Är britter lojalare?

Jag har sagt det många gånger förr. Om Arsene Wenger någon gång ger ut sina memoarer så kommer jag att hänga på låset för att läsa om vad som hänt i Arsenal de senaste sex-sju åren. Varje sommar tycks vi bli av med nyckelspelare och då och då poppar det upp små hintar om att det bakom kulisserna sker skumma saker.

Nu senast är det Fredrik Ljungberg som är osäker på om Wenger får nödvändiga transferpengar eller ej. Nu ikväll kom det också uttalanden från Wenger om att han kommer att satsa på en kärna av brittiska spelare som kanske känner större lojalitet mot Arsenal och inte lämnar så fort de är bra nog att spela för de mest pengastinna lagen.

När vi ställde upp med lag med bara utländska förmågor i sade jag att det inte är nationaliteten på spelarna som avgör huruvida vi är ett engelskt lag eller inte och det gäller fortfarande. Engelska spelare är hutlöst överprisade både i pengar och i perceptionen av deras kunnande. För varje Charlie Adam, Jordan Henderson eller Andy Carroll kan man istället få ut samma talang och i många fall bättre genom att värva från utlandet. Ett bra sätt att komma runt det är att använda sina akademier för att fostra a-lagsspelare. Det är naturligtvis inte enkelt, men lyckas man så kan det så klart ha en positiv inverkan på lojaliteten hos spelarna.

Man kan se på killar som Terry, Gerrard, Giggs och Scholes som blivit sina klubbar trogna i väldigt många år och som på sätt och vis är synonymer med klubbmärket. Den senaste vi hade av det slaget var Tony Adams. Ni hör själv att det var ett bra tag sedan.

Ingen ska dock inbilla mig att killarna jag nyss nämnde skulle blivit sådana klubbikoner ifall de inte vunnit något med sina klubbar. Undantag finns såklart, men grunden i deras långa karriärer i sina klubbar är att de vunnit titlar under tiden. Titlar stillar hungern och längtan efter något annat. Vi kan tycka att de borde vara lojala som vi, men spelare är inte supportrar. De är inte bundna av en livslång kärlek som vi utan känner sig ofta fria att slippa följa med sjunkande skepp i jakten på personlig vinning. I den bemärkelsen ser de fotbollen som ett vanligt jobb.

Tiden får utvisa om Wenger tänker rätt. Just nu har vi en hel del spännande britter i truppen. Ramsey, Ox, Wilshere, Walcott, Frimpong, Gibbs bland andra ska vara en stomme att bygga på. Krydda det med influenser utifrån och det ser slagkraftigt ut.

Stoke imorgon vilket är ett stort test för den nya säsongen. Vi har inget jättebra facit på Britannia, men vi har spelet och spelarna till att avgöra matchen. Stoke har gjort första målet i matcherna mot oss de senaste fem matcherna och de har gjort sex av sina senaste nio mål på oss från fasta situationer. Vi vet hur de spelar, låt oss ta upp kampen med dem. Bollen ska gå snabbt, vi ska stå upp fysiskt och vi ska springa sönder dem. Vågar vi så vinner vi, fastnar vi deras lunk så är vi körda.

Tottenham har en devis som säger att "to dare is to do". Den snor vi imorgon.