Ryktena vägra dö

VM är igång på allvar och jag "missade" matchen mellan England och USA igår, men vem är egentligen överraskad över att England klantar till det med en dålig målvakt? Det har ju varit deras akilleshäl ända sedan Seaman slutade. Mig gör det inget, jag håller på Arsenal, och Arsenal är inte med i VM.

Fabregas-följetongen vägrar dö ut. Barcelona säger att de har folk nere i Sydafrika som snackar med Fabregas och ett mer öppet regelbrott är väl svårt att hitta. Nu snackar de alltså inte bara i medierna utan helt öppet med spelaren när han är i väg på landslagsuppdrag.

Martin Keown påstår att det är helt säkert att Fabregas lämnar i sommar. Allt handlar bara om förhandlingar och förhalningsteknik nu för att få ut bästa priset från Barcelona.

Det man måste fråga sig är följande: Även om jag som enkel supporter blir en bricka i spelet kring att tänka bort Fabregas så måste, bara måste det ligga något i allt snacket. Är allt bara lögner?

Jag hänger med i varenda tur och har funderat över ersättare till Fabregas, vänt och vridit fördelar och nackdelar, pengar och spelare hit och dit, och kommer egentligen bara till samma slutsats hela tiden. Vill Fabregas till Barcelona så måste han gå. Vi får som mest pengar nu för honom, vi har fortfarande tid på oss att hitta en ersättare och vi slipper ha en missnöjd spelare i truppen.

I övrigt ser det ut som att varken Gallas eller Campbell stannar vilket betyder att vi måste ha in ett par mittbackar i truppen. Vermaelen och Djorou i all ära, men det räcker uppenbart inte. Det snackas om värvningar från Frankrike, men frågan är om man inte borde lägga mer krut på att få loss Micah Richards.

Det kommer antagligen inte att hända så hemskt mycket under VM  när det gäller transfers så passa på och njut av fotbollen. Argentina - Nigeria var klart sevärd igår tycker jag, medan Frankrike inte levde upp till förväntningarna. Oavsett vilka stjärnor som finns på planen infinner sig ändå inte det där engagemanget som är själva poängen med fotbollsupportande. Det är lite som avslagen Cola, smaken är där, men njutningen är borta.

Christiania igår var en upplevelse, jag har svårt att förstå att man inte bara jämnar det med marken och bygger nytt. Det ligger fan mitt i stan och ser ut som en jättelik knarkarkvart. Kvällen började med regn och tjugo minuters väntande utanför en spellokal som inte skyltade med sin existens. Väl inne möts man av skyltar som deklarerar att tunga droger är bannlysta och att vänligen ombeds att röka sin hasch utanför.

Första akten är en kille som i tajt svart trikå och slöja över hela ansikten kommer in med en pint mjölk i glas. Till dovt beat dricker han denna, medan han mumlar i micken. Prince Peter kallade han sig och jag ska komma ihåg det så länge jag lever för att aldrig någonsin råka hamna på samma ställe som han igen.

Därefter kom Amphipods in och bevisade att man inte behöver någon som helst talang för att få speltid. Därefter ännu en knäpp kille i korsett och stayups som gjorde knepiga ljud i tio minuter till en loopad trumslinga. Tack för den Satan!

No more är hyfsade instrumentalt. Låtarna bådar gott när de börjar spela och man tänker att här kommer en höjdarlåt, men när sångaren sätter igång så fattar man att det inte finns melodier. Hur skumt som helst.

Till sist kom då Psyche. Alldeles för kort set, men versionerna av Unveiling the secret och Murder in your love var briljanta. In alles var vi nog 50 pers på plats, ett hån mot Psyche måste jag säga. Fan att folk inte vet sitt eget bästa.

Ursäkta det sista insticket i mitt privatliv, men ibland måste man dela med sig av annat också.

Fortsätt förresten att svara på vad som är det snkilt största ögonblicket i Arsenals historia. Tänker skriva ett inlägg om det också vid tillfälle.