Lite smått och gott

Nu är jag hemkommen från London igen, och precis som vanligt hinner jag knappt landa här hemma innan jag måste börja planera nästa resa. Då denna resa var lite snabbt ihopkomponerad och huvudsakliga anledningen var att hälsa på vänner tror jag att nästa resa kräver lite mer planering.

Jag har alltid varit sugen på att åka på en renodlad fotbollsresa till London men har ännu inte lyckats få ihop det. Oftast är jag där i samband med jobb eller någon annan aktivitet och fotbollen blir någonting som händer lite vid sidan av. Det ska jag försöka åtgärda i vår. Då ska fotbollen vara i fokus. En medlemsresa kanske?

Nåja. Efter besvikelsen i lördags har jag hållit mig undan fotbollen - med 9 dagar mellan matcherna tänkte jag att jag kunde unna mig en paus.

Även laget verkar ha haft några dagar ledigt, men nu är de igång med träning igen. I går kväll hade de även den årliga julfesten och det bjöds på en del härliga utklädnader. Vad sägs om Poldi som Hulken, t ex?

Baserat på bilderna i olika sociala medier så verkar de inte ha tagit förlusten mot City för hårt utan stämningen verkar fortsätta vara på topp. Jag vet inte hur höga växlar man ska dra på en sådan sak, men jag inbillar mig att det syns om laget inte är i harmoni och något sådant problem verkar inte finnas i Arsenal just nu.

Dessutom kan jag inte tänka mig att någon kan vara upprörd eller ledsen om man har Santi Cazorla utklädd till Super Mario i samma rum. Jag menar. Se på honom.

Det går inte att förneka att vi har ett riktigt tufft schema framför oss, med start nu på måndag. På mindre än två veckor möter vi Chelsea (H), West Ham (B), Newcastle (B), Cardiff (H) och avslutar mot Sp*rs (H) i FA Cupen. Det är inga lätta matcher.

Som jag var inne på i förra bloggen tycker jag inte man ska dra förhastade slutsatser baserat på matchen mot City. Det är hur vi svarar upp mot den besvikelsen som visar hur redo vi är för att utmana om titeln på allvar.

Vi var länge med i matchen mot City, på riktigt, och vi hade en chans att få med oss någonting. Men sedan kom det där 4-2 målet och då var det som att luften bara gick ur hela laget. Plötsligt insåg alla hur trötta de var, hur jobbigt det var att springa och laget liksom föll ihop.

Det är precis det vi vill undvika de närmsta veckorna.

Det är otroligt viktigt, för vårt eget självförtroende men också för att andra ska ta oss på allvar, att vi studsar tillbaka i matchen mot Chelsea. Vi har haft tid på oss att vila, rensa skallarna och nu är det bara att bita ihop och köra. Börjar vi med en vinst på måndag ska vi kunna plocka resten av bara farten.

***

Annars är den stora snackisen i Arsenallägret självklart det faktum att Jack antagligen kommer att missa både matchen mot Chelsea och West Ham på grund av att han pekade finger åt Cityfansen i lördags. En klantig grej att göra, idiotisk till och med, speciellt då vi vet att FA älskar att plocka upp sådana saker. Dock kan jag knappast döma honom för hårt. Han spelade antagligen sin sämsta match för säsongen i helgen och jag förstår frustrationen.

Men det är inte riktigt så enkelt som man kan tro, och FA:s beslut att dels straffa Wilshere i efterhand och dels lobba för två matchers avstängning istället för en är inte så clear-cut som det kan verka. Arseblog (en utomordentlig Arsenalblogg för er som inte vet det - läs!) förklarar varför i dagens blogginlägg.

Vi vet inte vad det är som gör att FA bestämmer sig för att titta närmare på en viss situation. Och det lämnar en något bitter eftersmak när man slår ned på Jacks finger samtidigt som stämplingen av Yaya på Giroud inte får några som helst konsekvenser.

Jag vill inte vara gnällig men jag tycker sådana situationer är mycket, mycket allvarligare än det som Jack gör.

***

I icke-Arsenal relaterade nyheter så har ju grannarna "up the road" sparkat AVB. Det är så mycket med det faktum som är bisarrt.

De sparkar ändå en tränare som har den högsta vinstprocenten av alla tränare i lagets historia samtidigt som de har en poäng mer nu än vid samma tid förra säsongen. Dessutom är de bara 5 poäng från en fjärdeplats. Vad mer kan de förvänta sig? Jag anar en något skev självbild.

Jag tänker inte gå in i ett för långt resonemang kring dem för det är egentligen ganska ointressant (det är ju sp*rs trots allt) men nöjer mig med att konstatera två saker.

Ett: HAHAHA.

Två: HAHAHAHA.

***

Jag vill också passa på att tacka alla fantastiska människor som var med och bidrog till Arsenal Swedens insamling till Musikhjälpen 2013. Vi samlade ihop fantastiska 48 100 kr - vilket är en ökning på 20 000 kr sedan förra året. Fantastiskt!

I fanskampen slutade vi på en hedersvärd 6:e plats, vilket egentligen är en tredjeplats om man tittar på renodlade lag (nej, varken Hundsporten, Scouterna eller Roller Derby hör hemma i fanskampen egentligen). Det innebar också en andraplats bakom Liverpool om vi bara fokuserar på de engelska lagen, mer än 37 000 kr före tredjeplacerade sp*rs. Hela topplistan hittar ni här.

Nästa år ska vi förbi 50 000 kr - det tvivlar jag inte en sekund på.

***

Nu är det bara att bita ihop i ett par dagar till innan det är dags för julledighet. Man kan så smått börja blicka framåt mot Chelseamatchen och i kväll ska jag möta upp med lite härliga Arsenal Sweden-människor här i Stockholm för en after work innan alla försvinner iväg på julfirande runt om i landet.