Jumbon nästa

Fredag kväll och precis som Kicken redan talat om för er så har Wenger varit ute och snackat tungan av sig idag på .com. Inte mycket att säga om, inga kontroversiella saker egentligen. Det betyder att det inte finns något sprängstoff jag kan hänga upp mig på om man bortser från hans uttalanden om offsideregeln, men den har jag nog snackat om några gånger nu så jag låter bli att haka på.

Däremot är det uppfriskande att klubben har för avsikt att förlänga kontraktet med WS. Killen har talang och ska från och med nu vara andremålvakt i Arsenal. Almunia kommer inte att stå särskilt många fler matcher i Arsenaltröjan och det är nog inte särskilt höga odds på att han är såld i januari. Vi behöver visa att om vi nu har en talang utöver det vanliga på målvaktssidan, så vill vi satsa på den talangen. Inte a-laget, men det fungerar faktiskt så att inte ens förstamålvakter kan spela alltid om man inte heter Shay Given och har James Harper efter sig. Jag tror Given inte missade en match på sju år eller något sånt i Newcastle. Helt sanslöst.

Matchen imorgon är väldigt viktig, precis som egentligen alla matcher i ligan. Vi måste hålla jämna steg med Chelsea och sen ta chansen när de tappar poäng. Då kan man så klart inte förlora på hemmaplan mot jumbon oavsett. Jag har länge väntat på West Hams uppvaknande då jag inbillar mig att deras material är för bra för att åka ur. Jag har också tyckt att Avram Grant skulle vara tränaren som skulle lyfta dem till en topp-tioplacering, men än så länge händer det inget.

De har endast vunnit en match, mot Spurs, men det är så klart ingen värdemätare, Hammarby skulle slå Spurs med förbundna ögon och en enbent katt i målet.Sett till alla parametrar som finns inför matchen ska det vara en enkel affär det här, men det är då som oron kanske är som störst. Jag tror ändå att det självförtroende vi lyckats bygga efter förlusterna mot Chelsea och WBA kommer att stå West Ham dyrt.

Det blir vinst imorgon. Toby´s kommer att se ett bord fyllt av medelålders gubbar i rödvita tröjor stå och vråla en tre-fyra gånger när de rödvita gör mål. Sen tar vi oss hem och hoppas att Tottenham förlorar samtidigt som United åker på stora käftsmällen och de röda korten haglar som spön i backen. Dessvärre möter de varandra och därmed kan de inte båda förlora. Kryss då, med vardera tre röda kort och felaktigt bortdömda mål. En och annan badbollsincident hade inte varit fel heller. Tycker ni att jag tar till grova ord så checka den här Spursbloggen där vi beskrivs som djävulen själv. Lite komedi så här efter en hård arbetsvecka.