En oviss framtid

Två dagar senare och jag är inte i närheten av att vara över matchen i söndags. Ibland brukar man ändå kunna se tillbaka på det hela med lite perspektiv men jag finner den biten svårare och svårare med de resultat som vi radar upp.

Förlusten mot Everton är, för mig, den värsta den här säsongen. Vi var helt utspelade av ett lag som vi vet att vi kan slå - och värst av allt såg det ut som om vi inte ens brydde oss. Som om vi redan hade gett upp, innan matchen satte igång, och det är för mig helt obegripligt.

Är det helt kört nu? Nej, det tror jag inte. Jag tror att vi fortfarande är favoriter till fjärdeplatsen och att vi har chans att lyfta FA Cupen. Och det är, hur man än vrider och vänder på det, ett fall framåt jämfört med förra säsongen.

Men med tanke på hur det såg ut vid jul så är det ändå svårt att inte vara besviken.

Inför den här säsongen tippade jag en fjärdeplats, men den starka hösten fick mig ändå att drömma om en bättre placering. Jag har väl inte helt gett upp om en tredjeplats men jag har svårt att se vem av Chelsea, Man City och Liverpool som kommer att klappa ihop. Istället tror jag tyvärr att vi måste fokusera på att hålla de andra lagen bakom oss - något som inte borde vara helt omöjligt med tanke på vårt något fördelaktigare spelschema de här sista veckorna.

Men egentligen spelar inte det där så stor roll just nu. Jag är orolig när jag tittar på Arsenal och jag tror att det finns ett par viktiga, och svåra, frågor som vi måste ställa såhär i slutet på säsongen och inför nästa säsong.

Den första handlar om skadorna. Jag vet att många andra har behandlat det tidigare (och gjort det bättre än jag kan) men det är svårt att skaka av sig känslan av att någonting är fel. Alla lag råkar ut för det som kallas "freak accidents" men jämför man vår skadelista med våra konkurrenters så kan man inte ignorera att vi drabbas hårdare än alla andra lag. Och det handlar inte bara om otur. Det måste vara någonting som vi gör - speciellt när man tänker på alla bakslag som våra spelare råkar ut för. Och hur "tre till sex veckor" alldeles för ofta blir tre till sex månader innan spelaren är tillbaka.

Nu verkar det som (peppar peppar) att Ramsey är tillbaka igen och jag tror inte man kan understryka nog hur viktig han kommer vara i slutet av säsongen. Jag hoppas även att vi kan räkna med Özil och Wilshere snart. Trots att de fått ta mycket skit under början av året så ser jag dem hellre som tillgängliga än skadade nu när vi har så viktiga matcher framför oss.

Den andra frågan handlar om framtiden.

Det är ingen hemlighet att jag älskar Wenger. Jag beundrar honom något enormt för allting som han har gjort för Arsenal (och för engelsk fotboll i stort). Han förtjänar inte att få sparken.

Jag tycker att det är svårt att diskutera en framtid utan Wenger. Delvis för att han varit i Arsenal så länge, men också för att diskussionen kring honom har blivit så infekterad. 

Jag skäms över hur vissa Arsenalsupportrar uttrycker sig om Wenger. Det är ovärdigt, helt enkelt. Men det betyder inte att han är bortom kritik. Man måste kunna diskutera det hela sakligt utan att sjunka för lågt.

Det svåra med förändring är att vi alltid vet vad vi har, men aldrig vad vi får. Det är bara att titta på Manchester United för att se vad som kan hända. Visst, vi är i en annan situation. Vi har ett yngre lag, ett bättre lag enligt mig, än vad Fereguson lämnade till Moyes. Men det betyder inte att det bara är för en ny tränare att kliva rakt in och börja prestera bättre än vad vi gör i dag.

Jag känner att det är många som tagit våra prestationer de senaste säsongerna för givet. Som om vi har en rätt till en topplacering enbart för att vi är Arsenal men riktigt så enkelt är det inte. Wenger har gjort ett riktigt fantastiskt jobb som hållt oss i toppen av tabellen trots att vi har byggt en ny stadium och även fast en massa andra lag har fått hjälp utifrån genom rika ägare.

Även om vi vinner FA Cupen den här säsongen (och det är fortfarande ett stort OM) är det inte helt otroligt att Wenger lämnar. Och gör han det så hoppas jag verkligen att klubben har en Plan B. 

Tyvärr är jag inte helt säker på att vi har det. Även om Arsene väljer att stanna kvar så kommer framtiden för klubben utan honom närmare och närmare och det är verkligen dags att man börjar fundera på vad som ska hända när den dagen kommer. Det är inte att vara illojal mot den nuvarande tränaren att tänka på vad som ska hända efter honom. Det är att sätta klubbens bästa i första rummet och det måste vi alltid göra.

Ibland behövs en förändring.

Jag är inte helt säker på att jag tror att den förändringen ska komma nu, men jag är inte alls lika säker på att så inte är fallet som jag varit tidigare.

På lördag spelar vi semifinal på Wembley. Där kan vi prata om en match vi måste vinna. 

Och oavsett vad som händer i framtiden finns det få saker jag önskar så mycket som att få se Arsene lyfta en buckla på innerplan en gång till. Det har han förtjänat.