Mot Wembley

Finalplatsen är säkrad, Arsenal är i sin första final sedan 2007 och ska försöka lyfta sin första pokal sedan 2005. En inte helt omöjlig uppgift med tanke på att motståndet kommer att heta Birmingham eller West Ham. De två senaste finalerna spelade vi mot Barcelona och Chelsea. Lite skillnad.

Det har diskuterats fram och tillbaka om hur vi ska värdera denna cupen och jag tror det har framgått av mina tidigare inlägg att jag inte värderar Carling Cup särskilt högt och blir således inte särskilt euforisk om vi vinner den. Det tyder faktiskt på en viss desperation att vi fans helt plötsligt visar så här mycket intresse för den efter att ha hånat Man U och Tottenham för att ha vunnit den. Spring alltså inte runt på stan och vråla ifall vi vinner, det får oss att se riktigt korkade ut. Njut av att se förspelet till de stora pokalerna i så fall.

Nu låter det som att jag tar ut segern i förskott, men matcherna mot Leeds och Ipswich borde väl bevisa att det kan vi absolut inte göra. Om Arsenals spelare tycker det vore viktigt med en ligacupvinst så kan ni bara tänka er hur annars pokalchanslösa West Ham och Birmingham resonerar. Det är deras enda chans att ta en Europaplats i år. Underskattning någon?

Matchen då? Jo, det blev väl precis som vi förväntat oss att Ipswich gjorde allt vad de kunde för att hålla ställningarna och försöka sig på en kontring då och då. Kontringarna var inte många så Szczesny hade en ganska lugn kväll överlag medan Ipswichförsvaret fick jobba för sin lön denna afton. Arsenal kom inte så långt även om man hade flera chanser ändå att ta ledningen. Ipswichspelarna slet som djur och hade väldigt mycket tur på sin sida.

Arsenal fick nöja sig med 0-0 i halvtid och det var nog en och annan Gooner som började misströsta, men det tär på spelare att jaga och hålla positioner hela tiden och till slut kom breaket. Utskällde Bendtner fick göra en riktigt snygg balja och kommer nu att hyllas till skyarna efter att ha genomfört denna match på ett bra sätt. Vi får väl se....

Efter det första målet fanns ingen väg ut för Ipswich som fick böja sig för Arsenals offensiv ytterligare två gånger och sedan genomlida ett långt slut där Arsenal rullade runt bollen retfullt innan domaren avslutade deras lidande.

Det här var planenligt och kliniskt till slut och är väl själve fan att vi ska behöva spela nästintill ordinarie manskap för att slå Ipswich. Motivation slår sällan klass i det långa loppet, men tyvärr så slår motivation alltid icke-motivation. Hade Arsenal kunnat få ut nära max av sina spelare både i första matchen mot Leeds och Ipswich så hade vi varit vidare för länge sedan.

Nu glömmer vi denna cupen fram till finalen i slutet på februari. Vi skulle egentligen ha spelat mot Spurs borta den helgen, istället får de titta på när vi vinner deras cup.