Jag vill vara som du

Jag var ute på galej igår och var därför hänvisad till att spela in matchen på min gamla vhs-spelare. Det är märkligt hur fort man vänjer sig vid bra bild på tv:n.

Jag önskar nu i efterhand att jag bara låtit det hela bero och ta smällen via texttv. Jag var beredd på en förlust, hade till och med räknat med det. Ändå svider det något kopiöst att vi är så erbarmligt dåliga.

Ingen når upp till den standard vi har lärt oss att förvänta av Arsenal. Vi är inte ödesbestämda att alltid vara ett topplag på något sätt, men förfallet gör ont ända in i själen. För första gången funderade jag på riktigt om det är dags för Wenger att lämna.

Vi var fantasilösa, utan kraft och utan någon som helst kvalitet. Vi tappade boll mest hela tiden och visade inte oss för varandra för att skapa vårt berömda passningsspel. Sunderland kunde gång på gång pressa oss till misstag och våra egna fick ingen hjälp av sina lagkamrater.

Vi fick ännu en skada på backlinjen och Squillaci fick komma in, förhoppningsvis för allra sista gången. När han sen blir utbytt igen efter sammanlagt en halvleks spel såg han bedrövad ut som om han vet om att han inte duger på den här nivån. Det är som när jag bli uppsnurrad av åttaåringarna på jobbet, det är inte roligt och man kanske ska söka nytt jobb istället.

Martin O´Neill har fått fart på sina gubbar. De gör allting rätt, när de bryter vårt bollinnehav så vet alla vem som ska ha bollen och alla börjar springa i en kontring. De visade aggressivitet hela matchen och en vilja att spela för sin manager och klubb. Något vi helt tappat bort och det blir skrattretande när Djourou är den som är ute i media och manar på laget. Wenger ut och Martin O´Neill in?

Missförstå mig rätt här. Wenger ska stanna om vi byter policy. Det är nu dags att vi köper in spelare som gör skillnad och är nära toppen av sin karriär. Vi kan inte bara spela med ungdomar som kommer att bli bra. Ska Arsenal vara en toppklubb så måste dessa ungdomar tyvärr göra merparten av sina misstag i en låneklubb.

Vi ska använda det överskott vi har till dessa transfers, vi ska köpa så många vi har råd med och slänga ut uppemot tio spelare som har visat under året att de inte vill, kan eller passar som Arsenalspelare. Det gör ont att behandla sjukdomar, men det finns inga genvägar.

Nu spelar vi om fjärdeplatsen och man kan undra om vi vill ha den. Att sluta på en sjätteplats skulle kanske tvinga genom några förändringar redan i sommar. Jag kan tycka att det är helt okej att vara fyra om vi är nära toppen och känner att vi har kapacitet att slå de bästa (som ifjol). Det är okej att bli fyra om man är Newcastle, de har rimligtvis haft ambitionen att hamna på övre halvan.

Igår kändes det som att man hade satsat på fel rödvita häst. Sunderland - jag vill vara som du. Jag vill också ha ett lag med ambitioner, kraft och jävlaranamma. Jag vill också ha en klar spelidé och spelare som inte viker ner sig. Jag vill också ha ett lag som är moget och intresserat, som ger mig något tillbaka.

Liverpool, Tottenham, Newcastle, Milan. Att döma av igår är det fyra raka förluster. Nu är det bara mörker.