David mot Goliat

Det är som att svära i kyrkan men dagens match var som legenden om David och Goliat. Fast det gick som det går i verkligheten, inte som det slutar i sagor.

Manchester United är vare sig vi vill det eller ej, oavsett vad vi tycker om det och oavsett hur bra vi spelar - Englands, en av Världens två och då räknar jag Barcelona in där bästa klubbar.

De är regerande mästare i Premier League och Champions League.

De har köpt enskilda spelare för mer än vad hela vårt lag kostade (Berbatov och Ferdinand kostar en bra slant mer än hela vårt lag.)

Vi ligger fyra i ligan, vi har halva den ordinarie backlinjen skadad.

Vi har en snittålder i laget ikväll på 23.64 mot deras 27.09. Minns att Wenger också snackar om att spelares peak inte ligger kring 20 strecket utan snarare mellan just 27 och 30.

Deras spelare har tonvis med medaljer emellan sig och är erfarna när det gäller. Våra spelare har med få undantag vunnit något överhuvudtaget, ingen vinnartradition.

Det är förklaringar, men under matchen känns det som dåliga undanflykter. Vi vet att vi kan vinna över dem, vi vet att vi förtjänar att vara en bättre klubb än dem. Vi hoppas att Wenger ska få rätt med sitt lagbygge och tålamodet tryter i motgång. Nu hjälper det inte att säga att semifinal i både FA-cupen och Champions League tillsammans med fjärdeplatsen i ligan är en ganska hygglig säsong med tanke på att vi inte försöker spela i samma liga ekonomiskt.

När David möter Goliat i verkligheten så åker David på storstryk. Jag gillar det inte och hoppas att Wenger inte heller gör det och börjar agera för att ta upp kampen på alla fronter. Gråt ut Gooners. Håll huvudet högt imorgon.