Kickstart

Man (läs: jag och kanske någon till) brukar säga att det första inlägget är det svåraste och det ligger någonting i det. Man har ju bara en chans att göra ett första intryck, så att säga, så det är nu man ska båda presentera sig och ge ett smakprov på vad man tänker bjuda på här i bloggen. Vi får se hur det går med den biten, men jag är i alla fall tacksam över att Arsenal gör det relativt enkelt för mig genom att vinna matcher - det är mycket roligare att prata vinster än att prata förluster. Omtänksamt av dem!

Innan vi pratar Arsenal kanske vi ska ta oss igenom formaliteterna. Malin Hägg heter jag och förutom att blogga bidrar jag med en del krönikor här på Arsenal.se och jag är också ambassadör för Arsenal Sweden i Stockholm. Tidigare har jag drivit Arsenalbloggen på PLDirekt.se men med tanke på hur involverad jag är i Arsenal Sweden känns det naturligt att även ha bloggen här på Arsenal.se så när jag fick frågan att flytta bloggen var beslutet enkelt. Den som mot all förmodan vill veta mer om mig kan läsa den fantastiska (läs: lite skämmiga) ambassadörspresentationen. Till vardags jobbar jag med marknadsföring och kommunikation. Ja, när jag inte sitter och funderar på Arsenal så klart.

Så, nu när vi har den biten avklarad kan vi fokusera på det som är betydligt roligare att prata om: Arsenal.

Gårdagens match mot Hull City ("Tigers") var ett riktigt rutinuppdrag. Egentligen var jag inte nervös alls, i alla fall inte förrän startelvan släpptes. Jag är den första att erkänna att jag är (milt uttryckt) skeptisk till Bendtners plats på laget och att inkludera honom som startspelare är helt obegripligt för mig. Men det är klart, någon anledning är det väl till att Arsene och inte jag har det finfina jobbet att leda vårt lag (men de är inte många).

Två minuter in i matchen var jag glad över att jag hade haft så fel. Tycka vad man vill om Bendtner, men när han är på planen i en Arsenaltröja är det 100% support som gäller. Och det var härligt att se hur glada alla andra i laget verkade bli efter att han gjorde målet. Det var en drömstart, både för oss och för Bendtner själv.

Det finns ingen framtid för dansken hos Arsenal men så länge vi är fast med honom, och han med oss, kan vi lika gärna göra det bästa av situationen och gilla läget. Några av de sakerna som vissa slängde ur sig på Twitter när det blev klart att han skulle starta är inte värdig en Arsenalsupporter. Vi har mer klass än så!

Men som sagt, efter den starten (jag gillar det här med tidiga mål som vi börjat med) var jag egentligen aldrig orolig. Det hade lika gärna kunnat stå 3-0 i halvtid, men vi fortsätter slarva lite i avsluten, och vi fick nöja oss med den enda målet. Ja, innan vi gjorde ytterligare ett tidigt i andra - den här gången genom Özil. Det var riktigt kul att se honom göra mål igen och för att vara en spelare som just nu har det lite jobbigt är han ändå grym. Hans potential är enorm, jag har fortfarande svårt att förstå att han är en Arsenalspelare.

En annan spelare som jag verkligen är glad över att vi har i laget är Monreal. Han är en riktig tillgång och gjorde det väldigt bra i går. Han kändes säker, stark och gjorde flera viktiga ingripanden. Det är konstigt att tänka att det här var hans första ligastart för säsongen. Han passar bra in i laget och det kan nog bli tufft för Gibbs att komma tillbaka och vandra rätt in i startelvan.

Om det är något vi skrikigt efter är det bredd på laget så det är verkligen skönt att vi börjar ha lite vettiga alternativ på bänken.

Det var härligt att se Arsenal i går, även om spelet i sig självklart kan förbättras. Men det vi gjorde säger egentligen mer än vad en kross med 6 eller 7 mål hade gjort. En sådan vinst kan alltid viftas bort men i går gjorde vi jobbet. Vi vann, vi hade självförtroende nog att inte få panik även när vi gick bort oss, vi klarade av förändringar i startelvan och vi tog tre poäng. 

Nästa match kommer bli mycket tuffare - Everton har säkert fått extra energi efter sin vinst mot Manchester United i går.

Det var som natt och dag att gå från studsande, sjungande "Top of the league"-galningar på O'Learys övervåning i går till entréplan där Man U supportrarna såg ut som att de inte bara sålt smöret och tappat pengarna utan dessutom lyckats skuldsätta sig upp över öronen samtidigt. Ju högre upp man är, desto ondare gör det att falla, och jag tror det är precis det de börjar upptäcka nu. Jag säger inte att de på något vis är borträknade, det vore idiotiskt, men jag kan i alla fall konstatera att det var länge sedan det var såhär deppigt i den röda halvan av Manchester. Det är kul att se dem ha problem, och extra kul när vi själva går så bra. Man vet inte hur länge det håller i sig, så det gäller att njuta medan man kan.

Det känns riktigt kul att vara igång här på Arsenal.se och jag hoppas ni tycker det också. Nu ska jag njuta ett tag till!