There can be only one

Makalöst. Sagolikt. Episkt.

Så jävla typiskt Henry och så jävla typiskt Arsenal att frustrera och sedan frälsa, att reta oss och sedan bara ge oss allt vi vill ha som om det aldrig funnits något tvivel på att vi skulle vinna.

Vi kanbörja från början eller från mitten eller var som helst egentligen för allt eftersnack kommer att handla om Thierry Henry - mannen, myten, legenden, som i sin comeback gör matchens enda mål inom bara några minuter efter att ha klivit in på plan. Bustermagi på riktigt.

Leeds är ett Championship-lag, kanske inte ens ett särskilt bra sådant. Deras taktik idag var att hålla nollan så länge det bara gick och sedan hoppas på en och annan kontring vilket troligen är den enda taktik man kan använda när man möter The Arsenal på Emirates.

Arsenal var bra. Jag vet att andra inte håller med, men om man producerar 24 avslut, varav nio på mål, har 63% bollinnehav och dessutom såg matchen och vet med vilken teknisk finess många moment spelades av så måste vi vara nöjda med vårt spel.

Som vanligt saknades skärpa i avsluten och om det tycker vi illa, men jag hade verkligen unnat både Arsjavin och Chamakh vars ett hatttrick idag för de gjorde i princip allt rätt utom att vinkla foten och huvudet rätt. Så utskällda och kritiserade som dessa herrar var så visade de idag att de ville ställa åtminstone lite grand tillrätta och det ska de ha heder av.

Faktum är att jag tycker att hela laget gör en i stort felfri match, Squillaci inkluderat. Ska någon höjas så är det banne mig Miquel och Arteta som gjorde ett fantastiskt jobb matchen igenom. Miquel visade att han, även om han inte är någon utpräglad ytterback, kan göra ett bra jobb i vikariepoolen.

Artetas blick för spelet och defensiva arbete var klanderfritt idag, han jobbar många gånger i det tysta men oj så effektiv han är. Ramsey tycker jag jobbar skitbra idag även om vi så klart kan klaga på hans avslut, men till hans försvar ska sägas att han skjuter, något vi annars klagar lika mycket över att vi inte gör.

Vi gjorde som sagt allt rätt och ändå gick bolluslingen inte in. Wenger valde då att ta in Walcott för att fullständigt mala sönder Leeds vänsterkant och Henry för att erbjuda kliniska avslut och erfarenhet i positioneringen. Det lönade sig på det mest fantastiska sätt och den här matchen skulle egentligen aldrig ha någon annan inramning än det här.

Vi har suddat ut orden "snipp snapp snut..." och börjat skriva ett nytt kapitel och den här berättelsen kan bli hur lång som helst. Just nu är allting möjligt och vi känner oss redo att ta allt som kommer i vår väg.

Vi kan rida på detta i flera dagar, läsa tidningarna imorgon, spara urklipp och börja spåna på att köpa en tröja med nummer 12 på ryggen. Den nya Henry teen i Arsenal Swedens shop borde vara slutsåld innan midnatt och vi är världens lyckligaste folk med all rätta.

Tack Thierry Henry för vad du gett oss, tack Thierry för att du älskar oss och tack för att vi får vara med dig på din underbara resa. There can be only one.