Busacca, Man U och Åtvid

Allt snack har de senaste två dagarna handlat om efterspelet till Barcelonamatchen och Robin van Persie röda kort. Massimo Busacca har nu gjort sig ett namn i Arsenalkretsar som kommer att ta väldigt lång tid att rentvå.

Det är klart att man som Arsenalbloggare är färgad och jag måste medge att jag kanske inte reagerat lika tufft om det varit en Tottenhamspelare som råkat ut för detsamma i gårdagens match mot Milan, men när våra hjältar blir så uppenbart felbehandlad i en match där vi griper efter halmstrån för att överhuvudtaget ha en chans att gå vidare så känner jag att man måste få rannsaka varje detalj. Vi vet inte vad som kunde ha hänt om vi fått spela matchen med elva man. I Champions Leaguefinalen 2006 fick vi Lehmann utvisad och tog ändå ledningen i matchen. Allt kan hända och fast vi var otroligt utspelade hela matchen fick vi ett mål, låt vara ett självmål, men hur ofta har vi inte sett slumpen generera otroligt ologiska resultat?

Världens bästa lag behövde till exempel en utvisning och en tveksam straffspark för att säkra resultatet mot oss. Det är ju inte hundraprocentigt att de hade lyckats slå ut oss ändå. Spekulationerna kan inte ändra på någonting, men det är uppenbart att domarens beslut fick matchen att kantra bortom all räddning för Arsenal.

Det makalösa i allt det här är att Wenger och Nasri blivit anmälda till Uefa för att ha protesterat mot domsluten i spelargången. Domare gör fel och ska naturligtvis ha ett visst skydd, men de ska fan inte vara orörbara för kritik. Uefa skulle aldrig officiellt gå ut och säga att Busacca gjorde en dålig match och att Arsenal förtjänade bättre, men jag skulle inte bli förvånad om Busacca av en händelse inte dömer några europeiska matcher på ett tag. Han gjorde alltså inget fel, men degraderas till inhemska ligan i två år...

Fabregas är skadad igen och lägligt nog till matchen mot Man U. Konspiratören i mig säger att Wenger vill ha en liten ursäkt ifall det skiter sig mot Fergusons mannar. Han behöver inga ursäkter, för det kommer att skita sig ändå. Manchester har vilat hela veckan, är skadeskjutna efter förlusterna mot Chelsea och Liverpool och kommer att spela hemma på OT för att sätta ribban för titelracet. Vi är inte bara skadeskjutna, snarare ligger vi i något slags koma och skall försöka oss på att mirakulöst resa oss ur sängen med gipsade ben. Vinner vi är det en sjujävla bedrift oavsett vilka som spelar.

Det sammantaget betyder inte att vi ska ge upp matchen. Det gäller att visa att vi är att räkna med och det får inte bli ännu en match där vi äger boll ända fram till straffområdet för att sedan bli hållna på armlängds avstånd av Unitedförsvaret. Dagen efter går sedan Evra ut och talar om pojkar vs män.

Jag vill se ett riktigt fysiskt Arsenal, en halvgalen Eboue och Diaby som markerar stenhårt på Scholes, Rafael, Rooney och Evra. Få dem ur balans, låt de få bli frustrerade och ilskna, låt det hetta till. Manchester må vinna matchen, men de ska inte få intrycket av att de har ligan och FA-cupen som givna av Gud. Dennis Bergkamp skänker nämligen inte bort titlar till vem som helst.

Det är inte så många som hänger på bussen från Stockholm till Åtvidaberg i nuläget. Vi finns där Arsenal är för att parafrasera förre ordföranden Lander. Se till att hänga med och stötta upp ett Arsenalllag som vinner saker. Jag lovar att det blir minnesvärt och damlaget är fan så mycket mer tacksamma att stötta också. De ser en i ögonen efter matchen exempelvis. Sen är det magiskt när så många Gooners samlas på en och samma plats. Möt våren i Åtvidaberg, jag tar med den från Skåne.