Malin Hägg

Det blir inte mycket skrivande såhär i VM-tider - speciellt inte då jag försöker undvika att skriva om saker som gäller SillySeason. Huvudanledningen är att det är ganska stilla på Arsenalfronten men nu har i alla fall en diskussion blossat upp som jag tycker är extremt viktig.

För andra året i rad kommer supportergruppen GayGooners att medverka Londons prideparad och detta har lett till en hätsk diskussion på sociala medier.

Så var det officiellt då. Cesc klar för Chelsea och vid femsnåret idag exploderade min Twitter av nyheten.

Jag vet knappt ens vad jag ska säga, men vill ändå skriva något. Det är ju lite som terapi, det här med att skriva.

Ni vet redan vad jag tycker (tyckte) om Cesc. Jag älskade honom när han spelade för oss, sörjde honom när han lämnade men jag hatade honom inte. 

Det finns så många olika sidor till det här och jag försöker bringa lite reda i mina tankar.

Det har kommit en hel del reaktioner angående min förra blogg och det är väl inte så konstigt. Det är ett ämne som berör - på gott och ont. Jag tror att det finns så många olika nivåer i det där problemet att det inte finns några enkla svar. För den som vill läsa ännu mer (och kanske försöka förstå ytterligare) rekommenderar jag Elenas skriverier i sin SVT-blogg.