Malin Hägg

Egentligen skulle den här bloggen ha handlat om någonting helt annat. Jag har redan en blogg som är i princip redo att publiceras men så kom det någonting i mellan och helt plötsligt känns det inte så relevant längre.

Eller - det kommer nog att bli en blogg om det också, men en annan gång.

För under förmiddagen hände det någonting som gör att jag återigen sitter här och funderar på om det egentligen är värt det. Allting man gör, all tid man lägger ned, all skit man uthärdar.

Nu har lite mer än en vecka gått sedan den magiska kvällen när våra killar äntligen fick lyfta den där efterlängtade pokalen. Lite perspektiv har man ju fått, men det där glädjepirret i magen dyker fortfarande upp varje gång jag tänker tillbaka på matchen.

I efterdyningarna har det varit lugnt och nu när säsongen är avslutad och spelarna antingen är på semester eller tillsammans med sina landslag inför VM-uppladdningen så är det inte mycket nytt som händer som är värt att skriva om. Det enda det egentligen skrivs om nu för tiden är ju alla transferrykten.

Det finns egentligen bara ett ord att säga efter lördagens final, och det är detta:

ÄNTLIGEN!

Som vi har väntat, drömt och hoppats. Och nu står vi äntligen där.

Hela den här veckan har jag laddat inför att göra ett blogginlägg om cupfinalen i morgon. Dock har jag dragit mig för det in i det längsta - helt enkelt för att tanken på en cupfinal gör mig illamående och gråtfärdig.

Jag är ganska säker på att det inte alltid varit såhär. Men (nästan) 9 år utan en titel sätter sannerligen sina spår. Jag vet inte om det är orutin eller någonting annat som gör att jag blir alldeles stissig av att tänka på morgondagen.

Sista hemmamatchen för säsongen är spelad. Fjärdeplatsen är (återigen) säkrad. Tredjeplatsen är utom räckhåll (om vi inte slår Norwich med 19 mål och Chelsea förlorar...vilket iofs inte är helt omöjligt baserat på prestationen från de båda lagen igår).

Det är ju kutym att man försöker sammanfatta säsongen såhär i slutet av den, men jag har så svårt att hitta inspiration till att skriva.

Jag vill skriva. Jag har saker som jag vill säga. Men av någon anledning slutar det med att jag klickar ned bloggfönstret och gör någonting annat istället.