Huvudet under bordet

Det var någon som sade att turen jämnar ut sig. Särskilt efter mina gallkräkningar över United och City förlusterna. Jag höll inte med, men idag fick de som hävdar att jag har fel vatten på sin kvarn. De fick hela jävla Amazonas om de frågar mig. Ger jag upp? Nejdå, Arsenal är och kommer att vara drabbat av felaktiga domslut i de viktiga inhemska och europeiska matcherna fler gånger än de övriga i den klassiska topp fyran.

Men idag hade vi så mycket tur att Fru Fortuna måste ha tappat hinken med turpengar över oss när hon var på väg till Liverpool. Vi ligger under med 2-0 efter ofattbart slarv i försvaret. Normalt sett förväntar man sig att Arsenal ska ta kommandot och börja rulla ut belgarna. Istället spelar de som om det var Korpen. (inte meningen att såra ngn Korpenspelare) Vi slår bort varenda passning. Diaby, Eboue, Fabregas, you name it. Ingen var bra. Bendtner, Gallas och Mannone kommer upp i godkänt idag. De andra kunde gjort hattrick sista fem minuterna och ändå varit klart underkända. Jag satt och försökte hitta förklaringar. Det finns inga.

Lieges första mål föregås av en nonchalans jag inte sett sedan Adebayor sprang runt under semifinalerna mot United. Hur bra som helst av belgarna att utnyttja det. 2-0 till Liege tre minuter senare. Jag kan inte bestämma mig om det är filmning eller inte. dock inträffar situationen utanför straffområdet och skall ändå inte vara straff. Jag lutar åt att det är en stämpling även om belgaren faller konstigt, det verkar inte hänga ihop med svepningen av benet i alla fall. 2-0 är ju dock ett faktum efter 5 minuter.

Jaha. Vad göra? Jo här ska Arsenal spela sitt eget spel. Men käre Wenger: det består inte av uteblivna löpningar, felslagna bollar a la P12 eller feltajmade brytningar. Vi hade inte bollen många sekunder innan belgarna kunde ta tillbaka den och vi var allmänt så dåliga att man fick gnugga sig i ögonen för att förstå att det var Arsenal i Spurströjor på banan.

Inga skott på mål att tala om och ändå lyckas vi att med den enda lyckade kombinationen i hela första halvlek att göra mål. Hoppet levde, Arsene knows och hela den biten, det händer grejer i halvtid. Tjoflöjt vad det inte gjorde. Domaren hann knappt blåsa igång förrän vi borde legat under med 3-1.

Allt är sedan frustration, frustration. Sen kom 2-2 målet. Här är det återigen dags att hålla upp händerna mot världen och säga ett stort "I´m sorry" på tennismanér. Allt var fel. Inlägget som kanske tar på en belgare, kanske på en Arsenalspelare, kanske inte på någon alls och vidare till en vid den eventuella skarven offsidestående Song. Svårt att se. För domaren omöjligt. Han friar, vilket väldigt få domare gjort. Det är domaren ursäktat, kanske. Men handsen? Hade jag varit Liegesupporter hade jag kokat över. Den är så solklar så det finns inte. Ingen frispark. Istället kan bollen passas vidare och in i mål. Det borde finnas en möjlighet att gå fram till domaren och säga, inget mål, my bad.

Det är det moraliskt riktiga. Jag vill inte vinna under vilka omständigheter som helst. Jag vill ha rent mjöl i påsen. Kalla mig vad ni vill, men jag är ingen fuskare. Jag skäms över sådana här situationer. Det var inte snyggt och när 2-2 målet sitter för oss är det egentligen bara en tidsfråga innan vi gör ett ledningsmål. Belgarna är helt knäckta vid det laget. Ett mål som inte borde givits och bara 10 minuter kvar. Allt jobb är nästan förgäves.

Så händerna upp. Segern var så orättvis som segrar kan vara. Arsenal eller domaren förtjänar en tur i skamvrån för kvitteringsmålet. Arsenal en tur för spelet.

Tre poäng är tre poäng hör jag medsupportrarna säga. Vi kommer att glömma denna matchen som en dag på jobbet, men jag lovar dig, hade vi stått på andra sidan så hade idag varit en match som levde länge i supportrarnas minne. På grund av det felaktiga målet. Inte snyggt.  Det är inte så vi vill se ut, framförallt efter allt snack om Eduardos filmning. Var lite ödmjuka boys efter en sån här dag. Det tjänar vi på i längden.