Tre hopp inför Chelsea

Det är nu bekräftat det vi allra mest befarade - att Fabregas inte kommer till spel på söndag. Jag hade hoppats på en klassisk mörkning, att vi skulle få se kaptenen otroligt taggad och redo att fajtas som om det var en seriefinal.

Istället kommer vi nu att få det än tuffare. Chelsea kommer som vanligt att leva på sin tyngd och sitt tålamod - och Drogba. Mannen som älskar att spela mot just oss. Det är inte så konstigt eftersom vi ofta har svängdörrar i försvaret och har varit direkt usla på att försvara oss över hela planen och med hela laget i vår iver att spela högt försvarsspel och lita på att vi har snabba omställningar.

Vårt spel passar väldigt illa mot Chelsea, precis som Barcelonas. Chelsea älskar att trötta ut sina motståndare och begår sällan allvarliga defensiva misstag. Dessutom är de ofta sanslöst effektiva och får de ett mål framåt så ska det mycket till om man ska vända på det hela. Vår statistik mot Chelsea med Drogba är usel, inte en enda vinst. Sviter är till för att brytas och det råder inget tvivel om att det i Arsenal finns de kvalitéer och den talang som behövs för att slå Chelsea.

Problemet för oss är att i princip allt måste stämma för oss, medan Chelsea an lita på att Arsjavin missar tre-fyra öppna lägen, att Fabianski släpper in en tvålboll, att vårt försvar inte litar på målvakten och därför gör helt huvudlösa grejer, samt att Diaby, Song eller Denilson gör ett par tacklingar av den mer dubiösa sorten och drar på sig kort av ena eller andra valören.

Vi vet helt enkelt inte riktigt vad vi får när Arsenal spelar fotboll. Det kan bli vad som helst, hur bra som helst eller hur dåligt som helst. Det håller inte om vi ska vara ett topplag. Hoppet, ständigt detta hopp, är det som vi får ställa vår tilltro till. Personligen hade det känts bättre om vi på åtminstone ett par platser kunnat peka och säga att den och den spelaren är bättre än Chelseas motsvarighet. På rak arm kan jag bara komma på Van Persie och Fabregas och ingen av dem är aktuell för spel.

Här kommer i alla fall tre saker vi kan sätta vårt hopp till om det ska bli ett resultat i vår favör:

* Wilshere - 18-år och redan vårt stora hopp, men faktum är att det spel han har visat upp hittills visar på mognad, mod och intelligens. Om Chelsea underskattar honom det minsta kan underverk ske.

* Chamakh - Hans huvudspel och framförallt styrkan i straffområdet kan ge oss mål på fasta situationer, något vi inte direkt är vana vid. Dessutom är han numera mästare på att tjäna straffsparkar.

* Arsjavin - Ryssen som numera älskar att vara mindre spektakulär, men ändå lyckas hamna i poängprotokollet. Vanligtvis osynlig eller usel, för att sedan överraska med två assist och ett mål. En gubbe i lådan som gärna kommer som en blixt från klar himmel.

Egentligen finns inte mycket annat att snacka om när det gäller Arsenal just nu. Det görs uttalanden hit och dit i media och vi är grymt uträknade. Jag tror att vi kan tjäna på att tappa press. Hjältar kommer ur underläge. Vem kliver fram på söndag?