Fredagkväll på disco

Ikväll har jag inte utegångsförbud. Ni vet sånt man får när man som man säger ja till att ha ring på sig. Jag har fått lov att med fotboja (min Nokia N95) tillbringa kvällen ute med en polare. Inte blir det disco, i min övermogna ålder blir det snarare ett biljardbord och insmugglad tysk burköl under disk. Hur trevligt som helst och samtalsämnet är givet. CL-semifinalen mot Man U ty denne vän råkar tillhöra det andra släktet.

Matcherna mot just Man U brukar vi se ihop när vi kan, men denna gång började nämnde vän skruva på sig och muttra något om att det kan bli lite svårt att se den i samma goda anda som förr. Det har jag inga problem med, framför allt inte i första matchen då vi har allt att vinna på Old Trafford. Kanske ska snickra en egen Champions Section skylt?

Matchen mot Villarreal gick ju helt enligt planerna och nu står stormatcherna som spön i backen. Vad sägs om att på de nio redan säkra matcherna så möter vi topp tre motstånd i sex av dem. Går vi dessutom till final i den ena eller andra cupen så lär det bli lika tufft där, även om motståndet då skulle heta Barcelona eller Everton. Det är ju det här vi lever för. Att fallet blir tungt när man förlorar dessa matcher vet alla, men det är ju det perfekta vinet vi är ute efter och då får man ibland smaka av en hel del mäsk också. Just nu känns dock allt bra, dortsett från backlinjen som nu börjar bli ruggigt tunn. Men jag kommer ihåg när Flamini och Sebastian Larsson fick vika nere på vänsterbacken och gjorde det med den äran. Då sade jag att om man grävde lika långt i Tottenhams trupp så skulle man hitta Robbie Keanes au pair.

Bring on Chelsea imorgon. Det är stort att vara tillbaka på i och för sig nya Wembley. Dessutom ska vi ju spela en match till där 30/5 eller?