Jag är inte positiv

Ännu en vecka utan Arsenalmatch och någon högre makt eller Uefa tycker det är läge att köra träningslandskamper. Bah. Helt ointressant.

Vi hade styrelsemöte per telefon i veckan och det viktigaste som sades läggs snart upp här. Men jag fick en gliring om bloggens provokativa art, med anledning av att ledarduon planerar att blogga gemensamt ur ett föreningsperspektiv. Det pikades att jag inte var provokativ nog och det bjuder jag på. Dock har jag sällan fått några uppmuntrande ord, men när jag som i mitt förra inlägg börjar uttrycka tro på att laget kan vinna ligan så kommer helt plötsligt lovord. Illa. Fan ska till att blogga när man bara ska vara så himla positiv hela tiden.

En av tjusningarna med att träffa andra Gooners regelbundet på de lokala träffarna är just munhuggningen om arsenals chanser i diverse tävlingar. Jag är alltid inställd på att det går åt helvete, 4-0 är ingen ledning typ. Andra vet att det går åt skogen eftersom inte Wilshere spelar och åter andra tror alltid på 5-0 seger. Men glädjen när Bendtner (mot alla odds) satte kvitteringen i lördags är densamma för alla. Mina två bloggkollegor är obotliga optimister precis som en tredjedel av forumet varit hela säsongen. Några har till och med tjatat om ligavinst sedan augusti. Bah.

Men jag har spytt galla, kräkts över Silvestres oförmåga, Almunias tafflighet, Clichys dåliga inlägg, Denilsons obefintliga hemjobb, Bendtners våta krut, Eduardos bortblåsta killerinstinkt och Eboues filmningar. Med all rätt. All kritik är också i allt väsentligt fortfarande giltig och ändå befinner vi oss i en helt otrolig situation där vi kan vinna ligan, inte bara i teorin men faktiskt i verkligheten. Just nu känns det inte som att vi skulle vara förtjänta av det, vi har faktiskt inte varit särskilt ligavinnarbra denna säsongen sett som en helhet. Men jag takcar och bugar. Det är bättre att ha chansen än att inte ha den. Fråga Spurs.

Jag kommer fortfarande att vara negativ, jag kommer hävda Bendtners oduglighet som spelare, klaga över Wengers dåliga matchcoachning och hetsa upp mig över Eboues spektakulära skådespel. I fortsättningen lovar jag att tvivla på Viasats förmåga att göra bra fotbollstv, Arsenal Swedens omdöme att låta mig blogga (öhhh), bryta ihop över att Arsenal Ladies inte spelar mot Bröndby i år, undra om Vic Akers någonsin kommer att ha långbyxor på sig under match och för alltid vägra ha på mig vita Arsenaltröjor.

Jag kommer dock att alltid älska Arsenal, det är som med frugan. Felen och bristerna kommer liksom med paketet och internt kommer jag att klaga som fan på dem, men utåt så är det min klubb, min fru och ingen djävel ska mucka med det. Då smäller det....(jag går och hämtar någon som är stark).

Våren har kommit rejält nu, det är inte mycket snö kvar och jag står varje dag på jobb och sparkar sönder isen för att det ska gå fortare i solskenet. Två och en halv månads snötäcke i Skåne, vad fan är det för något? Man bor ju här nere för att slippa eländet....och Stockholmare norrlänningar förstås.