Vägskäl

Vi har hamnat i det fullständigt usla läget att vi troligtvis kommer att sluta fyra i Premier League den här säsongen. Uselt ur den aspekten att vi för någon månad sedan trodde att vi hade en chans att vinna ligan. Gapet till seriesgrarna Manchester United kan bli så mycket som 13 poäng och så lite som 7 poäng. Det är så pass lite att några få matcher som gått vägen hade kunnat ge oss ett leende på läpparna.

Vi hade allt i egna händer men pallade inte trycket. Vi föll ihop som ett korthus, managern, spelarna och vi supportrar. Det har gått så långt att jag inte orkar diskutera fotboll med andra supportrar, jag kan nämligen inte förklara våra problem på ett enkelt sätt. Det som hänt oss är på gränsen till oförklarligt, men inte oförlåtligt. Redan i augusti står vi där igen och hoppas. Med eller utan Fabregas, med eller utan nya stjärnor och med eller utan Wenger.

Den här sommaren står klubben, men kanske framförallt Wenger vid ett vägskäl. Ska han överge sina principer de senaste åren och börja använda de pengar han verkar ha till förfogande eller ska han ge sin satsning på unga spelare ett sista försök. Jag har full förståelse och sympati för att han vill se det här laget lyckas, det vill jag också, men jag vill också se att han lär av sina misstag och låter de ungdomar som inte klarat pressen få stå över nästa säsong. Det är nästan synd om Bendtner att se honom springa ute på kanten, att se Denilson inte jobba hemåt, att se Squillaci bli överspelad. Bespara oss det och låt de spelarna som inte är bra nog få vara bra nog någon annanstans.

Fulham på söndag i avslutningsmatchen på Craven Cottage. Det borde kännas som en munsbit, men kommer att bli tufft återigen. Arsenals form måste vara bland de fem sämsta i ligan och det är inget gott tecken. Wenger säger återigen att vi ska kämpa och att vi är taggade, men fan tro´t.

Ska vi gå om City så måste de tappa poäng mot Bolton samtidigt som vi vinner. eller får oavgjort vid förlust för deras del. Bolton har absolut ingenting att spela för och City har precis vunnit FA-cupen. Känns som en spiktvåa, men man ska aldrig säga aldrig. Det sagt så måste Arsenal nu krama ur det allra sista av energi vi kan ha kvar för att åtminstone försöka få en tredjeplats.

Just nu är vi utskrattade, hånade och bespottade över vårt misslyckande. Vi som hävdar att vi spelar den bästa fotbollen, vi som försöker göra en ungdomssatsning och vinna med kids, vi som gnäller över att de andra sparkar på oss. Just nu är det inte många som tror gott om Arsenal FC. Med en tredjeplats i ryggen slipper vi åtminstone nesan att behöva kvala till Champions League och riskera att missa tävlingen. Vi vet ju att vi är bäst, men tyvärr så måste vi spela bäst för att bevisa det.

Just nu är det jobbigt att vara Gooner, vi vet inte hur länge till vi behöver vänta tills vi står på toppen igen, men när den dagen kommer så är denna våren bortglömd. Det kan jag lova er. Mot ljusare tider!