Ingen titel med Wenger i år

Det sägs att vi ska blicka framåt, att tänka tillbaka bara är destruktivt. Det har sagts att framtiden är ljus för Arsenals unga lag, att vi kommer att få se frukterna av Wengers satsning så småningom. Det sägs att vi fortfarande har chans att vinna ligan. Fan tro´t.

Jag tillhör den skaran som benhårt hävdar att Wenger är den bästa tränaren vi kan tänkas ha och få. Skulle Wenger gå är inte Mourinho en huvudkandidat till posten, utan snarare någon i stil med okänd holländsk mirakelmakare i schweiziska division 2. Det kan bli bra, men vi vet vad vi har på gott och ont. Det sagt innebär inte att Wenger är orörbar. Han ska ha skit för hur denna säsongen har artat sig. Vi har kanske presterat bättre än vad många experter tippat, men vi supportrar visste att vi hade chansen att bli ännu bättre i år, vi visste att det var små justeringar i truppen som behövdes. En ny målvakt av klass, en defensiv mittfältare och möjligtvis en mittback med dokumenterad klass. I övrigt såg truppen bred nog ut till att klara en säsong med måttligt många skador.

Vi har i stort sett också haft måttfullt med skador och har haft en bred trupp som kunnat täcka skadorna rent antalsmässigt. Det ligger i sakens natur att truppspelarna inte är världsklasspelare i stil med Fabregas, det är det heller ingen som kräver. Men Wenger ska inte lura oss att det lag han ställer på banan alltid ska kunna spela samma fotboll. Spelar man med Diaby och Denilson så kan inte ribban ligga på samma fotbollskonst som med Song och Fabregas. Då måste man anpassa spelidén till materialet.

Wenger är en envis man, han anpassar sig inte till något så simpelt som de spelare han har till förfogande och han anpassar sig i synnerhet inte till motståndet. Istället gömmer han sig bakom statistik, sådan statistik som säger att vi hade fler skott på mål än Manchester United i lördags. Alla som såg matchen kunde dock konstatera att Manchester United inte behövde förta sig för att vinna matchen. Hade vi satt någon av våra chanser så hade de gjort ett par mål till på tvålhanden.

Ibland känns det som att spelarna uppfinner hjulet varje gång de är på plan. Det tar en halvlek att lista ut hur vi ska spela och sedan tar det ytterligare 20 minuter innan Wenger inser sina misstag och byter ut de största kvalitetssänkena. Vi skapar ofta som mest chanser när matchen är körd. Vore det inte bättre att skapa som mest när vi har chansen att vinna matchen?

Jag kan blicka framåt och ändå inte se en titel för oss. Vi vinner inte ligan i år heller och jag är inte extremt besviken över det egentligen. Titlar är inget självklart för Arsenal på något sätt, det kan dröja många år ännu. Vi har många rätt och vi gör mycket rätt, men för att vinna ligan måste man nog satsa pengar vi antingen inte har eller som vi inte vill lägga på spelare. Bitter verklighet som inte kommer att ändra sig förrän Wenger försvinner.

Vi ska se varje kommande match som en cupfinal. Hur tror ni det går då? Det sades att vi skulle se matcherna mot Birmingham (så klart), Barcelona och Man U som cupfinaler också. Vi är bara inte så duktiga på att spela cupfinaler längre. Det kanske är bättre att låtsas som att ingenting står på spel. Satsa sista matcherna på spelare som inte är helt nertyngda av förluster. Låt Miquel spela, Ramsey och Chamakh. Denilson ska skickas på en tidig semester med uppdrag att hitta en ny klubb. Bendtner ska skickas till Gepetto för att fila på sina träben och Arsjavin ska raka vägen till en motivationscoach. Får jag föreslå Jens Lehmann, det finns  nämligen ingen bättre motivation än hotet om att få skallen inslagen av en psykopat.