Matchen igår var ett enda långt kval. Luften blev sämre och sämre inne på Sir Toby´s innan bollen till sist gick in och det drogs mer än en parallell till matchen mot wolves i våras när vi lyckades vinna efter 94 minuter. Vi behövde inte vänta riktigt lika länge på målet, men inte kändes det helt klart efter målet. Arsenal gjorde sitt bästa för att hålla i bollen och i efterhand var det kanske ganska stabilt agerande, men svordomarna haglade varje gång vi tappade bollen i det läget.

Det är fint med en seger, men egentligen borde jag ägna hela blogginlägget åt vår sanslösa inkompetens när det gäller att få in bollen. Jag borde svära över Denilsons brist på blick för spelet och kreativitet. Arsjavin måste få några matcher på bänken nu eller det kanske finns andra inofficiella konsekvenser? Han kanske städar omklädningsrummen med tandborste as we speak.

Istället väljer jag att vara nöjde med att vi vann. Att vi nu tillhör topp tre och har fått lite dagsljus ner till fyran och femman. Läggmatchen mellan Man U och Tottenham kan som vanligt bara sluta på ett sätt, men Chelsea låg illa på det mot Blackburn och med lite flyt kunde vi varit inom tre poäng från dem. De kommer att tappa fler poäng och då är vårt jobb att ta chansen och se till att det blir fight om ligatiteln så länge vi bara kan.

Nu börjar dessutom det som brukar kallas för Nightmare november. Det har blivit bättre de senaste säsongerna även om vi ändå har haft förtvivlat svårt att ta full pott under denna höstmånad. I år är det sju matcher som ska klaras av och så här ser det ut.

3/11    Shakthar (b)

7/11    Newcastle (h)

10/11  Wolves (b)

14/11  Everton (b)

20/11  Tottenham (h)

23/11  Braga (b)

27/11  Aston Villa (b)

Inte riktigt några drömmatcher även om vi inte möter något topp-fyra motstånd (Spurs är aldrig topp-fyra), vi har tre kandidater till topp fem varav två bortamatcher. Sammanlagt så har vi fem borta och två hemma vilket även det ger oss ett riktigt tufft schema. Mycket resande och ganska långa resor till på köpet, Braga och Donetsk är inga pendelorter och turerna till Wolverhampton, Liverpool och Birmingham kan väl inte sägas vara enkla.

Det finns alltså en överhängande risk att vi inte tar full pott under november. Då gäller det att vi tar poängtappen i strategiskt viktiga matcher, i detta fall under CL-gruppspelet. Vi kan nöja oss med kryss mot Shakhtar och förlora borta mot Braga. Då är vi ändå i praktiken klara.

I ligamatcherna måste vi nog helst vinna fyra av fem. Naturligtvis är det viktigast att vinna derbyt mot Spurs, och Newcastle hemma ska vara given seger. Då är frågan om vi har orken och inställningen att ta Everton, Wolves och Villa på bortaplan. Tar vi oss igenom november på ett bra sätt så har vi faktiskt lite vila at se fram emot i början på december. Kvartsfinal i ligacupen, hemmamatch mot Fulham och en förhoppningsvis betydelselös sista gruppspelsmatch hemma mot Partizan. Sedan ytterligare fyra dagars spelledigt innan vi ska åka till Old Trafford.

Kan spelarna bara bita ihop och göra sitt jobb under november så väntar två stormatcher mot Man U och Chelsea där vi kan spela nästintill avgörande matcher mot våra titelkonkurrenter.Det låter enkelt, men Premier League är världens tuffaste liga. Det finns inga lätta matcher som vi såg igår mot jumbon på hemmaplan.

Nu tar vi ett djupt andetag och håller andan för att klara novembers djuphavsdykning. Vi kommer att få se fantastiska saker, men vi måste se upp för underskattningsmonstret och vår vilja att gapa efter för mycket. Ta ett hinder i taget, fokusera rätt och spela förnuftigt så ska vi nog hösta hem en riktigt fin poängskörd. Jag följer med på hela resan och håller tummarna.

Fredag kväll och precis som Kicken redan talat om för er så har Wenger varit ute och snackat tungan av sig idag på .com. Inte mycket att säga om, inga kontroversiella saker egentligen. Det betyder att det inte finns något sprängstoff jag kan hänga upp mig på om man bortser från hans uttalanden om offsideregeln, men den har jag nog snackat om några gånger nu så jag låter bli att haka på.

Däremot är det uppfriskande att klubben har för avsikt att förlänga kontraktet med WS. Killen har talang och ska från och med nu vara andremålvakt i Arsenal. Almunia kommer inte att stå särskilt många fler matcher i Arsenaltröjan och det är nog inte särskilt höga odds på att han är såld i januari. Vi behöver visa att om vi nu har en talang utöver det vanliga på målvaktssidan, så vill vi satsa på den talangen. Inte a-laget, men det fungerar faktiskt så att inte ens förstamålvakter kan spela alltid om man inte heter Shay Given och har James Harper efter sig. Jag tror Given inte missade en match på sju år eller något sånt i Newcastle. Helt sanslöst.

Matchen imorgon är väldigt viktig, precis som egentligen alla matcher i ligan. Vi måste hålla jämna steg med Chelsea och sen ta chansen när de tappar poäng. Då kan man så klart inte förlora på hemmaplan mot jumbon oavsett. Jag har länge väntat på West Hams uppvaknande då jag inbillar mig att deras material är för bra för att åka ur. Jag har också tyckt att Avram Grant skulle vara tränaren som skulle lyfta dem till en topp-tioplacering, men än så länge händer det inget.

De har endast vunnit en match, mot Spurs, men det är så klart ingen värdemätare, Hammarby skulle slå Spurs med förbundna ögon och en enbent katt i målet.Sett till alla parametrar som finns inför matchen ska det vara en enkel affär det här, men det är då som oron kanske är som störst. Jag tror ändå att det självförtroende vi lyckats bygga efter förlusterna mot Chelsea och WBA kommer att stå West Ham dyrt.

Det blir vinst imorgon. Toby´s kommer att se ett bord fyllt av medelålders gubbar i rödvita tröjor stå och vråla en tre-fyra gånger när de rödvita gör mål. Sen tar vi oss hem och hoppas att Tottenham förlorar samtidigt som United åker på stora käftsmällen och de röda korten haglar som spön i backen. Dessvärre möter de varandra och därmed kan de inte båda förlora. Kryss då, med vardera tre röda kort och felaktigt bortdömda mål. En och annan badbollsincident hade inte varit fel heller. Tycker ni att jag tar till grova ord så checka den här Spursbloggen där vi beskrivs som djävulen själv. Lite komedi så här efter en hård arbetsvecka.

Debatten har varit vild kring huruvida det är värt något att vinna Carling Cup eller inte och jag har fått lära mig höra att en titel är en titel och det ska man minsann inte se ner på som jag gör.

Det fanns en tid när Carling cup faktiskt var en cup att räkna med. På den tiden hette den Worthington cup eller ännu tidigare Coca-cola cup. Arsenal ställde upp med bästa laget och alla ville vinna den. Jag vet inte vem som började, men helt plötsligt så spelade Arsenal inte med bästa laget. Det är möjligt att Wenger själv är den som dragit ner betydelsen av tävlingen, men nuförtiden är han inte den ende. Även i Sverige behandlar man cupen som Svarte Petter.

Jag kan bara inte se att Arsenal som helt klart har topp fyra material i ligan helt plötsligt ska vilja och ta ära av att vinna en turnering där många av de bästa lagen spelar med sina b-lag eller till och med ännu mindre kvalitativa varianter. Då ska cupen ses som en ungdomsturnering där vi skulle vara stolta över att vinna den om vi höll linjen konsekvent och aldrig spelade någon över exempelvis 21år.

Istället har Wenger nu valt att spela flera av de spelare som förvisso inte är givna i startelvan när alla är friska, men som ändå har ett försvarligt antal a-lagsmatcher under bältet. Helt plötsligt ska då cupen vara något värt att vinna. Ni får ursäkta, men det luktar Spursanda lång väg. Jag kommer att vara nöjd om vi vinner Carling Cup, men jag vägrar använda den som ett kvalitetsmärke eller en anledning att peka på Arsenals storhet. Framförallt inte efter alla gånger vi har häcklat andra vinnande lag som vinnare av Kalle Anka cupen. Carling Cup har ju inte ändrats i sig själv, utan snarare är det vår pokaltorka som nu gör den intressant. Spurs någon?

Gibbs skadade sig och blir borta några veckor. Det brukar innebära två månader och därför kan vi önska Kieran god jul och gott nytt år redan nu.

Van Persie sägs kunna vara tillbaka till derbyt mot Spurs den 20/11. Det behövs, oavsett om Chamakh och Bendtner spelar som de gör nu så behövs Van Persie. Han är trots allt ytterligare ett hack bättre.

Almunias armbåge vägrar läka och helt tyst är det kring när han kan vara på väg tillbaka. Skenskador är de mest svårläkta.

Fantastisk seger idag och matchen hade verkligen allt vi rödvita kunde begära. Kontroverser, briljans och vilja, skönspel, tuffa tacklingar och tålamod, snabba omställningar, smörpassar och tur. Allt förpackat i ett minimalt jävla fönster i datorn eftersom man satt hemma med grabben denna onsdagskväll.

Jag skrev redan igår om mina tankar kring laguttagningen och i mångt och mycket blev det en otroligt stark startelva och den rätt väntade. Bendtner på topp, Kos och Djorou där bak. Dock ingen Lansbury eller JET från start, de fick sitta och värma bänken tillsammans med Cesc som inte borde vara påtänkt för denna matchen.

Jag får nästan intrycket att den gyllene ungdomsgenerationen tagit slut för just nu tar inte Wenger fram fler ungdomar att lufta i cupen. Okej att han vill vinna matcherna, men nu verkar det som att han verkligen satsar på att vina ligacupen. Det köper jag inte riktigt. Det allra värsta är att Wenger väljer att sätta in Fabregas före exempelvis Lansbury vid ledning 2-0. Hallå!?

Vi manglade ner Newcastle idag. Detta Newcastle som luftade sin trupp rejält saknade inte chanser och skulle kunna ha gjort tre-fyra mål idag om det inte varit för WS. Han var verkligen imponerande idag, men ta nu inte i mina vänner och börja kräva att han ska spela från start i ligan. En svala gör ingen sommar och än så länge har Fabianski inte gjort bort sig. WS kommer att bli väldigt bra, i Arsenal eller i en annan toppklubb om han har tålamod och jobbar hårt. Han är bara inte redo än.

Walcotts första mål var offside om än marginellt och jag kunde inte på mina bilder klargöra hur mycket Bendtner stör i mitten. Trist att det blir så här ibland, jag önskar helst att vi gör alla våra mål i spel och utan kontroverser. Idag blev det inte så och det är bara att höja en arm som tennisursäkt åt alla Newcastlefans för naturligtvis var det ridå för dem efter det målet. Vi kunde kanske behållt armen uppe efter det första målet som var så turligt som det kan bli. Bra lag har tur sägs det och då undrar man förstås hur dåliga vi har varit innan?

Denilson gör en stark match idag tycker jag. Annars var Walcott helt jävla überfantastisk tillsammans med Bendtner som sprang och sprang. Hela laget förtjänar cred och till och med Djorou hade sina stunder. Han är inte i Adamsklass, men absolut ingen Silvestre och hoppas att när vi summerar säsongen kan säga att han varit nyttig för laget.

Nu vankas det kvartsfinal och det vore väl trist om vi redan fick möta Man U?

Som alltid när det gäller Kalle Anka-cupen så spekuleras det vilt kring Arsenals laguppställning. Man vet aldrig riktigt vad man får och vad man ska tro. Det är väl inte så att vi går ut och förlorar med vilje, men nog har det några gånger genom åren sett ut som att vi inte velat vinna.

Det som skiljer denna säsongen är att de spelarna som är strax utanför startelvan blivit ett år äldre och med alla skador som varit, så har de faktiskt skaffat sig en hel del rutin. Det gör att laget inte ser lika lingonaktigt ut vilket nog ska ses som positivt.

Wenger har gått ut och sagt att det är dags för JET att visa att han vill bli en toppspelare och det är väl inget att säga om, men däremot finns det några som tror att Vela är på väg ifrån Arsenal redan i januarifönstret. Vela som jag tycker har visat att han mognat de matcher han hittills fått visa sig. Jag tyckte mig se att han ville mer, kunde mer och vågade mer även om han fortfarande ser tunn ut. Han har ju förr blivit hyllad av Wenger som en av de bästa avslutare han sett. Nog vore det fint att se ett anfall imorgon bestående av Vela, JET och Bendtner.

I mål verkar det vara givet att polacken den yngre kommer att spela och med tanke på hans stora flabb vill det till att han storspelar. Kaxighet på fotbollsplanen och framförallt utanför kräver att man lever upp till det, annars ser man ut som det engelsmännen kallar en twat. Inte vill du väl vara en twat WS?

Djorou lär väl få spela och då är frågan hur Wenger annars tänker sig backlinjen. JKag tror det är ganska givet att Gibbs och Eboue tar kanterna, men vem som ska få äran att rädda Djorou är lite mer av ett frågetecken. Några gissar på Nordtveit, andra på Koscielny som ska vara klar för spel. Wenger skulle förstås också kunna fortsätta spela Squillaci, men jag misstänker att det blir Koscielny som tar platsen som ett led i matchträningen. Vi bör ha tre mittbackar friska för att klara säsongen och helst ska det vara bra konkurrens om platserna också och då måste Koscielny spela.

Detta är en reservlagsturnering som vi inte kommer att slita oss fördärvade för att vinna. Den kan ha betydelse som katalysator för att kunna vinna andra turneringar. det kan vara en vinst i ligacupen som gör att Arsenal som fotbollsklubb återigen känner att vi kan vinna saker. Jag är ändå väldigt kluven, en pokal är en pokal, men ändå djupt därinne är det inte särskilt kaxigt att vinna en turnering där de allra bästa lagen inte gör sitt bästa. Att börja ta den på allvar bara för att man inte vunnit något på länge luktar Spursklass lång väg. Där är vi inte ännu, så Wenger ska fortsätt spela reservlaget tycker jag.

Hela dagen idag har man kunnat njuta av att vi inte befinner oss i fritt fall. Förlust och konskevensen hade varit ett betydligt svårare utgångsläge. Som det är nu är vi fem poäng efter vilket med 29 omgångar kvar naturligtvis inte är katastrofalt på något sätt.

Manchester City-supportrarna tjafsar en hel del om huruvida utvisningen igår var korrekt och det är klart att man som rödvit supporter tycker att det var en solklar utvisning på Boyata. Tydligen har Viasat-studion sagt att det var hårt dömt, på Toby´s körde de Sky Sports-sändningen så jag har ingen aning. Man menar att Chamakh ska ha petat bollen för långt bort och att det då inte är en målchansutvisning. Förvisso finns det en poäng i det, men samtidigt är Chamakh helt ensam om han kommer igenom och har kanske bollen under kontroll om inte smällen kommer.

Från domarens synvinkel är det nog inget att tveka på, Chamakh ser ut att vara igenom helt när tacklingen från Boyata gör att han inte kan fullfölja anfallet. Det må vara trist att utvisningar sker så tidigt i en match, men det ska egentligen inte spela någon roll vid vilken tidpunkt de röda korten ska delas ut, det är alltid dålig tajming för ens lag att åka på röda kort.

Det har diskuterats förr i Champions League-studion det där. Nordahl eller Hysén eller någon annan tjomme som brukar sitta där har snackat om att man i så viktiga matcher inte ska vifta med röda kort, och att man inte ska döma straffar i den och den matchen för det förstör matchen. Så reglerna slutar gälla om det är en riktigt upphaussad viktig match? Kommer inte ihåg om de sade samma sak när Lehmann åkte ut mot Barca i finalen 2006, men konspiratören i mig säger att de nog tyckte det var skönt att Barca kunde få en fördel och visa vilket fantastiskt fotbollslag de är. Det här var min dravelavdelning för ikväll.

Fabregas är tydligen trött på att svara på frågor om huruvida vi kan vinna ligan och det är klart förståeligt. Alla uttalanden tangerar klyschor, kolla bara av Wengers presskonferenser efter matcherna och räkna hur många "resilient", "patience" och "stability" som uttalas. Han kunde lika gärna ha läst innantill. Vi kan vinna ligan om väldigt många saker stämmer och de andra lagens saker inte stämmer lika bra. Så enkelt svårt är det.

När man vinner en sådan här match som igår känns det bara som att man vill börja nästa match med en gång. I övermorgon smäller det dock med änu en bortamatch, men nu i ligacupen. Otroligt spännande att få se hur Wenger väljer att tackla denna matchen. Hur många a-lagsspelare åker med och hur mycket vill Wenger vinna?

En kväll som denna borde man bara sitta med en konjak i en skön fåtölj och veva gamla Arsenalfilmer i Dvd-spelaren. Det kan väl bli så att jag gör just det efter detta lilla blogginlägg.

Det som hände i matchen kan ni läsa här, här och här så jag tänker inte dra några detaljer om skeenden och orsaker. Det har ni blivit matade med i tillräckligt omfång och därför följer bara några kommentarer på kvällens händelser.

Som vanligt var jag grymt pessimistisk inför matchen idag och ju närmare avspark vi kom ju mer satt jag och muttrade över att vi skulle torska. Det är så skönt att ha fel när man är lagd på det hållet.

På Sir Toby´s i Malmö fanns det en enda kille i City-tröja. Jag tolkar det som att resten av Cityfansen lade av när Shejken kom in i bilden. Det kan jag sympatisera med. På samma Toby´s fanns det som vanligt tiotals Gooners som inte är medlemmar i denna eminenta förening. Det är svårare att förstå.

Utvisningen förändrade matchen totalt, men inte på det sätt som jag trodde. Många gånger är det jobbigare att möta ett skadeskjutet lag, men City kunde inte ta sig ur chocken och var i efterhand inte särskilt farliga. De hade några halvchanser, men med tanke på deras material så är det naturligtvis en alldeles för klen prestation.

Arsenal vägrar att göra det enkelt för sig. 3-0 är fina siffror, men en missad straff och hur många lägen som helst att skjuta på som går till intet och inte ens blir registrerade som avslut. Det är inte godkänt, vi har för många som inte vågar ta det avgörande avslutet, alla vill assistera.

Straffar ska vara mål. Vi kunde ha blivit straffade för Fabregas oförmåga att sätta straffen, lyckligtvis kom vi undan denna gången.

Bendtners mål - vad ska man säga, svårt att se på bilderna om bollen är ute längs långsidan, svårt att se om dansken inte var offside. Snacka om att ha marginalerna med sig. Inte desto mindre ett snyggt avslut.

Nu är vi tvåa på bättre målskillnad, men kom ihåg att sådana här resultat bara betyder något om man kan följa upp det med en vinst, nästa match i ligan är hemma mot jumbon på lördag, inget slarv nu gubbar.

Nu väntar ligacupen på onsdag och precis som Fektarn är jag inne på att vi ska spela reserver. Mot Spurs spelade vi ett lite för etablerat lag för min smak och nu vill jag att vi får se pojkar med dun kvar på kroppen.

Lostboy! igår på KB och fast recensioner talar om att det var en lam tillställning kan jag intyga att vi tappra hundra på plats njöt i fulla drag. Den plattan förtjänar större scener. Lyssnar ni noga i början på klippet hör ni en tjomme som säger "man får jobba lite hårdare..." Så nu vet ni hur jag låter.

Massvis av matcher idag i Premier League, men ingenting känns riktigt intressant. Vi går ju alla och väntar på matchen imorgon. Visst, vi behöver flyt med de andra resultaten, men att hoppas på att Wolves ska ta poäng mot Chelsea är väl ganska långsökt.

Istället ska vi naturligtvis koncentrera oss på våra egna insatser och se till att fortsätta vinna. Manchester City på bortaplan är ingen busenkel uppgift och såren från förra säsongen är knappt läkta. Adebayors idiotlöpning bort till Arsenalklacken gav avstängning och idiotstämpel från hela England och det spekuleras i huruvida han ska får starta matchen imorgon. Klart han gör, efter en dålig start på säsongen så gjorde han hattrick i veckan mot Lech Poznan och vill förstås fortfarande visa Wenger och Arsenal att han gjort rätt och gått till en större klubb.

För Arsenals del kan jag inte nog understryka hur viktigt det är att Fabregas är tillbaka, särskilt eftersom Wilshere är avstängd. Man måste ha så många nyckelspelare som möjligt redo att spela de stora matcherna och numera är det en stor match när vi spelar mot City. Se där vad miljoner kan göra.

Sagna är tillbaka och oavsett vad man tycker om hans inlägg så är det bra att vi har en högerback som är back på den platsen. Eboue har visserligen spelat där massvis av gånger, men är numera en bättre yttermittfältare och trivs också bättre längre fram i banan. Sagna blir viktig imorgon, precis som hela backlinjens samspelthet blir. Adebayor, Tevez, Silva och Johnson är inga dussinlirare.

Den stora frågan är om Man C tänker försöka spela som Chelsea eller om de ska försöka spela runt bollen och vara kreativa. Chelsea var nöjda med att inte föra spelet på Stamford Bridge vilket passade oss bra rent estetiskt, men resultatmässigt var det självmord. Vi kanske borde prova den taktiken själva. Låt City rulla boll och så springer vi som fan på kontringarna och gör effektivt slut på dem. Som på den gamla goda tiden.

Det blir inte så, vi kommer att få äga mycket boll och city kommer att vara väldigt nöjda om de håller oss i vårt handbollsanfall. Det vet att vi är ganska ofarliga när vi låser oss i det spelet.

Wenger borde tänka om och se till att vi anpassar oss efter motståndet. City är inte oslagbara utan har svagheter som andra lag redan kunnat utnyttja. Vi kan också, om vi vågar att spela lite tråkigare, men effektivare.

Nu blir det lördagkväll med besök på KB. Lostboy! AKA Jim Kerr står på scen och det vankas sköna tongångar från Simple Minds-sångaren. Ingen dålig uppladdning inför morgondagen.

Rooney stannar i Man U och det är nog ingen överraskning för de flesta. Det som överraskar är hur denna den största av klubbar kan vika sig så handlöst för ett ultimatum från en spelare som knappt producerat någonting denna säsongen. Låt vara att man känner till hans potential, men att hållas som gisslan kan knappast bättra relationen mellan spelare och klubb. Denna gången vann spelaren och klubben ställde sig på knä och bad om förlåtelse för att de inte givit Rooney vad han ville ha.

Hur är detta intressant ur ett Arsenalperspektiv? Jo, för att Wenger i anknytning till Rooney-gate uttalat sig och sagt att verklig lojalitet är att hedra och fullfölja sitt kontrakt. En princip som han följer själv och tycker att spelarna också borde följa. Därav hans agerande i Fabregasaffären från i somras, där Fabregas blev beordrad att stanna trots hans vilja att flytta någon annanstans. Huruvida fabregas fått bättre villkor i sitt kontrakt är det ingen som vet, men Wenger säger i samma uttalanden på .com att lojalitet också innebär att man inte omförhandlar sitt eget kontrakt.

Det sista är nog det svåraste för en spelare att leva upp till. Det finns flera spelare som fått hybris i takt med att de blivit bättre och försökt få till rejäla förbättringar av sina kontrakt och själv kan jag nog se att det är rätt så naturligt. En del får igenom sina krav och då kallar man det gemensamma ansträngingar och anpassningar, medans andra inte kommer någon vart med sina krav och då blir kallade svikare eller giriga. Det finns ingen lösning på den problematiken och jag vet inte om jag kan hålla med om att man inte ska kunna få vilja omförhandla sina kontrakt.

Däremot är det tveklöst så att det är ingen som tvingat någon spelare att skriva på något kontrakt. Om du skriver på ett kontrakt på £40k i veckan under fem år så är både klubben och spelaren bunden till det oavsett dina prestationer. Vill man bara ha den lönen i tre år så är det bättre man förhandlar fram ett treårskontrakt från början. Glädjeyra kan lätt förbytas till en trist vardag.

Mycket vill alltid ha mer även om det i våra ögon ibland blir helt hysteriskt feltänkt. I Ashley Coles fall sägs det att förhandlingarna bröts samman för att det skilde £5k mellan vad Cole ville ha och vad klubben ville betala. Med tanke på hur bra Cole är och vilket Arsenalhjärta han hade kunde man ju tro att klubben skulle ställa upp för grabben, men å andra sidan kunde man med samma argument hävda att Cole borde tagga ner lite och inse att han var otroligt priviligierad.

Det finns alltid två sidor av samma mynt och det är så mycket vi inte vet om vad som pågår bakom stängda dörrar. Så ska det naturligtvis också vara, man kan inte förhandla kontrakt via media. Men det öppnar också för spekulationer vilket underlättar för exempelvis mig som har tagit på sig uppgiften att tycka till om Arsenal.

Rooney stannar, Fabregas stannar. Same same, but different.

Det är inte utan att man ibland blir mätt på alla officiella uttalanden som slipper igenom. Mycket av det är samma saker som sades förra säsongen och egentligen kan man nog klara ett managerliv med tio enkla fraser. På tapeten nu är att januarifönstret närmar sig och därmed spekulationerna kring om/när/var/hur vi ska värva nya spelare.

Wenger har gått ut och sagt att om vi hittar rätt spelare så kan han tänka sig att värva en eller två spelare för han har pengar ifall han behöver det. Räck upp handen ni som aldrig hört det där förut. Det är numera standardfras ett när det gäller transfers och betyder ingenting, så vi kan sluta spekulera här och nu, för baserat på det uttalandet så är vi inte ett dugg klokare kring vad som händer i januari.

Däremot är det betydligt intressantare att Wenger uttalar sig kring Fabregas och menar att spanjoren kan stanna i klubben i flera år till. Det är väldigt välkommet att Wenger klargör än en gång att vi behöver kaptenen, att han har kontrakt i några år till och att det är klubben som bestämmer hur länge Fabregas stannar. Arsenal - mer än en Ullaredsfilial för Barcelona.

Det ryktas naturligtvis mycket om Rooney nu och några tyckare placerar till och med honom i Arsenal. Engelsmannen skulle vara en fantastisk värvning för vem som helst, men jag tror att vi kan släppa den tanken meddetsamma. Om han tar för mycket plats i Man U, så kan ni bara tänka er hur mycket han skulle sticka ut i dagens Arsenal. Minst femtio procent mer i lön än någon annan spelare, med en dialekt ingen vill kännas vid och ett humör som får Svullo att verka lugnande.

Det finns tre klubbar som kan vara aktuella och ingen av dem finns i London. Real, Barca och City är de enda som "har råd" med en spelare med den prislappen och den lönebilden. Min gissning är att Rooney spelar i Man City om han driver igenom transfern, vilket jag egentligen skulle satsa på att han inte gör.

Spurs åkte på stryk igår, de hyfsade siffrorna på slutet men det räckte inte. Nu ska de gärna förlora hemmamatchen också mot Inter så ska vi se att de börjar bli nervösa. De står på samma poäng som oss i ligan, men med tanke på hur bra City hitills har varit så kan de knappast vara säkra på en topp fyra-placering. Det blir väldigt tight i år och det är bara att hålla tummarna för att vi kan skapa lite distans till dem i ligan. Matchen mot city blir därför det första viktiga steget mot dels att närma sig ligatoppen och dels att markera vart säsongen är på väg. Förlust och vi ger oss själva en fasansfullt jobbig resa.