Kollaps grande

Det har varit tyst på denna bloggen ett par dagar och det är klart att en del föredrar det så. De som väntat på ett nytt klokt inlägg från undertecknad ska dock ha förståelse för att detta inlägg väldigt lite kommer att handla om Arsenal och väldigt mycket om annat. Så till handlingarna:

Kollaps 1. Island får en ekonomisk kollaps och världen surnar till

Kollaps 2. Island får ett vulkanutbrott och världen surnar till dubbelt. Personligen börjar jag känna att det närmar sig "three strikes - out" när det gäller den j-a ön.

Kollaps 3. På grund av denna aska slutar flygen att gå. Nu surnar jag till rejält. Framförallt eftersom jag råkade vara en av dem som landade med det sista planet innan stängningen under torsdagen. I London. Utan flyg är London väldigt långt borta.

Vi kom dit under torsdagen som sagt, lyfte från Köpenhamn 10.25 och landade lokalt tid 11.30. Väl nere för att ta tåget in till centrum meddelas att alla flyg till och från Storbritannien är inställda och kommer så att vara till minst lunch fredag. Lite muntert konstaterar vi att vi hade en jädrans tur som kom över pölen denna dag. Nu skulle vi njuta av helgen.

Jag är inte direkt den nervösa typen så jag tog det hela med ro, jag menar att lite aska stoppar ju inte planen hela helgen. Söndag kväll är det hemresa så ingen anledning till panik. Vi njuter av tordagskvällen stelfrusna på Church Road och en match så smockad med händelser att den borde varat i tre halvlekar. Rött kort, damdomare, fjärdedomaren hämtad med ambulans efter att ha blivit påsprungen av en spelare och fyra mål.

Kollaps 4. Tåget in till stan igen kollapsade förstås också. Jodå, en kär tågförare berättar precis när vi satt oss efter en halvtimmes försening att detta tåg inte kommer att gå en meter till på minst en halvtimme och att det var upp till oss om vi ville lämna tåget. Fast ute i någon gudsförgäten förort så blev det till att åka buss. Tack så mycket för den Island?

Kollaps 5. När vi då funderar under fredagen kring vulkanens förödelse, börjar vi så nätt tänka på alternativen. En av fruarna lugnar oss direkt med att det inte är någon idé att ta tåget till Paris och prova den vägen. Nejdå, för just som flygbolagen inte kan flyga så väljer tågpersonalen i Frankrike att strejka. Nu ligger alltså Island och Frankrike båda illa till på min blocklista.

En i sällskapet sitter på en hyfsat hög post i ett stort världsföretag och han snackar med sin chef som just berättar att de är på väg till England med bil eftersom de inte har tid att vänta. Vi skrattar lite lätt och säger fy fasiken för att åka bil.

Fredag lunch ringer ändå en av vännerna i sällskapet och kollar av med sina kontakter i hyrbilsbranschen om det är möjligt att hyra en bil one-way till Sverige för en rimlig kostnad. Jodå, det finns en bil tillgänglig om vi vill ha den på söndag vid lunchtid. Gott, en backupplan.

Kollaps 6. Ett samtal i telefon lördag morgon. Eftersom trycket på hyrbilar och bussar är enormt på grund av fortsatt flygblockering så ber hyrfirman att vi hämtar bilen redan lördag för att inte hamna i någon konstig situation eller risk för att den hyrs ut till högstbjudande. Sagt och gjort. Två av de fyra i sällskapet beger sig mot Stansted för att hämta ut bilen och parkera den. Alla tunnelbanetåg från King´s Cross och Liverpool Street är naturligtvis inställda. Någon som valt att lägga sig under tåget, taxiresa nödvändig.

Kollaps 7. Nu har ju sällskapet redan bestämt sig för att det blir till att köra hem. Flygtrafiken visar inga tecken på att komma igång varken under lördag eller söndag så det känns skönt att ha ordnat bil. De två killarna tar sig ut till Stansted senare än beräknat eftersom tågen går med längre mellanrum på grund av att det inte går några flyg från Stansted och därmed inga passagerare som ska dit.

Väl därute "klyddar" det till sig med bilen eftersom vår hyrfirma rent fysiskt inte finns på flygplatsen. Några samtal senare är det hela löst och grabbarna sitter i en bil ner till Gatwick för att få ett bättre utgångsläge under söndagen. De har dessutom efter en timmes harvande på Eurotunnelns hemsida lyckats boka ett tåg 14.20 från Folkestone.

Väl på Gatwick parkerar de bilen, löser biljett till tåget och sätter sig. Det tar fem minuter så får de beskedet att det inte kommer att gå fler tåg från Gatwick under dagen. Flygplatsen är stängd. In i bilen igen och bara till att köra in i London mot Craven Cottage där vi var satta till match klockan 15. Nog om de rent logistiska kollapserna.

Kollaps 8. Den rent fotbollsmässiga kollapsen är också den rent "gutting" som man säger. Hur i helskotta kan det vara möjligt att Arsenal torskar mot Wigan på tio slutminuter? Har inte sett någonting och jag är inte säker på att jag vill, men omständigheterna i de andra matcherna gör en också helt otroligt illamående. Övertidsmål av United, felaktigt dömd straff till Spurs. I min bok är Chelsea redan vinnare av ligan och jag måste säga att det här börjar lukta Fergusons paradgren lång väg. Han kör om på det ruttnaste vis på insidan och får det hela att se ut som om det var det mest självklara i världen. Vi såg Scholes göra segermålet i lördags. När de möter Spurs kommer halva laget att göra mål och Chelsea kommer att kollapsa och vi kommer att torska med minst två måls marginal. Jag har väl aldrig varit någon sprudlande optimist och kommer aldrig att bli det, men helt jä-la ärligt nu är jag trött på kollapser. Vi gör det för ofta och kan skylla på vad som helst egentligen, men vi har kollapsat med betydligt bätttre lag än nu och kommer att göra det igen så länge man inte får ordning på balansen mellan riktiga vinnarskallar och "bara" duktiga fotbollsspelare.

Epilog: Vi kom hem imorse efter drygt 140 mil på femton timmar. Flygen är fortfarande inställda och visst tog vi samma bil som vännens kollegor kört från Sverige till England. Flyt mitt i allt eländet.