Vi kan lära av Uniteds misstag

I går åkte Manchester United på ännu en smäll i form av förlust mot Olympiakos i Champions League med 2-0.

Och som Arsenalsupporter är det svårt att inte dra på smilbanden. Jag är övertygad om att jag inte är den enda som njuter av att se Manchesterlaget inte så mycket snubbla som falla handlöst utan skyddsnät eller säkerhetslina.

Situationen är rolig. Det går liksom inte att ignorera det.

Det är fascinerande att se ett lag som tog hem ligatiteln förra säsongen relativt övertygande helt plötsligt verkar ha glömt även de mest basala sakerna med att spela fotboll.

Och det hela blir såklart ännu bättre i och med att man vecka ut och vecka in får se en allt mer gråhårig RvP se lite mer deprimerad ut för varje match.

Jag har sett många Unitedsupportrar som beklagat sig på sociala medier enligt devisen "När vi vann allting så var jag minsann en god vinnare - men nu när vi går dåligt så är alla jättedumma mot oss".

Jaa, livet är orättvist.

Som om vi inte kommer få äta upp varenda ord vi sagt, skrivit, twittrat och tänkt när United väl börjar vinna igen (för det kommer de att göra).

Det här är helt enkelt fotboll. Vi som har följt lag som gått både upp och ned under de senaste åren (och missförstå mig rätt nu: att hålla på Arsenal är ändå betydligt mycket mer upp än många andra lag) vet att de här är en del av fotbollen. Skillnaden har varit att Manchester United har varit så överlägsna de senaste åren att det finns väldigt många supportrar där ute som helt enkelt inte varit med om att det gått ned.

Nu är det här lite extremt.

En normal nedgång hade kanske varit en typisk Arsenal-säsong (inte med i kampen om ligatiteln men favoriter till fjärdeplatsen). Men det är ju det extrema som gör att det blir så fascinerande (och så roligt!).

Sedan är det väl ett problem att det är alltid är idioterna till supportrar som hörs mest (som vi pratat om tidigare). Det betyder att man även som relativt sansad supporter får ta skiten som idioterna egentligen förtjänar. Så är det alltid. Det är exakt samma sak för alla lag - det är också en del av fotbollen.

Jag tror inte att det finns någon supporter som tycker att det är viktigare att se Manchester United förlora än att se Arsenal vinna. Men om vi vinner så finns det ingen anledning att inte erkänna att en Unitedförlust ger lite extra guldkant på en redan ganska trevlig situation.

Nåja, det här är en Arsenalblogg och ingenting annat och jag hade faktiskt en poäng med allt det här pratet om United (jag ville bara njuta lite först).

Som många redan vet hör jag till dem som gärna ser Wenger i klubben. Jag tycker att vi kan skatta oss lyckliga för att ha en sådan fantastisk tränare och jag kan inte med ord uttrycka hur tacksam jag är för allting han har gjort för Arsenal.

Om det var upp till mig skulle jag gladeligen ha kvar honom i klubben forever and ever, men tyvärr är det inte möjligt.

Vi vet allihopa att det kommer att komma en dag när Wenger inte längre tränar vårt Arsenal. Vi vet inte när den dagen kommer, men vi vet att den kommer.

Och jag tror att vi har mycket att lära från vad som just nu händer i Manchester. Det är att lura sig själv att tro att vi inte löper samma risk den dagen som Wenger tackar för sig.

Att ta över från Wenger kommer att bli ett stort projekt - oavsett vem som blir hans efterträdare.

På pappret tror jag att United har tänkt rätt. De valde någon som Ferguson har förtroende för och som han känner väl. Dessutom fick Moyes ett långt kontrakt vilket också sänder signaler att klubben litar på honom och är villiga att ge honom tid.

Att det går knackigt för United är i sig ingenting konstigt. Det som är oroväckande (eller jättekul, beroende på hur du ser på det) är att Moyes verkar vara helt inkapabel till att hantera situationen. Det känns inte som att spelarna har förtroende för honom, och vad det beror på kan man bara spekulera i.

Dock tror jag att Moyes allra största problem är relativt självklart: Han är inte Ferguson.

På samma sätt kommer vår nästa tränares största problem vara att han inte är Wenger. Redan där har han ett enormt berg att bestiga.

Att Arsenal kan tänka långsiktigt vet vi redan. Det har bevisats genom bytet från Highbury till Emirates. På samma sätt hoppas jag att man tänker långsiktigt när det gäller Wengers ersättare. Jag tror också att vi kan förvänta oss att fransmannen själv kommer ha en hel del att säga till om - precis som Ferguson.

Jag hoppas att vi kan välja rätt och att vi inser att vi kan lära oss någonting av det som just nu händer i Manchester. Det måste finnas en långsiktig plan för klubben, men utan att man tappar fokus på det kortsiktiga. Man måste ha en tränare som är villig att stanna länge men som ändå kan hantera den pressen som det innebär att träna ett topplag. Dessutom ett topplag som inte har gränslöst med pengar och med supportrar som har vant sig vid en viss standard och en viss typ av fotboll.

Det är inte lätt att leva upp till.

Men hur vi ska hantera att Wenger försvinner är ett senare problem.

Just nu nöjer jag mig med att luta mig tillbaka och njuta.