Världens gladaste fotbollsspelare

Har i dag något så ovanligt som en lördag utan Arsenal och helt tom på andra planer. Så därför har jag skämt bort mig själv genom att inhandla nya skor och en kabinväska inför Londonresan senare i veckan.

En annan fördel med en ledig lördag är att jag kan utnyttja mitt svindyra Viasat-paket som jag har haft väldigt lite nytta av sedan jag blev ambassadör i Stockholm och extremt sällan ser matcherna hemma.

Nyss har jag i alla fall sett Newcastle slå Man U på Old Trafford...och värre saker kan man ju ha för sig en lördag.

Men det är alltså vår tur i morgon och då mot Everton. Ett Everton som slog Man U tidigare i veckan, så det är en match som är allt annat än enkel. Vi har flera svåra ligamatcher de närmsta veckorna och utav dem (Everton, Manchester City och Chelsea) är väl Everton den matchen som det är mest "måste-känsla" över, speciellt då den är på hemmaplan. Jag hoppas självklart att vi ska ta poäng även mot City och Chelsea men med tanke på hur City har spelat på hemmaplan hittills den här säsongen och att Chelsea är Chelsea kan vi inte direkt räkna med någonting.

Det verkar inte vara några egentligen nyheter inför matchen mer än att Bac fortfarande är skadad. Det är inte optimalt men jag tyckte Jenkinson gjorde det bra mot Hull. Visst, Hull och Everton är inte riktigt samma sak men om det är någonting vi kan räkna med att vi får från Jenkinson så är det hjärta och kämpaglöd. Med ett stabilt mittförsvar och lite hjälp från den som hamnar på yttermittfältet (Rosicky igen?) litar jag på att Jenkinson kan ha den kanten under kontroll. 

Annars är väl veckans höjdpunkt att Podolski är tillbaka i full träning. jag kan inte riktigt med ord förklara hur mycket jag gillar den mannen. Han verkar genuint vara en av de trevligaste och mest sympatiska människorna i fotbollsvärlden. Och han spelar för oss. 

Jag vet inte vad det är med honom, men jag har aldrig sett en människa som alltid verkar så nöjd och glad. Det smittar ju av sig, och om resterande spelare i laget blir hälften så glada som jag blir när jag ser honom så är han värd varenda pund som spenderas på honom. Varje gång han dyker upp på Sociala Medier, i intervjuer eller på Arsenal.com blir jag lika lycklig. 

Han verkar också genuint trivas i London och i Arsenal vilken givetvis också är viktigt. Jag ser fram emot att se honom på bänken igen. Han kan bli en nyttig ersättare till Giroud mot vissa motstånd, eller ersättare på kanten i matcher med mycket ytor.

Det börjar bli riktigt stor konkurrens om startplatserna nu men det är bara positivt - så länge spelarna kan hantera det. Med tanke på att vi går in i ett VM-år nu bör spelarna vara ännu mer taggade att visa vad de går för och vilja spela så mycket som möjligt. Så länge de sporrar varandra till högre höjder, och så länge de kan hantera konkurrensen, finns inget negativt med många bra spelare i samma lag.

Risken finns självklart alltid att några inte kan hantera konkurrensen, att de hellre lämnar laget än stannar och slåss för sin plats, men det är sådana risker man får ta. Vi har skrikigt så efter bredd och truppspelare att man knappast kan klaga på det nu när vi börjar få lite alternativ. Det finns värre problem man kan ha, det tror jag även Wenger håller med om.

Nej, nu ska jag hoppas på att resterande lördagsresultat fortsätter i samma stil som de började. Och självklart börja ladda inför i morgon. Ni har väl koll på var er närmsta matchträff är? Stockholmare räknar jag med dyker upp på O'Learys i Gamla Stan. Ses där!