Arsenalmässigt är allt under rekommendabel nivå just nu. Vi spelar matchen mot Blackburn först på måndag och nyheterna just nu är få och ärligt talat inte av den positiva naturen. Som vanligt vid den här tiden handlar det mest om transfers ut ur klubben och en containerlast av rykten där det ena är mer otroligt än det andra.

Jag har aldrig lagt krut på vem som ryktas hit eller dit, framförallt för att jag sällan eller aldrig har koll på de olika spelarna annat än från Football Manager och Wenger kollar förhoppningsvis andra källor. I det avseendet är han bättre än Benitez....

Min åsikt är att vi får lita på att Wenger gör det bästa ur klubbens synpunkt och det slank ur något citat i veckan om att han tyckte att vi varit lite strypta ur pengasynpunkt de sista åren och det är väl ditåt jag lutat under alla de här åren utan titlar. Vi har helt enkelt inte kunnat köpa vad vi velat på grund av en för tunn plånbok. Nu ryktas det om £35m och det ska ju inkludera diverse löneökningar till befintliga spelare om jag förstått det hela. Till det kommer de växelpengarna vi kan få för spelare som lämnar.

Även om £35m är mycket pengar så räcker det knappast till så mycket och vi kommer att behöva förlita oss enormt mycket på de spelarna som vi har. City, United, Liverpool och Chelsea kommer att handla för minst de här summorna i sommar så det vi gör är kanske i så fall att hålla jämna steg med dem.

Spekulera får andra göra men det mesta tyder på att vi får Chamakh på en fri transfer och vi vet alla vad vi behöver. Troligen två vettiga mittbackar, en målvakt och en spelare som kan slå avgörande passningar när inte Fabregas är fit. Jag förväntar mig inga världsstjärnor, men dugliga fotbollspelare som inte ska läras upp i några år först.

Arsjavin ska lära sig att hålla tyst snart, inte för att spelare inte får yttra sig om ditt och datt, men ibland får man undringar kring vart hans fokus ligger. Det är bättre om han avfärdar allt snack om andra klubbar och koncentrerar sig på att bidra med sitt bästa till Arsenal. Hans insatser har väl inte varit på topp hela säsongen.

Det gäller faktiskt alla fotbollsspelare. Visst är det smickrande om han hör diverse Chamakher säga att de vill spela för Arsenal, men att dag efter dag läsa om agenter, spelare och deras föräldrar prata om en framtid någon annanstans är tröttsamt. Det råkar dessutom ofta vara kring spelare som har ojämna säsonger, höga toppar och djupa dalar och som fått hybris. Skolexemplet här är Lassana Diarra. Vi behöver inte fler sådana.

Inter har just slagit ut Barcelona. Helt rätt, de som slår ut Arsenal ska åka ur i omgången efter är min filosofi. Det betyder att det fanns en taktik som kunde rå på dem. Den var Wenger och Arsenal aldrig nära, men vi kanske, kanske kan lära oss något av detta?

Vi är mitt uppe i den tajtaste ligatitelstriden på år och dag, vi har en möjlighet att säkra tredjeplatsen och kanske avgöra vem som ska få spela CL-fotboll nästa år. Touré, Vieira och Adebayor kommer tillbaka till Emirates och inte ens allt det räcker som tändvätska åt våra spelare. Det enda vi vill under matchen är att inte förlora, inte bli skadade, inte orsaka några dumma baklängesmål och framförallt inte göra bort sig med några offensiva löpningar.

Arsenals säsong är redan slut, det visste vi sedan innan, men inställningen resten av säsongen måste vara att vi vill vinna de sista matcherna för att hålla gapet till vinnarna till ett minimum, och visa att vi blir att räkna med nästa säsong. Ska man döma av det vi sett de senaste matcherna kommer spekulationerna innan nästa säsong återigen handla om att vi blir sjua.

Arsene Wenger är bra på många sätt, men någon matchcoach blir han aldrig. Jag vet att många säger tvärtom, men ingen geist, ingen vilja, inget engagemang från sidlinjen. Byten som i bästa fall ger lite extra energi för att sedan dö ut. Vi behöver ett par spelare nästa år som kan göra skillnad av sig själv, som inte behöver instruktioner för att veta vad som ska göras. Bendtner visade att han är en dålig lyssnare och det kunde ha resulterat om han var lite mer vän med bollen.

Risken är att det kommer att se ut så här de sista två matcherna också. Spelarna vill bara ha semester, vi supportrar vill att det ska bli augusti direkt och Wenger verkar vilja sitta hemma och analysera andra matcher än de vi har framför oss.

Det här är verkligen en pissig säsong sett till hur det hela utvecklat sig. Vi blir trea, även om vi bara kryssar de sista matcherna, sen är det upp till spekulationer. Skräckscenariot för mig är att United vinner ligan och Tottenham tar fjärdeplatsen. Det vänder sig som på Evra när jag tänker på det.

Till nästa säsong blir det inte lättare att vinna ligan, med Citys nyvunna rikedom så är det inte självklart att vi kan hänga med. Det ska inte gå att konkurrera med att köpa billigt, när andra kan köpa dyrt. Vi gör det bra, men utan ett par riktigt bra nyförvärv och att man också gör sig av med de spelare som inte duger, så går det inte nästa år heller. Vi var nära i år, men detta var säkerligen det lättaste året att vinna på mycket länge.

Säsongen är inte slut, men ändå slut på något vis. Inte kan vi misslyckas med tredjeplatsen även om vi förlorar mot City på lördag? Blackburn är svårslagna, men ett Fulham som kanske bara väntar på finalen i Europa League bör vi kunna slå för att visa hemmapubliken att vi blir att räkna med nästa säsong.

Vi var faktiskt något att räkna med denna säsongen även om vi inte höll distansen. Vi ser just nu ut att hamna en hel del poäng efter vinnaren, men jämna steg med vinnaren och vi är faktiskt bara fem-sex poäng efter. Det betyder attt det som skiljer är dubbelmötet med Chelsea eller United. Mot alla andra lag var vi lika bra som dem. Det säger ändå en del om den klass vi har kommit upp i.

Jag vet att Wenger kommer att tjata hela sommaren om att våra grabbar blivit ett år äldre och faktum är att nu börjar de komma upp i den ålder där insatserna är av mer jämn kvalitet, utvecklingskurvan planar ut och erfarenheten gör att spelarna blir bättre på att ta kloka beslut. Det gör laget bättre.

Trots det så ser Wenger lika mycket som vi vilka brister laget har och jag har en känsla av att vi kan få se ett aktivt transferfönster i sommar. Ett par snabba värvningar och någon senare överraskning efter VM. Inga riktigt dyra grejer, utan stabila spelare som kommer att kunna göra skillnad. Jag bryr mig inte om namn även om alla vill ha en Messi eller David Villa, men på något vis tror jag att Arsenal mår bättre av de anonyma köpen som blir världsstjärnor. Ekonomiskt och fotbollsmässigt.

Vi har trots allt gjort mer denna säsongen än vad som förväntades av oss. Jag trodde inte på några titlar, jag hade full tillit till att vi skulle klara CL-platsen och att vi skulle knipa någon semifinalplats, men att slåss om ligatiteln - nej. Det ska sägas att både United och Chelsea svajat ovanligt mycket och vi kan vara väldigt säkra på att båda lagen kommer att lägga ut en hel del cash i sommar. Vår värvningspolicy kommer ändå att ge oss ett bra utgångsläge. Pengar är inte allt. Pengar får inte vara allt. Framförallt vill jag inte se några takeoverskandaler eller oljeshejker som vill köpa upp klubben och göra om det till någon sorts Harlem Globetrotters. Vi har en historia, låt oss värna den och slå belackarna på fingrarna.

Nästa säsong börjar så fort domaren blåser av efter Fulhammatchen. Då börjar hoppet gro igen och nävarna knyts och man stampar i marken och frustar lite kaxigt. Nästa år ska de få se vem de roar sig med. Det blir inte snyggt, men det gör ont.

Det har varit tyst på denna bloggen ett par dagar och det är klart att en del föredrar det så. De som väntat på ett nytt klokt inlägg från undertecknad ska dock ha förståelse för att detta inlägg väldigt lite kommer att handla om Arsenal och väldigt mycket om annat. Så till handlingarna:

Kollaps 1. Island får en ekonomisk kollaps och världen surnar till

Kollaps 2. Island får ett vulkanutbrott och världen surnar till dubbelt. Personligen börjar jag känna att det närmar sig "three strikes - out" när det gäller den j-a ön.

Kollaps 3. På grund av denna aska slutar flygen att gå. Nu surnar jag till rejält. Framförallt eftersom jag råkade vara en av dem som landade med det sista planet innan stängningen under torsdagen. I London. Utan flyg är London väldigt långt borta.

Vi kom dit under torsdagen som sagt, lyfte från Köpenhamn 10.25 och landade lokalt tid 11.30. Väl nere för att ta tåget in till centrum meddelas att alla flyg till och från Storbritannien är inställda och kommer så att vara till minst lunch fredag. Lite muntert konstaterar vi att vi hade en jädrans tur som kom över pölen denna dag. Nu skulle vi njuta av helgen.

Jag är inte direkt den nervösa typen så jag tog det hela med ro, jag menar att lite aska stoppar ju inte planen hela helgen. Söndag kväll är det hemresa så ingen anledning till panik. Vi njuter av tordagskvällen stelfrusna på Church Road och en match så smockad med händelser att den borde varat i tre halvlekar. Rött kort, damdomare, fjärdedomaren hämtad med ambulans efter att ha blivit påsprungen av en spelare och fyra mål.

Kollaps 4. Tåget in till stan igen kollapsade förstås också. Jodå, en kär tågförare berättar precis när vi satt oss efter en halvtimmes försening att detta tåg inte kommer att gå en meter till på minst en halvtimme och att det var upp till oss om vi ville lämna tåget. Fast ute i någon gudsförgäten förort så blev det till att åka buss. Tack så mycket för den Island?

Kollaps 5. När vi då funderar under fredagen kring vulkanens förödelse, börjar vi så nätt tänka på alternativen. En av fruarna lugnar oss direkt med att det inte är någon idé att ta tåget till Paris och prova den vägen. Nejdå, för just som flygbolagen inte kan flyga så väljer tågpersonalen i Frankrike att strejka. Nu ligger alltså Island och Frankrike båda illa till på min blocklista.

En i sällskapet sitter på en hyfsat hög post i ett stort världsföretag och han snackar med sin chef som just berättar att de är på väg till England med bil eftersom de inte har tid att vänta. Vi skrattar lite lätt och säger fy fasiken för att åka bil.

Fredag lunch ringer ändå en av vännerna i sällskapet och kollar av med sina kontakter i hyrbilsbranschen om det är möjligt att hyra en bil one-way till Sverige för en rimlig kostnad. Jodå, det finns en bil tillgänglig om vi vill ha den på söndag vid lunchtid. Gott, en backupplan.

Kollaps 6. Ett samtal i telefon lördag morgon. Eftersom trycket på hyrbilar och bussar är enormt på grund av fortsatt flygblockering så ber hyrfirman att vi hämtar bilen redan lördag för att inte hamna i någon konstig situation eller risk för att den hyrs ut till högstbjudande. Sagt och gjort. Två av de fyra i sällskapet beger sig mot Stansted för att hämta ut bilen och parkera den. Alla tunnelbanetåg från King´s Cross och Liverpool Street är naturligtvis inställda. Någon som valt att lägga sig under tåget, taxiresa nödvändig.

Kollaps 7. Nu har ju sällskapet redan bestämt sig för att det blir till att köra hem. Flygtrafiken visar inga tecken på att komma igång varken under lördag eller söndag så det känns skönt att ha ordnat bil. De två killarna tar sig ut till Stansted senare än beräknat eftersom tågen går med längre mellanrum på grund av att det inte går några flyg från Stansted och därmed inga passagerare som ska dit.

Väl därute "klyddar" det till sig med bilen eftersom vår hyrfirma rent fysiskt inte finns på flygplatsen. Några samtal senare är det hela löst och grabbarna sitter i en bil ner till Gatwick för att få ett bättre utgångsläge under söndagen. De har dessutom efter en timmes harvande på Eurotunnelns hemsida lyckats boka ett tåg 14.20 från Folkestone.

Väl på Gatwick parkerar de bilen, löser biljett till tåget och sätter sig. Det tar fem minuter så får de beskedet att det inte kommer att gå fler tåg från Gatwick under dagen. Flygplatsen är stängd. In i bilen igen och bara till att köra in i London mot Craven Cottage där vi var satta till match klockan 15. Nog om de rent logistiska kollapserna.

Kollaps 8. Den rent fotbollsmässiga kollapsen är också den rent "gutting" som man säger. Hur i helskotta kan det vara möjligt att Arsenal torskar mot Wigan på tio slutminuter? Har inte sett någonting och jag är inte säker på att jag vill, men omständigheterna i de andra matcherna gör en också helt otroligt illamående. Övertidsmål av United, felaktigt dömd straff till Spurs. I min bok är Chelsea redan vinnare av ligan och jag måste säga att det här börjar lukta Fergusons paradgren lång väg. Han kör om på det ruttnaste vis på insidan och får det hela att se ut som om det var det mest självklara i världen. Vi såg Scholes göra segermålet i lördags. När de möter Spurs kommer halva laget att göra mål och Chelsea kommer att kollapsa och vi kommer att torska med minst två måls marginal. Jag har väl aldrig varit någon sprudlande optimist och kommer aldrig att bli det, men helt jä-la ärligt nu är jag trött på kollapser. Vi gör det för ofta och kan skylla på vad som helst egentligen, men vi har kollapsat med betydligt bätttre lag än nu och kommer att göra det igen så länge man inte får ordning på balansen mellan riktiga vinnarskallar och "bara" duktiga fotbollsspelare.

Epilog: Vi kom hem imorse efter drygt 140 mil på femton timmar. Flygen är fortfarande inställda och visst tog vi samma bil som vännens kollegor kört från Sverige till England. Flyt mitt i allt eländet. 

Bara ett par små¨rader så här framåt småtimmarna när jag egentligen borde gå och lägga mig för att orka med mitt tiotimmarspass på jobb. Det finns inte så mycket att kommentera kring Arsenal eller så finns det det.

Det är mycket icke-nyheter såsom att van Persie är på väg tillbaka. Jo det vet vi och faktiskt så är det också precis inom de fyra-fem månader som var sagt så det är väl inte mycket till megaboost. Dessutom är jag lite inne på Kickens linje här; ska vi verkligen riskera honom här på slutet? Om vi hamnar i ett prekärt läge och chans på titeln så visst, men nu på onsdag. Klart tveksam.

Lady Nina som håller på att göra sig ett namn igen genom att sälja aktier. Ni som funderar på att slå till kan ha i åtanke att Kroenke senast köpte dem för £8500 - styck.Däremot spekuleras det nu vilt kring om nyss nämnde Kroenke eller Usamnov ska hugga som en kobra för att kunna ta över klubben genom att lägga ett bud, så som de är tvungna att göra om de äger 30% av aktierna. Jag tror nog att vi kan sluta spekulera i huruvida de kommer att buda utan istället fundera över vad som är bäst för Arsenal och det kommer garanterat att finnas två läger här.

Kroenke sägs stå för ett ägarskap med mindre inblandning och mindre av sugardaddysyndromet och mer av stabilitet och långsiktighet i klubben, medan Usmanov i vissa hörn målas upp som en bad guy som tänker bli den nye Abramovich. Bakom Usmanov finns också gamle Arsenaldirektören David Dein som säkert gärna ser ett triumfartat återtåg till styrelsen med en bunt pundsedlar i näven.

För min del finns inte mycket att tveka på. Att vara supporter till ett lag måste innebära att man också vill att det sportsliga överväger i klubben. Jag håller till exempel inte på IKEA eller ABB utan ett fotbollslag för att den prosukt de gör ska vara världens bästa. Det får dock inte innebära att man fuskar sin väg till dominansen och otillbörliga tillskott av pengar är för mig fusk. Då upphör grunden till supportandet. Hur kul är det att hålla på en industrimagnats leksak? Jag hoppas att det inte blir så och jag vet att många tvekar.

Man City drar folk trots att de spelar med låtsaspengar och Chelsea lockar till sig ungefär samma skaror som innan Abramovich och det är säkerligen en hel del hyckleri att säga det jag gör, men kan det inte bara finnas lite, lite ärlighet och gräsrotskänsla kvar i klubben fast man tillhör Europas topp tio? Helgar ändamålen medlen? Man ska nog ta ställning nu innan verkligheten når ikapp en och man hånas som Arsjenal eller Dynamo Arsenal.

Vi får tacka Barcelona för den här gången och framför allt för lektionen. De har med all tydlighet visat att det finns en nivå till för den som vill uppnå Nirvana. Den fotboll de har presterat över de här två matcherna är utan tvekan det bästa som något lag kan prestera i världen. De är inte oslagbara, men Arsenal hade inte de nycklar som krävdes denna gången.

Ändå fanns det många om i matchen ikväll.

Om Arsenal hade fått fler domslut med sig i de tveksamma situationerna framförallt i första halvlek så hade vi kanske kommit in i det momentum som gjort att vi fått matchen dit vi ville.

Om vi inte hade varit lika naiva i försvaret och missat de rensningstillfällen som bjöds före Messis mål så kunde vi vunnit matchen.

Om vi hade haft någon att punktmarkera Messi hade vi kanske kunnat få lugn och ro i defensiven.

Om vi hade kunnat ställa upp med bästa elvan så hade kanske vi vunnit med en sådan matchbild som ikväll.

Om Sagna hade spelat mittback hela matchen så hade det kanske sett bättre ut.

Men oavsett alla om så var vi för tama ikväll och det är egentligen inte att undra på. Silvestre håller inte, Denilson och Diaby kunde aldrig hindra Barcelona i längden och Rosicky och Walcott fick inte de ytor som behövs och ensam kan inte Bendtner komma till så många avslut som behövs.

Vi gjorde ändå och trots allt en mycket bättre match idag och jag tycker att vi ska vara stolta över vad våra ungdomar kunde göra mot detta världens bästa lag.

Vi var i och för sig inte så himla unga, men dr det verkligen betyder något, det vill säga i backlinjen och mittfältet så innehade Barcelona väsentligt mer rutin än vi gjorde. Det förtar ingenting utan ger oss snarare mål att arbeta mot och det vet Wenger. Problemet är bara att han inte har den budget som krävs. Men håll ut, vi visade en annan taktik idag och det är ett stort fall framåt. Messi kan vi ändå inte göra något åt så länge Silvestre tvunget ska gå på samma bollar som Vermaelen.

Nu ser vi fram emot Tottenham borta om en vecka. Det är bra med en veckas vila så att vi hinner ladda om och kanske få tillbaka någon spelare. Tack för uppvisningen Barca, nu är ni glömda och vi ser med tillförsikt fram emot att få spöa er nästa år.

Ska strax iväg och sätta mig på det skånska Goonerfästet Sir Toby´s i Malmö - vanligtvis en oas för oss, men just ikväll ett helvete på grund av den starka ställning en viss herr Ibrahimovich har här. Nu spelar den gänglige killen med det coola smilet inte ikväll, men det hindrar väl inte de skadeglada medgångssupportrarna...

Vi kommer att sitta där i våra rödvita tröjor och försöka hävda att det inte är någon katastrof om Campbell spelar för hans rutin betyder väldigt mycket i de här sammanhangen, att Eboue har vad som krävs för att lirka upp Barcelonas reservbackpar.

Vi kommer att påtala att om vi gör första målet så darrar Barca, och medans skrattet klumpar sig i halsen kommer vi med envishet mästra att de trots sitt enorma övertag inte kunde avsluta jobbet mot The Mighty Gunners. Darrande på rösten och med knutna nävar kommer vi att nämna alla de gånger vi har gjort mirakeljobb i Europa, att de i Milano och Madrid också trodde att det var klart.

Med tårarna rinnande bakom våra solglasögon kommer vi innan matchstart muttra att hade det inte varit för alla skador så skulle de minsann få se på andra bullar. Sen drar vi ner byxorna medan den största Barcakillen i den fula blårda tröjan går fram för att utdela pisk med senaste numret av Sportbladet där rubrikernaom vår förlust redan står skrivna.

Men strax innan han slår så ser vi något i ögonvrån....är det en fjäril?....är det Stålmannen?....Nej det är VaVaVoom mark II mr Walcott som smäller in 0-1 och historien tar sig en annan vändning......

Det är mycket taggning inför matchen imorgon och det mesta har redan blivit sagt av mina bloggarkollegor så jag ska inte bli långrandig. De flesta är överens om att det krävs ett mirakel imorgon och med tanke på de avbräck vi har i truppen så är det bara att hålla med.

Jag har tidigare varit inne på att vi förtjänar Bragdguldet ifall vi vinner någonting i år och jag håller fast vid det. Slår vi Barca imorgon kväll så tror jag att vi kan hämta det redan nu.

Däremot tror jag inte att matchen kommer att se likadan ut imorgon. Barcelona kommer kanske att försöka anfalla redan från första stund, men de vet också att de är vidare som det är. Det blir inget fegspel, men heller inga överilade attackvågor. Får vi in ett ledningsmål så blir det "a whole different ballgame", och då skulle jag inte sätta pengar på att Barcelona slår det här laget. Vi verkar kunna odla potatis i Sahara just nu.

Ska inte försöka matcha Kickens videoafton på något sätt, men om ni har vägarna förbi The Suns hemsida så har ni sett veckans lista över de tio roligaste fotbollsklippen. Det är faktiskt en rätt trevlig samling.

Som bonusklipp får man Chris Kamaras megablunder på Sky Sports. Det är så att man viker sig dubbel.

Det är några dagar sedan, men man måste lägga en liten kommentar till helgens match. Själv satt jag och kollade matchen i efterhand på min VHS mellan 22 och 24 och sanningen att säga så var jag förbannat irriterad i 75:e över att vi inte satte våra chanser så jag kunde inte se mer i realtid. Jag spolade helt enkelt framåt på bandet och såg allting i dubbel hastighet. Fan bollen går som på ett snöre hela tiden och målchanserna avlöste varandra. När klockan passerat nittio tänkte jag, lika deprimerad som alla andra, att det här var slutet på drömmen, det är nu jag faller och slår i golvet samtidigt som jag vaknar helt kallsvettig. Istället kommer denna gängliga, hatälskade dansken in i bilden och avgör med en klinisk nick, "in the Nick of time", som rubrikerna sade. Det är helt sanslöst vilken dramatik vi bjuds på denna säsongen och hur det än går till slut så kan vi inte klaga på att vi inte var med.

Mot alla odds och alla belackare, inklusive mig själv, så har Arsenal varit uppe i toppen och fajtats, mot skador, mot domslut, mot kritiker, mot strömmen av negativa supportrar och visat genom resultat att vi har något på gång. Vi har en enorm potential och nu när vi är så nära vill jag så oerhört gärna att vi ska kunna visa upp en pokal för mödan. Tyvärr verkar det som att vi kan behöva lita till Tottenham för att det ska ske. Först ska de ta stryk av oss för att sedan kunna slå både Chelsea och Man U. Vad säger ni, ska vi ge dem en CL-plats för att vi ska kunna vinna ligan? Det är lite som att ta cellgift för att bli kvitt en förkylning, men what the hell.

Wenger har grymma prioriteringsproblem just nu. CL eller Premier League? Bästa laget eller vila spelare? Chansa taktikmässigt eller spela safe?

Detta gäller ramförallt matchen mot Wolves innan den avgörande matchen mot Barcelona. Skulle vi gå vidare där mot alla odds uppstår genast samma dilemma igen lite senare. Med alla skador som Kicken så förtjänstfullt skrivit om är valmöjligheterna i en startelva inte särskilt många.

Tre av våra allra viktigaste spelare är borta vanpå att RvP varit borta sedan november. Detta i den "viktigaste" delen av säsongen. Jag vet att andra supportrar tycker att vi gnäller, men United vill inte ha Rooney, Ferdinand, Carrick och Valencia skadade samtidigt. Chelsea vill inte ha Drogba, Terry, Ballack och Maloda borta inför resten av säsongen. Vår trupp anses ju tunn redan i förväg och nu är vi nere och gräver rejält på djupet. Ändå tycker jag att vi har möjlighet att ställa ett bra lag på banan mot Wolves.

Men kan dessa gubbar vinna sex av sex matcher plus matchen mot Barca? Hjältedåd förds ur svåra prövningar och den här utmaningen ligger i topp, men vi kan ju spekulera i utgångsläget efter Man U - Chelsea matchen tidigt imorgon. Kryss är naturligtvis bäst, men en Chelsea seger är inte heller katastrofal om vi vinner vår match. Då är vi tre poäng efter och en sjuhelvetes massa mål. Svårt, men inte ogörligt.

Vi lade i stort sett ner hoppet efter van Persies skada och ändå kom detta lag igen. Detta fantastiska Arsenal som måste ha valkar i händerna stora som Tysklandsfärjor, en vilja att försätta berg och som grinar (skånskt grinar) ödet rätt i ansiktet. We make our own destiny.....

Jag har aldrig trott att det kan gå, det ska ju inte gå, det bör inte gå, det kanske går trots allt och jag ber att bli bönhörd, jag har väntat så länge, jag unnnar grabbarna en titel, jag vill att Wenger ska kunna visa alla belackare att det går att vinna med kids, men herregud jag som supporter förtjänar att vara med och vinna i år.

Så snälla, ta inte detta ifrån mig igen, snuva mig inte på mållinjen, visa mig inte pokalen bara för att rycka den ur händerna på mig och ge den till de som betalar bäst. Jag har en arm att skänka.....någon?