En poäng som växer med tiden

Jaha. Så en fyrapoängsledning blev en fempoängsledning men inte en sjupoängsledning så den övergripande känslan efter matchen var...jag vet inte riktigt. Besvikelse? Kanske.

Poängen mot Everton var en bra poäng, en riktigt bra poäng, speciellt med tanke på hur matchen utvecklade sig. Det är klart - när man leder med 1-0 på hemmaplan och det bara är några minuter kvar är det alltid surt att släppa in ett mål. Men vissa mål är helt enkelt bara jäkligt bra mål, och man kan inte göra så mycket åt dem. Jag tycker inte man kan lasta varken Szczesny eller Gibbs för vad som händer - de båda är bra placerade - det är bara ett väldigt bra avslut.

Deulofeus skott gick in. Girouds gick i ribban. Sådan är fotbollen ibland.

Känslan direkt efter matchen var missnöje. Jag var sur och irriterad, som alltid efter tappade poäng, men ju längre som går efter slutsignalen desto bättre känns poängen ändå. Speciellt med tanke på första halvlek så förtjänade Everton antagligen en poäng (om inte mer) och det kunde lätt ha blivit förlust.

Everton är inte ett dåligt lag - det har de bevisat flera gånger redan den här säsongen. De har vunnit mot Chelsea, spelat oavgjort mot oss, sp*rs och Liverpool och bara förlorat mot Man City när det gäller topplagen. Med det perspektivet är ett oavgjort resultat absolut inte dåligt. Sedan slog de ju Man Utd också, även om de kanske inte räknas som ett topplag just nu.

Men det är klart, lite besviken är man ju. Speciellt med tanke på tappad ledning och att det hade varit så skönt att gå in i matcherna mot City och Chelsea med hela 7 poäng. Men 5 poäng är bättre än 4 poäng så det är väl egentligen inget att vara deprimerad över. Om vi på riktigt ska utmana om titeln den här säsongen måste vi slå topplagen också - så varför inte börja nu på en gång?

Lite om matchen då. Det var tydligt att vi hade problem i början av första halvlek och Everton spelade riktigt tufft med hög press och mycket energi. Vårt mittfält (felskrev just till "missfält" - det är ju inte helt fel med tanke på gårdagens passningsspel) hade problem med att hitta varandra och speciellt Jack slet utan att riktigt komma till. Det kändes som att han inte hittade sin roll på planen och det var mycket gnällande och viftande med händer och armar. Även Cazorla hade problem och det märks att han har en bit kvar innan han är 100%. Lite för många felpass och lite för lösa bollträffar resulterade i hel del bolltapp som straffar sig mot ett lag som Everton.

Ramsey hade en väldigt tyst match och jag undrar om han inte börjar bli lite sliten. Det bästa vore om vi kunde vila honom i matchen mot Napoli så han är någorlunda återhämtad när vi reser till Etihad, och sedan har han ändå 9 dagar att vila upp sig på innan vi tar emot Chelsea. Özil hade ytterligare en sådan match när jag bara är så lycklig över att han spelar för oss och målet. Målet! Han fortsätter imponera.

I den 68:e minuten lämnade Jack, Ramsey och Cazorla plats för Walcott, Rosicky och Flamini - och jag kan inte minnas förra gången Wenger gjorde tre byten på en gång. Någon som vet? Det var dock vettiga byten, jag är glad över att Walcott fick speltid och visst blir man alldeles varm av att se Flamini komma på och genast börja styra och ställa på mittfältet.

På onsdag är det dags för sista gruppspelsmatchen i Champions League och jag hoppas verkligen att vi kan gå vidare. Det vore inte helt fel att vinna gruppen för att kanske få ett lite lättare motstånd efter dödens grupp, men det är väl att hoppas på för mycket. Vi har inte direkt haft tur med lottningen hittills den här säsongen. Jag tror att vi blir så illa tvungna att rotera en aning och jag skulle inte ha någonting emot att ha Theo från start. Napoli måste i princip vinna matchen för att ha en chans att gå vidare, och man måste vinna med flera mål, vilket bör betyda att de går framåt. Att ha Theo som kan springa på kontringar och ta viktiga löpningar känns som ett bra alternativ.

Nu vet inte jag om han orkar i 90 minuter, men att ge honom en start för att sedan kunna byta ut honom ifall det behövs (gärna efter ett par mål) vore inte helt dumt. Backlinjen förväntar jag mig ser likadan ut som den gjort de senaste matcherna, möjligtvis med Monreal istället för Gibbs, men det känns hugget som stucket. Oavsett känner jag mig trygg med den backlinjen. Ett alternativ till Giroud har vi knappast (nej, Bendtner är inte ett alternativ) och jag spelar hellre med Theo på kanten än som striker. Mittfältet är ju annars där vi har flest alternativ. Vi har så många bra mittfältare just nu att vi har råd att flytta runt lite utan att det ska påverka laget allt för mycket.

Lång och lite rörig blogg i dag men så blir det när man har mycket i huvudet som vill ut. Det är dags att lägga Evertonmatchen bakom sig och börja blicka framåt mot Napoli på onsdag.