FA-cup och gåderbyt

I vår jakt på nästa titel så har vi nu kommit till FA-cupen som av de flesta anses vara den lättaste att vinna efter ligacupen som vi inte lyckats vinna på evigheter trots två finaler i modern tid.

FA-cupen är den anrikaste av turneringar och även om den tappat i värde sedan ligan blev en sådan megahit och världsangelägenhet så är det för många av de små klubbarna fortfarande en chans till nittio minuter i rampljuset och lite sköna pengar i klubbkassan.

Pengarna är knappast det som driver Arsenal just i cupen, men ära och berömmelse är som ni vet det elixir vi supportrar strävar efter och FA-cupen kan ge oss det vi behöver tills ännu mer glitter kommer hem till N5.

I vägen står Leeds, klubben som spelade semi-final i Champions League ett år och division två-fotboll ett par år senare. Jojolaget som många hoppas ska komma tillbaka och sparka benen av folk i högsta ligan, för det är framförallt så jag minns dem, brutala, osexiga och svårspelade.

Vi lyckades med nöd och näppe få med oss ett oavgjort resultat mot dem i cupen ifjol även om vi sedan ireturen på Elland Road tvålade till dem rejält. De flesta av oss skulle nog bli vansinniga om den historien upprepar sig för fler matcher är inte riktigt vad vi behöver även om vi vilar några spelare.

Det står redan klart att Chamakh och Henry kommer att spela och att van Persie inte spelar eftersom han har fullt upp med att hälsa på Maradona i Dubai. De övriga ingredienserna i laget kan vi spekulera kring bäst vi vill, men det finns alla möjligheter att vi får se Squillaci och Miquel på plan. Det i sin tur gör att vi ska koncentrera oss på att göra fler mål än motståndarna för vi lär inte hålla nollan.

Nog om morgondagens match och lite snack kring dagens match mellan Man C och Man U. Att välja en vinnare här är som att välja mellan pest och kolera. Det verkar inte domare Chris Foy tycka eftersom han valde att väldigt tveksamt ge Man U fördel och visa ut Vincent Kompany för en påstådd sulorna framåt/raka ben tackling som inte var särskilt ful. Benen var böjda, benen var isär och det var ingen större kraft i tacklingen. Nani tyckte inte ens det var något utan hoppade bara över benen och fortsatte springa. Foy själv verkade dessutom tveka en aning innan han insåg att han kanske inte får fler chanser att avgöra matchen till Uniteds fördel och blåste.

Visst är jag konspiratoriskt lagd, men nog kom både Giggs och Evra lindrigt undan som inte åkte på röda kort, visst var det solklar straff när Phil Jones tar med handen och stoppar inlägget ett par minuter från slutet. Nog bör domaren bli jämnare, men i detta fallet måste assisterande agera. Han står i linje med vad som sker och ska se det.

Jag ville se en tuff match mellan de två ledande lagen i ligan, en match med tempo och målchanser och passion. Det var över på tolv minuter. Jag fick förvisso se mål, men maken till gåfotboll har jag sällan sett. Det var ingen vidare reklam för världens bästa liga.

Rooney ville hålla fram klubbmärket när han gjorde sitt första mål. Här snackar vi killen som håller sin klubb som gisslan. Förra året ville han sluta men fick en löneförhöjning efter att ha varit ute och gnällt i media. Nu påstås det att han varit i onåd hos Ferguson och krävt att det ska värvas världsspelare till klubben annars vill Rooney lämna. Klubbkänsla? Men ett nytt snack (löneförhöjning) och Scousern är nöjd igen tills nästa år. Rooney är uppenbarligen större än klubben. Jag ryser.