenal har rimliga chanser att vinna båda dessa turneringar under 2009.

Jag håller med Steven Gerrard. När DJ:n inte spelar den låten man vill lackar man ur. Fast jag brukar i och för sig inte slå ner honom med blodvite som följd.

Det känns ganska skönt att krisrubrikerna har lämnat Emirates för en gångs skull, och särskilt när det drabbar laget, och spelaren, som skickade ut oss ur Champions League. Hämnd är en rätt som bäst serveras kall, som det sägs i Kill Bill.

Är det för övrigt någon som är förvånad över att en engelsman har försatt sig i den här situationen? Ibland är man glad över Wengers motvilja till att värva britter.

Det är inte bara på mittfältet Arsenal måste förstärka. Efter försvarsspelet i går är det tydligt att något måste hända även i backlinjen. Men här krävs det nödvändigtvis inte någon inte någon spelartransfer.

Arseblog lyfter idén om att ta in en defensiv coach, vilket jag tycker låter sunt. Att Arsene Wenger inte är någon försvarsivrare är känt och hans filosofi är att man vinner matcher genom att själv föra dem med snabbt och tekniskt offensivt spel. Försvaret ska, in en perfekt Wenger-värld, inte utsättas för några som helst utmaningar. Problemet just nu är att The Gunners inte förmår styra matcherna på grund av att spelarna som spelar där för tillfället inte är tillräckligt precisa i passningsspelet och därmed inte kan föra spelet. Då sätts försvaret under press, och då blir det förvirrat. Därför behövs en defensiv coach just nu.

Om Arsenal skulle anställa en sådan hoppas jag att man först ställer frågan till martin Keown. Han var med redan 2006 och coachade backlinjen som var en viktig del i att klubben gick till Champions League-final. Denna bestod av Eboue, Senderos, Toure och Flamini - två spelare som alltså inte spelade på sina ordinarie positioner. Denna backlinje drillades under våren av Keown och höll tillsammans med sina lagkamrater och en storspelande Lehmann nollan i dubbla matcher mot Real Madrid, Juventus och Villarreal. 

Om Keown kunde få dessa oprövade kort att göra ett flertal stormatcher borde han kunna hjälpa mer etablerade spelare Gallas, Toure anno 2009, Djourou, Silvestre, Sagna och Clichy att utvecklas både spelmässigt och taktiskt.

Wenger måste bortse från sin egen prestige och tro på sig själv i det här fallet och ta hjälp utifrån. För annars kommer vi att få se fler halvtimmar som den inledande igår när besök på arenor som Old Trafford och Anfield väntar under våren.

Efter Villas inledande halvtimme igår hade jag varit mer än nöjd med kryss, men som Gooner är man smärtsamt medveten om att fotboll går ut på att göra mål på chanserna. Som vi gjorde för en gångs skull - bortsett från holländaren som behöver fyra chanser för att göra mål. Igår fick han bara en och en halv. Trots det var man naturligtvis missnöjd med oavgjort efter andra halvlek.

Samtidigt är vi inne i en säsong av oflyt och tappade ledningar, så när Gallas idiotiskt rev ned Abgonlahor var det nog fler än jag som visste att ledningen inte skulle hålla. Arsenal behöver numera en tremålsbuffert för att vi ska vara säkra på seger då vi försvarsmässigt, men ett undantag i Sagna, inte håller samma klass som övriga topplag.

Normalt sett är jag tokig efter en sådan här avslutning på en match, men nu svor jag bara några gånger och knäppte sedan över till På Spåret. Så uppgiven och hårdhudad har den här säsongen redan gjort mig.

Igår blev det också än mer tdligt hur viktigt det är att Wenger agerar på spelarmarknaden nu. Song slog bort passningari 40 minuter innan han blev skadad och Ramsey var om möjligt ännu sämre när han kom in. Den unge walesaren har en del kvar att lära innan han på allvar kan göra intryck i Premier League. Med dessa två spelare som högst aktuella alternativ på mittfältet har Wenger inget val. Fram med checkboken (tänk att sådana fortfarande existerar i England) och handla.

Krönikörerna skriver att Arsenal nu är borta från guldjakten. Var vi ens någonsin med, undrar jag då.

Har jag någon gång önskat att The Sun är fel ute så är det nu. Men det verkar onekligen så att Cesc Fabregas verkligen missar en stor del av säsongen. Min spontana reaktion: We're fucked.

Under alla Wengers år i Arsenal har vi aldrig varit så beroende av en spelare offensivt som vi har varit av Cesc den här säsongen. Visst är Adebayor och van Persie viktiga, men att de ska lyckas är ofta beroende av att lagkaptenen har gett dem rätt förutsättningar. Nu ser det ut som att Arsenal kommer att få spela utan lagets stöttepelare nummer ett alldeles för lång tid för att vi ska vara säkra på att ta fjärdeplatsen.

Nu får vi betala ett enormt pris för Wengers envishet att inte bredda truppen inför säsongen, och han kan inte skylla på någon annan än sig själv. Det är hans fel att vi måste förlita oss på Denilson, Diaby och Song för att nå CL nästa år, och det skriver jag inte för att såga den trion. De gör säkerligen så bra ifrån sig de bara kan, men ingen av dem har rutinen att bära upp ett lag som slåss på tre fronter under flera månader. Många kanske tycker att man ska ge de unga talangerna chansen att visa att de trots allt har vad som krävs. Jag blir dock rejält orolig över tanken på att det är dessa som ska styra vårat mittfältsspel den närmaste tiden.

Och vad finns bakom Denilson, Diaby och Song om någon av dessa blir skadade? Ramsey, Randall och några andra tonåringar. Orolig var ordet.

Det är visserligen fel att börja måla upp värsta scenariot redan innan det har bekräftats att Cesc är borta och innan några matcher ens har spelats. Arsenal kommer inte att falla som en sten ned mot bottenskicktet av tabellen bara för att en spelare är borta, men vi har sett hur krampaktigt det blir när Cesc inte är med. Vi såg det mot Porto och vi såg det mot Manchester City. Blir det många fler sådana matcher är det nog läge att börja scouta eventuellt mostånd i Uefa-cupen. Om ens det...

Apropå att måla upp värsta scenariot alltså. Dock ett inte alldeles osannolikt scenario.

Om inte detta för Wenger att ge sig ut på januarishopping finns det ingenting som kan få honom att förstärka truppen. Det handlar inte om att ha back-up till mittfältet längre. Nu handlar det om att ha ett mittfält.

Arsenal har överraskat mig många gånger förut när jag har varit som mest pessimistisk. Jag ber till jultomten om att laget gör det igen.

Efter Howard Webbs miserabla insats gårdagens match var jag beredd att såga hela det engelska domarskrået jäms med sulorna. På en halvlek mellan Everton och Chelsea har dock Phil Dowd räddad domarnas ära. Och som han har gjort det.

35: e minuten: John Terry gör ännu en av sina huvudlöst vårdslösa tacklingar med dobbarna i vädret och träffar mer spelare än boll. Ungefär som han gjorde mot Sagna för några veckor sedan. Men istället för den obligatoriska tillsägelsen eller på sin höjd varning skickade Dowd upp det röda kortet. Det här var visserligen inte Terrys värsta tackling någonsin, men han om någon har samlat ihop till det.

43: e minuten: Frank Lampard klagar våldsamt efter en tveksamt dömd frispark och varnas. Det måste ha varit första gången någonsin han har fått gult kort för att ha protesterat. 

43: e minuten: Dowd skickar upp ännu ett gult kort för protest. Till vem? Cashley så klart. Den mannen har en förmåga att få alla domslut som går emot honom att vara en personlig förolämpning. I Arsenal tyckte jag att det var småcharmigt, men nu hatar jag det. Varje gult kort Cashley får är en seger för mänskligheten.

Keep up the good work Phil!

Vilket underbetyg till årets upplaga av Premier League det är att ett lag som Liverpool kan leda ligan. I alla fall om man bedömer laget efter dagens insats där laget bara lyckades skapa en målchans sedan Adebayors horribla utvisning. Jag skulle bli mycket förvånad om Pool faktiskt vinner ligan framför Man United eller Chelsea.

Även domare Howard Webbs insats var under all kritik. Hans lade en oerhört märklig nivå på matchen där så gott som alla fällningar också ledde till gult kort. Att Adebayor blev utvisad är ett skämt då det första gula kortet aldrig borde ha utdelats. Det andra kan jag acceptera, men inte när han redan har fått en varning. Då räcker det med en tillsägning.

Läsare av den här bloggen vet att jag inte gillar särskilt många - om ens någon - domare. Men Howard Webb börjar jag få allt svårare för, då han även i Arsenal-Man United stod för några extremt märkliga beslut som när han inte dömde frispark efter Carricks nedsparkning av Diaby precis utanför straffomårdet. Samtidigt fick Arsenal med sig ett mål som inte skulle ha godkänts mot Chelsea så alla domare sänker inte The Gunners.

Arsenal gjorde ingen toppmatch, men tog trots allt över spelet efter utvisningen och jag hade inte blivit förvånad om vi hade lyckats krånga in ett mål. Särskilt Nasri var behållningen i andra halvlek samtidigt som Song gjorde en stabil insats som städare på mittfältet. Även Gallas visade på nytt att stormatcherna är hans rätta element, medan Djourou var darrigare.

Skadan på Cesc kom mycket olägligt, och med tanke på hans förtvivlade ansikstuttryck när han klev av i halvtid kan det vara allvarligt. Skulle det visa sig att han blir borta en längre tid sitter Arsenal mycket illa till då alla vet hur viktig spanjoren är för laget. Det är bara att hoppas på ett julmirakel så att Fabregas är tillbaka så fort som möjligt.

Jag måste säga att jag är helnöjd med lottningen till utslagsrundan av CL. Italienska lag brukar passa Arsenal bra och av de italienska lagen som är kvar tycker jag att Romas spel är perfekt för Arsenal. Det finns alla förutsättningar för två fina matcher - och efter dem är chanserna mycket goda att The Gunners spelar kvartsfinal.

Samtidigt hade Panathinaikos varit snäppet lättare, men då vi slapp båda Barca och Bayern är jag mer än nöjd.

Den enda nackdelen med att åka till Rom är att vi måste åka till den italienska huvudstaden två gånger i vår, då finalen spelas på Olympiastadion. Och här snackar vi nackdel av lyxkaraktär. Jag själv kommer inte att åka till Rom i returmötet, för ekonomin tillåter inte det. Får vi dock chansen att återvända dit i maj finns det ingenting som kan hålla mig kvar i Uppsala, vare sig jag får biljett till finalen eller inte. Jag ångrar fortfarande att jag inte rånade en bank så att jag hade kunnat åka till Paris 2006...

Jag blir ännu mer nöjd med lottningen när jag ser att gruppvinnarna Liverpool och Man United får möta Real Madrid respektive Inter. Gjorde Arsenal en klassisk läggmatch i Portugal av rent taktiska skäl? Det kan förklara Gallas och Silvestres försvarsspel i alla fall.

Nu får jag äntligen lite ledighet från skola och jobb. Härligt, positivt, wow!