Inse allvaret

Det är tydligt att Arsenal inte mår bra nuförtiden. Det gör inte vi supportrar heller. Jag mår fan inte bra rent fotbollsmässigt. Jag har haft en tiodagarsperiod med idel nöjen, men två käftsmällar av Arsenal har hållit den totala lyckan på armslängds avstånd. Jag har tillåtit mig att ha skoj och njuta av mina favoritband, men verkligheten har då och då trängt sig på och fått mig att skämmas över att jag är glad.

För vem är jag att ha ett liv vid sidan av, vem gav mig rätten att inte lida fullt ut. Nej, Ahldén, ta ditt oblat och drick ditt hembryggda blodsvin och lid. Det är inte jag som spelar, men det är jag som får ta skiten. Jag har inte ens en Ferrari att gömma mig i.

På något sätt hade det varit skönt om vi alla kunde släcka ner Arsenal nu under veckan fram till derbyt. Inga rykten, inga kolumnister som undrar vad som står på, inga bloggare som kan och vet allt. Istället spekuleras det i van Persies framtid, byten med Chelsea och till och på köpet sticker Nasri ut sitt fula tryne och babblar i media igen.

Kroenke är tyst som vanligt och Usmanov fortsätter att köpa varenda aktie som kommer ut på marknaden. Det som borde vara stabilt och bra med en majoritetsägare är för många ett problem när det går dåligt och man ropar på förändring, en investerare, vem som helst egentligen. Bara han använder pengar till att köpa spelare.

Vi har våra vanliga skadebekymmer inför söndagens match och det handlar bara om vilka som är friska nog att spela. Konkurrensen är minimal och kvaliteten därefter. Det är lätt att skrika ut att någon anna än Ramsey ska spela. Det är lätt att säga att Benayoun hade varit bättre än Walcott eller whatever. Vi får ju inte reda på det. Det vi ser är att vi match efter match väger för lätt, att vi inte vågar ta fajten, att vi inte gräver ner hälarna och dyker in i kampen. Vi tappar boll, vågar inte röra på oss och är alldeles för omständiga i anfallsspelet. Därtill är vi vårt vanliga jag i försvarsspelet med fasta situationer som värsta akilleshälen.

Jag tror att alla just nu är oerhört villrådiga till vad som händer. Vårt lag består av idel kompetenta och kapabla spelare, oavsett vad vi tycker om dem. Däremot fungerar de inte särskilt bra som ett lag och den mentala styrkan i Arsenal som lag är riktigt dålig. Något vi såg prov på ifjol och som resulterade i att vi skulle satsa på lite mer erfarna spelare för att balansera upp det ungdomliga.

Det gjorde vi, men det har fortfarande inte gett önskat resultat. Vi viker ner oss, vi förstår inte vikten av att göra saker enkelt och noggrant istället för krångligt och slarvigt. Vi har inget basspel att luta oss tilbaka mot och fundera över hur vi ska nästa steg. Det intressant är att hur usla vi än har varit den här säsongen så är vi bäst i Premier League på bollinnehav. Vi har alltså mest boll av alla lag i ligan under matcherna i snitt. Det är vad vi gör med bollen som är problemet.

Vi kan alltså uppenbarligen ha ett tryck, passa runt bollen och hålla den undan motståndarna största delen av tiden. Däremot är vi inte bäst på att avsluta våra anfall med mål eller målchanser, vi är inte bäst på att organisera oss under tiden vi har bollen och vi är absolut inte särskilt bra på att organisera oss när vi inte har bollen. Viktiga delar av fotboll som spel.

På något sätt skulle man vilja börja om från början. Utan halvmesyrer till spelare och utan den mentala ballast vi bär på. Just nu kan vi ingenting, vågar ingenting och vill ingenting. Att bli fyra är ingen pokal, det är ett krav. För hur det än är så betalar vi dyra löner till våra spelare för att de ska prestera, inte för att göra ett dåligt jobb.

Alla andra supportrar tycker likadant och jag skulle nog vara ännu mer frustrerad ifall jag höll på Chelsea eller Liverpool. Skulle jag hålla på City så skulle allt annat än en ligaseger vara fiasko sett till de investeringar klubben gjort. Det går upp och ner. Just nu går vår trappa bara neråt, men det sitter i huvudet.

För supportrarna är världens viktigaste match nu på söndag. Pallar spelarna inte trycket då så kan de lämna hela bunten. Jag vill se en gedigen Arsenalinsats där man inser allvaret i situationen och agerar därefter. Det går inte att låtsas längre nu, vår framtid står på spel.