Nycklar och lösningar

Skadebekymren fortsätter i Arsenal. Det som oroar mest är att skador som borde varit läkta vid det här laget ännu inte är i färdigbehandlade efter att ha överskridit prognosen med två veckor i Fabregas fall och månader i Van Persies. Vermaelen kommer att vara borta i ytterligare tio dagar vilket gör honom tveksam till matchen mot Manchester C, en match som redan nu kan avgöra vår säsong.

Jag vet att det pågår arbete för att förhindra skador och arbete för att bättre kunna behandla skador, men likväl så drabbas vi fortfarande av avbräck, nu senast Sagna. Listan verkar byggas på hela tiden och även om nu Walcott, Bendtner och Gibbs sägs vara i det närmaste redo för spel så känns det som för lite. Vi behöver ha våra nyckelspelare fit for fight mer än två tredjedelar av säsongen. Just nu har vi inte den ration på varken Fabregas eller Van Persie och det håller naturligtvis inte. Vi har kompetens i truppen som ska klara av att spela utan våra talismaner, men inga topplag klarar skador på sina mest tongivande spelare under alltför lång tid.

Det är inte alltid att de gör de viktigaste målen eller assisterna, det bör vi klara av att fylla ändå, utan det som betyder mest är den pådrivande kraft dessa två spelare har på resten. De visar med sitt spel och sin inställning att ingenting är omöjligt och utan dem saknar vi den ledningen. Almunia är ingen självklar kapten som kan mana på våra spelare när det går emot, och har dessutom knappast kunnat motivera de övriga genom sitt bländande spel.

Trots detta välkomnar jag både dansken och VaVa Voom Lite tillbaka. De behövs för att ge oss en dimension till. Walcott var i lysande form före skadan och har han bara lyckats konservera lite av den formen så ser det väldigt ljust ut den närmaste tiden. I Bendtners fall blir förutsägelserna betydligt svårare, blir det tonvis av missar igen tills han hittar rätt, eller går han in och dominerar på samma sätt som han under några matcher gjorda i våras. Faktum är att han vid en del tillfällen såg ut att ha blivit av med sin klumpfot, men jag ropar inte hej förrän vi är över bäcken med den grabben.

Från en Missarnas Herre till en annan - Arsjavin. Det är bud på kriminellt att missa så många chanser som han gjort, ändå är det makalöst att han gjort 5 mål och 5 assists hittills. Det är svårt att hacka på någon som är så pass produktiv. Hans stora problem är att han ofta gör sanslösa löpningar och hamnar i en-mot-en-lägen med målvakten och missar. Han borde med tanke på de solklara chanser han haft gjort fler mål.

Lösningen på problemet aka lyxproblemet är ju knappast att bänka karln. Vi har knappast råd att sätta målgörande spelare på bänken för att ersätta dem med spelare som borde vara bättre (Vela, JET, Nasri). Arsjavins målsumpande sitter garanterat i huvudet, han hinner antingen tänka för mycket eller för lite, för kunnandet är det absolut inget fel på. Fortsätt spela ryssen alltså, men anlita en sportpsykolog.