Landerbloggen

Alla lag gör dåliga matcher. Arsenal gjorde det idag på Carrow Road.

Men skillnaden mellan bra och dåliga lag är att de bra lagen vinner matcherna när de spelar dåligt.

Det gjorde inte Arsenal idag.

Det spelar ingen roll hur dåligt du spelar - ska du vara med och slåss om ett ligaguld så ska du slå årets upplaga av Norwich.

Så enkelt är det.

Det gjorde vi inte ikväll och det som tidigare känts som en bra ligastart är nu helt plötsligt något annat.

12 poäng på åtta matcher (vi hade tio poäng på de åtta första ifjol) är inte bra. Vi är redan tio poäng efter Chelsea och på en nionde plats i ligan.

Insatsen som Wengers grabbar gjorde idag var under all kritik på nästan alla håll och kanter. Ingen var bra. Vi skapade inte ett smack knappt på 90 minuter och det såg ut som man tankat motorerna med bromsolja.

Jag fattar inte varför han inte oftare gör byten för att väcka laget.

Ingen hade väl gnällt om han bytt in Oxen direkt efter paus.
Jag tror inte att det hade blivit några större protester om han kastat in Jack Wilshere sista kvarten.

Istället kommer Serge Gnabry in. Det är klart att den spännande tysken ska få speltid - men inte när vi jagar kvittering på bortaplan mot Norwich.

Och är det inte dags att Wenger sätter upp en lapp på kontoret med texten "jag ska köpa en toppmålvakt i nästa transferfönster".

Det är klart som fasen att det förr eller senare kostar poäng när man måste spela med tredjekeepern vecka ut och vecka in.

Vito Mannone kostade oss poängen mot Chelsea och han gjorde det idag också.

Det är ingen annan än hans fel att Norwich och Grant Holt tillåts göra det där målet som sedan blir matchavgörande.
Fabanski är bara att göra sig av med direkt - och sedan plocka in ett rutinerat namn som få Szczesny att förstå att han inte är given etta och tar ner honom på jorden.

Nej - det är bara att bryta ihop och komma igen. Efter två veckor av landslagsfotboll får man det här när det väl börjar igen.

På onsdag kommer Schalke 04 till London.

De var i farten rejält idag när de slog ärkerivalen Dortmund med 2-1 på Vestfahlenstadion. Det verkar ha varit en match som kokade över (har inte sett den), men den tyska polisen arresterade 200 fans och det ska ha varit ordentligt stökigt inne och utanför stadion.

Cheers!

Hur börjar man egentligen en blogg?
Hej och välkomna, eller?
Det här var ett tag sedan. Det ska erkännas. En gång i tiden hade jag en fotbollsblogg på VLT (Vestmanlands Läns Tidning). Den startades i början av 2008 och tanken var att jag skulle ta med fotbollsentusiasterna bakom kulisserna, få med de där historierna och händelserna som inte platsade i tidningen.
Det är på något sätt så jag vill att en blogg ska fungera och det är sådana bloggar jag själv läser. De som bjuder på snacket bakom, om triviala saker som egentligen är helt ointressanta och vad de olika karaktärerna man bygger upp gör.
När man jobbar på en tidning är det så klart ens arbetskamrater. Det är de direkta kollegorna på sportredaktionen, nattredigerarna och fotograferna. Är man riktigt fyndig så ser man till att ge dem egna namn. De jag ofta jobbade med i på VLT döptes till den Myndige, Hoa-hoa och så vidare.

Det är så jag kommer att försöka att jobba med detta projekt också. Mycket kommer handla om mitt jobb i supporterklubben, om mina resor, mina historier från förr, rankningar och listor, mitt samlande av fotbollsarenor och annat kul.
Det kommer inte att bli så mycket raljerande om spelsystem, tänkbara nyförvärv och sådana saker. Det överlåter jag med varm hand till andra. Men jag hoppas att ni ska hänga med här och bidra med era synpunkter, era stories och era åsikter.

Första besöket på Highbury 1989. Matchprogrammet kostade 30 pence.

Och som rubriken säger har allt en början. Här på bilden syns min start.
Året är 1989.
Det är april och platsen är Highbury. En 11-årig kille från Filipstad i Värmland tar ett par nervösa steg fram till matchprogramsförsäljaren utanför East Stand och köper ett exemplar. Kvinnan i den gråa blottarrocken är min mor. Jag tror inte hon skulle dra på sig den där idag om hon inte fick schyst betalt, men det är en annan story. Den var säkert modern då. Jag vettefan om mina kläder ens va det då, men det är verkligen en helt annan story.

Min kärlek för Arsenal började när vi i Filipstad spelade Kvartersfotboll på lågstadiet och jag lottades att spela för just Arsenal.
Tröjorna var röda med vita ärmar och stort på bröstet gick att läsa ”Mjölk är livet”. På gamla anteckningsblock som jag hittat på vinden hade jag redan då kladdat ”Arsenal”, ”Highbury” och ritat kanoner.

Jag minns den här lördagen mycket väl och det var då min stora dröm gick i uppfyllelse. Jag fick se Arsenal spela fotboll och ni som är lite yngre ska veta att det var en helt annan värld då. Oftast fick man vänta till måndagen innan man fick reda på hur lördagsmatchen gick. Det gick ytterligare en vecka innan man fick reda på hur George Graham hade ställt upp sitt lag och vilka som hade varit bra. För det var då fotbollsblaskorna Shoot och Match kom till den lokala kiosken. En och annan gång om året dök The Gunners upp i Tipsextra.
Det var allt.
Ni kan ju föreställa er i vilket mood man var när man gick in på World of Arsenal Sport på Finsbury Park första gången och fick syn på alla souvenirer som de sålde. Bara att rycka tag i den där katalogen som man fick vid entrén var bättre än julafton. Jag hade liksom aldrig sett något liknande innan. Jag fick en matchtröja – och den har jag stolt kvar i garderoben. Och varje gång jag ser den påminns jag om hur snygg den är.
Vi har aldrig gjort en snyggare tröja!

Inne på Highbury var det en fantastisk stämning. Newcastle hade en bra klack på halva Clock End och det var ståplats på hela North Bank. Jag minns knappt ett smack av själva matchen mer än att vi vann med 1-0 efter ett nickmål.
Tror att det var Brian marwood som nätade, men jag är långt ifrån säker.
Däremot minns jag tydligt när speakern i paus meddelade att en stor läktarkatastrof hade ägt rum på Hillsborough i Sheffield där Liverpool och Nottingham Forest spelade FA-cupsemifinal. Det pratades om att supportrar hade dött och det blev snudd på en kuslig känsla inne på Highbury. Folk tittade på varandra och undrade vad som hade hänt.
Det blev verkligen knäpptyst och nästan obehagligt.

Ett par veckor senare gick Arsenal och Liverpool och en direkt avgörande match mot vilka som skulle vinna ligan. Ni vet alla hur det gick. I den kanske mest dramatiska matchen som någonsin spelats i den engelska fotbollen avgjorde Michael Thomas i den 91 minuten och The Gunners vann ligan på fler gjorda mål. Båda lagen fick ihop 76 poäng och hade båda +37 i målskillnad, men Arsenal hade nätat 73 gånger – Liverpool bara 65. Det avgjorde. Och jag firade min första stora framgång som Arsenalsupporter. Det har blivit många fler – men det tar vi en annan gång!

Cheers och välkomna!
Nu kör vi!