Sebastian

Det är ganska deprimerande att sitta och hålla på Crystal Palace mot Everton en onsdagskväll. Under inga omständigheter ska en match de två lagen påverka Arsenal under slutskedet av en säsong. Men här är vi nu och tampas egentligen bara med Everton om att få kvala till Champions League. Detta efter att ha spenderat stora delar av säsongen i ligaledning. Det tog en lång rad av felbeslut för att vi skulle hamna där vi är nu, men de togs likväl.

Arsenal fick på söndagen ännu en chans att bevisa att laget kan prestera när det väl behövs. Att storförlusterna mot Liverpool och Chelsea var engångshändelser, som på något sätt hände två gånger. Att Arsenal fortfarande är en storklubb. Vad Arsenal i stället bevisade var att man är en klubb i fullständig kris, och alla bevis leder till att Wenger är krisens början och slut.

Med Manchester City ute ur FA-cupen är Arsenal det enda storlaget kvar i turneringen, och det främsta hotet får ses som Hull – för närvarande på 13:e plats i Premier League. Men först måste Arsenal ta sig an Wigan som heroiskt bortaslog titelfavoriten City. Arsenal kan knappast önska sig ett bättre utgångsläge in en semi-final i cupen. Eftersom Wigan precis har besegrat City så kommer det bli svårt att underskatta dem trots att de för närvarande ligger sjua i Championship.

Av allt att döma sattes det stopp för Arsenals titeldrömmar efter förlusten borta i mörkaste Mordor mot självaste Stoke City. Ännu mer hopplöst ser läget ut då Arsenal inte får ett enda skott på mål under den andra halvleken med 1–0-underläge. Podolski fortsätter att möta boll hela tiden, och missuppfattar att han faktiskt ska vara en kantspelare och inte en speluppbyggare. Santi Cazorla vågar inte försöka ta sig an spelare på sin kant, och blir därmed utmarkerad och beroende av löpningar. Löpningar som inte finns.

Vem hade trott att Laurent Koscielny, som så sent som 2009 spelade i den franska andradivisionen, skulle komma att bli en av Premier Leagues och Europas främsta mittbackar?

Jag har hittills inte haft nöjet att få träffa mannen Mesut Özil. Men spelaren har irriterat mig i en eskalerande takt sedan han köptes för 42,5 miljoner pund som en färdig världsklasspelare. "Ett geni" och "den bästa 'tian' i världen" är bara ett axplock av de superlativ som Özil har växt upp med. Och nog har alla de där hyllningarna gjort avtryck i Özils egen inställning till fotboll. Sedan hans ungdom har han fått höra hur speciell han är och hur mycket bättre han är än alla andra.

Theo Walcott är som bekant borta resten av säsongen. Aaron Ramsey är borta i minst sex veckor, och kommer att ha svårt att hitta sin form då han återvänder mitt i säsongens intensivaste period av svåra matcher. Flamini är avstängd i fyra matcher och Arteta ser inte ut att vara i gott skick nog för att representera Arsenal. Jack Wilshere dras med skadeproblem igen. Nicklas Bendtner klarar inte – och har aldrig klarat – att prestera över 90 minuter. I sina bästa stunder är han fortfarande inget mer än en "super sub".

Theo Walcott är borta från spel i sex månader efter att ha ådragit sig en skada mot Tottenham. "Titelchansen har fått sig en rejäl törn", "Nyckelspelarens skada försämrar titelchanserna", "Walcotts skada sätter stopp för Arsenal".

Fel, fel, fel!

Myten om Tim Sherwood-effekten fick sig en rejäl törn då Tottenham blev utspelade av Arsenal som var i kontroll matchen igenom. Det var ett klassiskt derby, där Theo Walcott lyckades göra bortasupportrarna fullständigt vansinniga genom att påminna dem om resultatet. Dessförinnan hade de klasslösa supportrarna kastat mynt mot en Walcott som bars ut på bår. Walcotts gest – och det tillhörande leendet – var en harmlös akt som det förhoppningsvis inte kommer göras en stor grej av. Men FA:s vägar äro outgrundliga.

Ja herregud, ännu ett år har snart gått. och det börjar bli dags att titta i bakspegeln på vad vi har varit med om under det gångna året. Bergkamp ska veta att Arsenal inte låter oss supportrar ha en tråkig stund. Det har gått en tid sedan mitt senaste blogginlägg, och detta med anledning av flytt och diverse julkul i mitt kära Dalarna under veckan som gick. Det blev en hel del glögg, mat och annat gott.