En besvikelse till

Ännu en magisk Champions League-kväll som börjar så bra och slutar med tung besvikelse. Det har hänt lite för många gånger nu. Det är svårt att inte bli bitter.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om gårdagens match, den känslan som dröjer sig kvar hos mig är som sagt besvikelse.

Matchen började mycket bättre än vad jag hade vågat hoppats på. Vi såg pigga och farliga ut. Sanogo var en oväntad startspelare men han skämde verkligen inte ur sig (killen har potential, jag HOPPAS verkligen att han kommer uppfylla den med tiden). Özil såg piggare ut än på länge och det var härligt att se Gibbs tillbaka igen.

Men det var helt enkelt inte vår kväll. Igen.

Gibbs skada är egentligen det som oroar mig allra mest. Han är en fantastisk ytterback och även om jag inte har någonting emot Nacho så är det tydligt att spanjoren inte är riktigt på samma nivå som Gibbo. Han är en bra ersättare, en fantastisk truppspelare, men han har inte det där lilla extra. Jag hoppas, hoppas, hoppas att Gibbs kommer tillbaka snabbt och att de tog det säkra före det osäkra i och med bytet men magkänslan (och erfarenheten) säger mig att det aldrig är riktigt så enkelt.

Sedan kom utvisningen.

Det som gör mig mest förbannad är att vi inte fick chansen att avsluta den här matchen 11 vs 11. Jag tycker det är svårt att analysera matchen efter utvisningen för det blir inte rättvist. Bayerns bollinnehav är egentligen ointressant för allra mest passade de bollen fram och tillbaka framför vårt straffområde och väntade på misstag. Det lönade sig (såklart) men alla chanser vi hade till att spela vårt spel försvann i och med utvisningen.

Jag hatar regeln som leder till Szczesnys utvisningen - absolut hatar den. Det känns inte som ett straff som står i proportion till vad som faktiskt händer. Är det straff? Ja, det är straff. Men enligt mig har Robben inte kontroll på bollen och han är på väg förbi, ur vinkel, och om det verkligen är en "klar målchans" går verkligen att diskutera. Jag tycker det är hårt dömt, men det är en bedömningsfråga och dömt är dömt - det går inte att göra så mycket åt det.

Men det känns så enormt orättvist att vi inte får chansen. För allting förändras i och med den utvisningen. Vi tvingas till vårt andra byte i matchen och spelbilden blir annorlunda.

Vi kan debattera "om" i flera timmar - vi kommer aldrig få veta vad som hänt ifall vi fått behålla alla spelare på planen eller om Özil hade satt den där straffen. Men å andra sidan borde Bayern ha satt sin straff också (den var sämre än Özils tycker jag) och dessutom borde Boateng fått ett andra gult kort och åkt ut redan innan vi blev av med Szcz. Och är inte Özil fri igenom när han blir fälld för straffen? Och ändå blir det kortet bara gult.

Det var inte vår kväll helt enkelt - och vi har haft lite för många sådana Champions League-kvällar de senaste åren. Att åka med 2-0 i bagaget till München är inte direkt optimalt (1-0 hade jag gladeligen tagit med tanke på hur matchen utvecklade sig) men det är ingen större skillnad från förra året. Bayern tror att det är avgjort redan - vi kan åka dit och visa att vi fortfarande är att räkna med. Åker vi ut är inte ens det hela världen, då kan vi lägga fokus på FA Cup och liga. Jag känner bara att jag inte vill ge upp innan matchen är spelad. Vi måste försöka.

Fortsatt så får Özil rejält med kritik, från flera håll. Straffen var dålig och han har inte spelat så bra som han kan den senaste tiden men att avfärda honom som "värdelös" är helt galet. Jag fattar inte hur folk kan ha så lite tålamod och vara så snabba med att döma ut spelare. Självklart ska man ha höga krav på en spelare som Özil men någon måtta får det vara.

På det stora hela är jag stolt över laget. Andra målet är onödigt att släppa in, men samtidigt tog de chansen att gå framåt vilket är typiskt Arsenal på så många sätt. Hade vi fått ett mål med oss hade det varit genialt. Nu släppte vi in ett istället och det är katastrof.

Som sagt - jag är stolt över prestationen och jag hade gett otroligt mycket för att se den här matchen sluta med elva spelare på planen för oss. Det känns jävligt hårt.

---

Slutligen: Journalistiken i England varierar enormt mellan de bästa och de sämsta. Jag antar att alla supportrar känner att media hackar på just deras lag men det är svårt att inte bli paranoid som Arsenalsupporter. Hur Mirror rapporterar att Arsenal är "experts in failure" (ett Mourinho-citat) efter matchen mot Bayern samtidigt som City hade "otur" (rubriken säger att City är "world's best team" - ett annat Mourinho-citat, vad gjorde Mirrors rubriksättare innan Mourinho kom tillbaka till PL?).

Jag vet att man inte ska bry sig om vad media skriver/säger och att det enda man kan göra är att hålla sig över det. Men ibland får orättvisan i rapporteringen mig att bara vilja skrika högt av frustration. Jag blir förbannad över latheten hos journalisterna och den eviga, hetsiga jakten på klick. Skit samma om det man skriver är sant - bara det får en massa klick. Jag efterlyser kritisk journalistik som vågar ta lite nya grepp på vad som händer inom fotbollsvärlden.

Det finns intressanta vinklingar men media är så jävla busy med att springa fram o tillbaka med Mourinho-citat att de skiter i att följa upp det. Det är fan tjänstefel.

Istället skapar man storys där det egentligen inte finns någonting (dvs man ber Mourinho om ett citat) genom att ställa idiotiska frågor på presskonferenserna som man sedan drar alldeles för stora växlar på. Wenger gör i alla fall sitt bästa för att inte dras med i det där, och det är väl antagligen därför media så gärna rapporterar om allt skit Mourinho slänger ur sig om honom.

Jag tycker mest det hela är sorgligt.