Låt sämsta spelaren vara kapten

En vecka efter Premier Leagues upplösning och vi kan konstatera att Arsenal inte på något sätt hade ett flertal affärer klara. Inga nyförvärv och inga klara avsked. Det må vara hur det vill med hur snart våra transfers är klara men vi vill se intentioner i sommar.

Det är klart att det är en omöjlighet för oss att vara med och slåss i det absoluta toppskiktet ekonomiskt och även om vi skulle kunna det i några få fall så är frågan om vi vill. Det är illa nog att vi har spelare som är överbetalda utan att prestera. Spörsmålen skulle bli oöverskådliga om vi skulle hamna i en Torresliknande situation.

Det är klart att man många gånger får vad man betalar för, men alltför ofta är priset inte en indikator på om snubben ifråga passar i laget eller i Premier League. Vi jagar alltså den perfekta värvningen, lågt pris och moderat lön, gärna med ett enormt klubbhjärta tillhörande The Arsenal.

Vi landade 19 poäng efter segrande Man C och tvåan Man U. Det är hisnande många poäng och det är ingen tvekan om att vi aldrig kunde utmana om någon ligatitel i år. Särskilt sett i ljuset av våra tuffa start i ligan. Arsenal, som av de flesta av BBC´s experter tippades utanför topp fyra, låg då strax ovanför nedflyttningsstrecket och Wengers huvud krävdes på fat eftersom han var slut och våra värvningar bedrövliga.

Med lite distans till oktober kan vi istället konstatera att vi den 2/10 låg tolv poäng efter City. Det betyder att på de senaste 31 omgångarna har vi endast tappat sju poäng till på dem. Sju poäng efter mästerskapsformen är inte katastrofalt och det får en att fundera lite på hur det kunnat gå med ytterligare en eller två värvningar och bättre avlastning till van Persie.

Jag säger inte att vi vunnit ligan, men man kan med enkel statistik hävda att vi inte är så långt efter som 19 poäng. 31 omgångar är en mer än allsvenskan och alltså inte någon kort period att mätas över. Det slätar inte över det totala glappet som blev oöverstigligt efter en start som om det var simning skulle slutat med en drunkningsolycka.

Målskillnaden är en annan parameter som talar om hur det sett ut i anfall och försvar under året. Arsenal har med rätta kritiserats för ett svagt försvarsspel under året och med justeringar på det så kunde vi ha tagit ytterligare några poäng. Kanske.

De båda Manchesterlagen hade efter 7 omgångar en fantastisk målskillnad, City hade 23-5 och United 24-5 medan vi själva hade efter Unitedförlusten ramlat betänkligt och hade 10-16.

På följande 31 omgångar jämnade det ut sig en hel del. City hade alltså +18 vilket är 26 måls skillnad. När Premier League slutade hade de 39 måls skillnad. De drog ifrån ytterligare under de 31 matcherna, men inte alls i samma takt som i början.

Man U däremot hade +19 efter sju omgångar och slutade på +56. De sista 31 omgångarna hade de en målskillnad på 65-28, medan Arsenal hade 64-31. Sex måls skillnad från ett lag som kunde varit mästare. Marginalerna är väldigt, väldigt små.

Inga ursäkter, men perspektiv. Vi höll inte måttet i år, men nog finns det saker att bygga vidare på.

Champions Leaguefinal idag. Pest eller kolera. Det bästa är nog trots allt om Bayern vinner och Twatsen åker ut i ett enkelt kval i höst.

Van Persies kontraktsförhalning är inget gott tecken. Ville han skriva på så hade det varit klart redan. Rosicky och Djourou kunde ju skriva på mitt i säsongen. Holländaren är alltså förlorad, återstår att se till vem och kanske framförallt vilka vi köper in i hans ställe. Vi har nu fyra anfallare som troligen är på väg bort från klubben i Vela, Bendtner, Chamakh och Park. Ingen lär sörja någon av dem, men vi vill heller inte vara tvungna att panikköpa något i augusti för att vi aldrig lyckades övertyga van Persie.

En liten reflektion: Är det inte dags att göra våra sämsta spelare till kaptener, vi lyckas ju alltid bli av med dem under somrarna?