Men...
sön 17 okt 2010 kl 10:32
Jag hade skrivit ett blogginlägg som var bättre formulerat än detta, men helt plötsligt dog internetuppkopplingen och inlägget försvann och jag fick börja om. Andemeningen är densamma, men det känns inte lika snyggt. Håll till godo i alla fall.
Det blev en välförtjänt vinst mot Birmingham igår, det var underbart att se att spelarna kunde hålla ut, stå emot och jobba ihop ett resultat även när det inte klaffade helt. Men...
Wilsheres röda kort var odiskutabelt. Det är bra att han idag går ut och säger att han förtjänade kortet. Det säger han naturligtvis på inrådan/order av Wenger, men killen är 18-år och ofta ganska opolerad i sina närkamper. Det är saker han kommer att bli bättre på efterhand och ett rött kort är en hård lärdom som han måste ta till sig för att bli ännu bättre. Trist för Arsenal, men säkerligen nyttigt för Wilshere. Precis som Alex McLeish säger så kunde Zigic ha åkt på en allvarlig skada efter den tacklingen och vi vet hur sådana skador kan se ut och sedan Eduardos skada har det gått inflation i den typen av skador. Bra att domaren inte mesade ed det gula kortet. Wilshere ska ta nästa tre matcher och fundera över nästa steg och fortsätt träna på att spela hårt, tufft, men säkert.
Spelet böljade fram och tillbaka igår vilket det ofta gör eftersom inget lag kan spela propagandafotboll i nittio minuter. Det betyder inte att vi ska släppa på kontrollen så förfärande mycket som vi stundtals gör. Birmingham var i sig inte särskilt farliga, det var uppenbart att de hade som plan att leverera långa inlägg som deras stora anfallare skulle dra nytta av. De visste så klart om att vi hade två mittbackar som inte spelat ihop särskilt mycket och att Djourou är klasser sämre än vad vi normalt kan ställa upp med när vi har alla spelare. På målet som Birmingham gör är också Djorou helt ute och cyklar. Clichy blir den som ska markera Zigic, medan Djoru är fem meter bort och när bollen kommer bestämmer sig schweizaren för att ge sig in luftduellen med ett hopp i sidled. Helt värdelöst.
Arsenal ska kunna kontrollera matchen även när vi inte orkar spela vårt bästa spel, vi ska kunna se till att Birminghams anfallsspel kvävs i sin linda. Det kräver hårt jobb och att alla är säkra i sina positioner.
Vi föll in i vårt handbollsanfall igen och det är otroligt ineffektivt. Vi hamnar i en situation där ingen vågar ha bollen, ingen vågar ta skott och ingen vågar ta löpningar. De få tillfällen när någon trots allt tar ett initiativ så gör man ändå fel då man låter bollen gå ett steg längre än nödvändigt, eller att man inte skjuter i det bästa läget. Det är så klart något man tränar på, men det msåte börja omsättas i match efter match. Det är en onödig försiktighet att vi alltid ska leta efter det perfekta läget. Chanser kommer om fler löper, fler tar skott och fler visar initiativförmåga. Det kan vara att man då åker på fler kontringar bakåt, men det är ska vi klara av mot lag av Birminghams kaliber.
Wenger brukar tala om att vi är dåliga i "the final third", men flera gånger igår var det snarare i "the final tenth" som det brast. Passningar som kom för sent, spelare som kom ur vinkel och skott som sköts så sent att försvararna hann emellan.
Chamakhs straff har det talats mycket om och med all rätt. Filmningen är solklar och borde renderat ett gult kort snarare än en straff. Domaren har ett svårt jobb förvisso, men de här fallen borde man kunna gå in i efterhand och ge gula kort åt filmare.
Där är kontakt i situationen, men först efter att Chamakh fällt ihop sina ben och är på väg ner. Jag menar att frisparkar/straffar ska ges när kontakten är det som resulterar i att man trillar. Annars faller man ju bara för att man förväntar sig kontakt. Hade inte kontakten kommit överhuvudtaget så hade hela situationen sett ytterst komisk ut. Chamakh har tjänat fem straffar varav två nu är tveksamma som jag ser det. Chamakh är väldigt viktig för vårt spel och man ser hur han sliter och jobbar för laget, även om han också har svackor under matcherna. Men han måste se upp så att han inte får stämpeln som filmare. Då får han inte ens de straffar han ska ha. Det tjänar vi inte på i längden.
En annan dimesnion vi har tappat den här säsongen är omställningarna. Ni vet den sortens omställningar som Chelsea dödade oss med för ett par veckor sedan. När vi igår hamnade i bra omställningslägen var det Diaby som kom rusande i mitten utan att få någon hjälp. Förr kunde halva laget komma rusande och ge alternativ och bara gå mot mål och avsluta. Effektivt och ofta väldigt vackert och förödande mot motståndarna. Nu har vi fått en situation där vi kontrar upp till halva plan och sedan stannar upp för att invänta resten av gubbarna som är osäkra på om de ska gå upp i plan eller inte. Det är inte bara Diabys fel, även om han igår var den största syndaren. Hela laget måste lita till sin snabbhet och sitt kunnande och fullfölja kontringen. Hela poängen med anfall är att de ska resultera i ett avslut. Där har vi mycket att jobba på.
Men vi tog en seger och fick övriga resultat med oss. Fem poäng efter och City borta i nästa omgång. Vi kan snart vara ensam tvåa om ödet ler vänligt mot oss. Gör vi bara vår del så vänder lyckan sitt ansikte mot oss och ger oss "the glittering prize". Men...