Har vi hamnat i titelskugga?

Säsongen är inte ens färdigspelad och alla - inklusive jag - har redan börjat analysera vad som gått fel. På något vis känns det ändå fel. Vi borde stå på läktarna och applådera de våra för sina ansträngningar, men alla känner en bitterhet över att vi förlorat en ligatitel som vi borde kunna vinna.

Antagligen är det mest en frustration över att det lag vi hoppats på, trott på och älskat inte räckt till. Det fanns många supportrar i leden som tvivlade på en topp-fyra placering och framförallt fanns det många tvivlare utanför våra egna led. De har fått fel allihop och allteftersom säsongen led och vi tog oss upp till bättre och bättre positioner så steg förväntningarna eller kanske framförallt förhoppningarna. Ju högre du klättrar för att se regnbågens slut, ju hårdare blir fallet när du ställt stegen på dåligt underlag. Vi har fantastiska fotbollspelare, men saknar det där allra sista.

Det som Wenger kanske inte har fattat ännu är att det här laget inte kommer att kunna få det där allra sista av sig själva. De behöver injektioner utifrån, av spelare som vet hur det är att vinna stora saker, av spelare som riskerar liv och lem för att rädda en boll från att gå ut till hörna, av spelare som manar på de sina när det går dem emot och vi behöver också spelare som kan ge de spelare som inte ger allt en riktig åthutning.

Vi blir troligen tvåa eller trea i årets liga. Det är ingen skam i det sett till klubbens status ekonomiskt eller fotbollsmässigt, men det är trist att se att våra spelare gör samma misstag år efter år. Det sitter snart i väggarna på Emirates att vi inte kan vinna något och det är illavarslande. En klubb som ständigt misslyckas på mållinjen riskerar att bli en klubb som för alltid står utanför prispallen. Liverpoool har gått 20 år utan att vinna ligan och de är tillsammans med Man U England smesta ligavinnare. Tottenham har nu spelat 50 år utan att vinna ligan och de tror att de är ett storlag fortfarande. Chelsea gick 49 år utan att vinna ligan och räddades enbart av en miljardärs våta fotbollsdröm.

Det kan snabbt gå utför, jag har inget krav på att vi ska vinna ligan varje år eller ens vart femte år, men man ska akta sig för att inte vinna någorlunda regelbundet. Det leder ofelbart till Valencia-syndromet. Man seglar upp och vinner ligan en gång och tror att man kan rubba de stora, men hamnar ändå i skuggan av Real Madrid.

Arsene Wenger har alltså ett hästjobb framför sig. Ska han göra sin sista push med det här laget och ska han i så fall köra på som tidigare eller ska han förstärka rejält med rutinerat folk? Vi har inga svar och får heller inga på ett tag. Han påstår sig tänka på transfers varje dag och det är väl bra. Han har rätt i att man inte ska köpa för köpandets skull, men det måste finnas en och annan pusselbit som verkligen skulle göra Arsenal bättre. Det behöver ju faktiskt inte vara en spelare, det kan lika gärna vara en assisterande tränare, en coah i idrottspsykologi eller en gammal spelare som kan lyfta laget.

På söndag vankas det match mot Manchester United. De ser just nu att ganska komfortabelt ta en en seger nere i Tyskland mot Schalke och de flyger så satans högt just nu att vårt sargade Arsenal kommer att få det väldigt, väldigt svårt. De har de senaste matcherna utmanövrerat oss fullständigt, kontrat in de mål de behöver och sedan retfullt försvarat ledningen medan vi pustat och frustat.

Det enda som talar för oss är att vi inte har något kvar att spela för. Visst kan vi tappa till en fjärdeplats och till och med missa Champions League, men jag tror att det spelarna framförallt tänker på är att de missat ligan. Vi kan spela avslappnat och gå ut och visa att vi kunde blivit mästare. Jag är skeptisk dock, Man U har peakat på våren - igen, medan vi är sämst när det gäller. Jag vill egentligen inte titta, men måste. Har man gett sig in i leken får man leken tåla.