Stendött

Landslagskväll och helt dött på Arsenal Swedens hemsida så här minuterna efter att Sverige-Ungern blåsts av. 8 medlemmar online är nog bottenrekord vid denna tid på kvällen. Kan förstås vara för att England-Bulgarien pågår om nu någon orkar bry sig om den matchen.

Sverige lyckades idag besegra Ungern med 2-0 efter en gedigen insats utan tiqui-taca. En hel del förväntar sig att erik hamrén helt plötsligt ska få Sverige att spela bedårande fotboll, men när landslaget försöker spela one-touch så går det ofta åt skogen. Där får man en fingervisning om hur långt våra ungdomar i Arsenal har kommit.

Anja Gatu, krönikör i Sydsvenskan (hon som älskar Zlatan), har en favoritlagdel i landslaget. Vänstersidan med Safari och Bajrami och det ska bli ytterligt intressant att läsa hennes krönika där även hon måste ha sett hur erbarmligt dålig framförallt Safari var ikväll. Det är nog bättre att hålla på lag än spelare, man kan ju alltid hitta något positivt i en annan del av laget, men hur hittar man något positivt i en annan del av Safari. (Säg nu inte lejonen för fan.)

I Arsenalväg är det så dött att vi är tvungna att läsa allehanda rubriker kring hur Arsjavin tappat gnistan. Den meningen ska ju få alla att tro att ryssen är trött på livet i Arsenal. Läser man sen inser man att han bara menar att han inte spelar lika energiskt och impulsivt längre utan mer effektivt. Tro inte allt ni läser särskilt inte i icke-nyhetstider.

Nasri är på väg tillbaka och Bendtner likaså. Jag tycker det är intressant hur lite jag saknar dansken just nu. Han som var tvungen att vara vår frälsare i våras är just nu ganska inaktuell. Vi klarar oss bra med en glödhet Walcott och Chamakh/Van Persie.

Dawson är just nu nere för räkning. Det finns glädjeämnen i att se England ändå, hade glömt just den sidan av saken.