En önskan om julefrid

Dagen för julafton och jag antar att jag inte är den enda som har huvudet fullt med julförberedelser och klappar. Men det är ändå någonting som gör det lite svårt att fokusera på just det här med julen i år. Varför? Ja, på grund av matchen förstås.

Det är några timmar kvar till avspark och jag gillar inte riktigt den inverkan på min (eventuella) julefrid som Arsenal har i år.

Att säga att jag känner mig stressad är något av en understatement.

Vi har hela tiden vetat att våra möten med Chelsea är viktiga, men den här känns viktigare än någonsin.

Efter matcherna mot Napoli (trots att vi gick vidare i gruppen var resultatet en besvikelse) och Man City (där var hela matchen en besvikelse) är tre poäng i kväll nästan ett måste.

Jag vet att det absolut inte är kört om vi tappar poäng (Chelsea är ett bra lag, svåra att slå, bla bla bla) men för vår eget självförtroendes skull behöver vi vinna.

Vi måste visa både oss själva och alla andra att vi är redo att utmana de stora lagen och att vi menar allvar med att gå för ligatiteln.

Rent matematiskt sett är en förlust eller ett oavgjort resultat ingen katastrof. Inför kvällen ligger vi på en tredjeplats med en mach mindre spelad, en poäng efter Liverpool och på samma poäng som Man City.

Men mentalt är en vinst guld värd.

Jag har egentligen inte mycket vettigt att säga om matchen i kväll. Jag är helt enkelt för nervös.

Nu ska jag klä granen och försöka tänka på något annat i några timmar.

Kom igen nu, Arsenal. Ge oss julefrid.