Nere och redo att resa oss

Matchen igår ligger i backspegeln men vägrar försvinna i horisonten. Den har förföljt oss hela dagen genom rubriker och forumtrådar, genom omgivningens hån och blickar. Det försvinner inte förrän på tisdag när Partizan Belgrad ska besegras. En del av tyckarna kommer inte att stilla sin jakt på oss ens då utan vill avvakta och se om vi kommer helskinnade ur matchen mot Chelsea på söndag.

Själv känner jag mig som en skadeskjuten björn som bara letar efter någon att hoppa på. Almunia är förstås ett tacksamt offer, men sanningen är den att jag inte är sugen på att se Fabianski mellan stolparna och rent faktiskt inte heller någon 20-åring. Vi har inte sett WS eller VM testas särskilt mycket, men att någon av dem skulle vara aktuell mot Chelsea är uteslutet. Då kan vi lika gärna svälja det beska pillret och hoppas att vi får en backlinje som är samkörd och framförallt koncentrerad.

Chelsea är ju tyvärr i samma sits om än med lindrigare skadebild. Deras förlust mot Man C var ju inte katastrofal såsom vår, men de kommer lika förbannat att vara ute efter hämnd. Förhoppningsvis får de den hämnden i Europa i veckan och slappnar av lite när de ska möta oss, men jag skulle inte satsa pengar på det. Nej det blir till att ta på hela jävla blåstället med handskar och keps och stålhättade skor. Glöm inte heller att spotta i nävarna för vi har inte råd att tappa greppet. Vinst för Chelsea och de är 7 poäng före efter 7 omgångar. Det håller inte, vi måste se till att ta poäng.

Vi hade ju enormt flyt med de andra resultaten under omgången. Det flytet skulle vi förstås ha utnyttjat, men det är väl så att man oftast får ett eller två såna här freakresultat under en säsong. Det svider, men det är bara att torka tårarna och ta nästa fight. Jag tittar igen redan på tisdag, och på söndag och veckan därpå. Jag reser mig. Nu är det upp till spelarna.