Olika typer av avsked

Det har kommit en hel del reaktioner angående min förra blogg och det är väl inte så konstigt. Det är ett ämne som berör - på gott och ont. Jag tror att det finns så många olika nivåer i det där problemet att det inte finns några enkla svar. För den som vill läsa ännu mer (och kanske försöka förstå ytterligare) rekommenderar jag Elenas skriverier i sin SVT-blogg.

Jag förstår att det finns många killar som ser detta som ett icke-problem, men tyvärr är det inte det för alla. För mig är det verkligen en stor del av min vardag och någonting som påverkar mig nästan hela tiden. Det kan vara bra att komma ihåg att vi alla kommer från olika bakgrunder, och bara för att du inte ser något problem i det så betyder det inte att problemet inte finns där. Jag utvecklar mitt resonemang en del i kommentarerna på den förra bloggen för den intresserade.

Nåja. Jag tänkte passa på att publicera den där bloggen som jag egentligen skrev i förra veckan. Så nu kör vi.

Det är dags för Silly Season igen och tidningarna svämmar över av olika rykten. Vi har redan sagt hej då till Fabianski (som gått till Swansea) och det är också klart att Sagna lämnar även om vi inte vet vart han går. Alla verkar vara tämligen överens om att vi önskar Fabianski lycka till i framtiden, men gällande Sagna går meningarna isär.

Det här fick mig att börja tänka kring våra före detta spelare. Vi som Arsenalsupportrar är vana vid att spelare lämnar (tyvärr) och vi har haft en hel del smärtsamma avsked de senaste åren. Jag har därför gett mig på att knopa ihop en lista över olika typer av avsked och vad som skiljer dem åt. Det här är alltså min högst personliga lista, absolut inget facit, men som vanligt är ju diskussioner och feedback roligt!

Hjälten
Det här är en spelare som har varit med i klubben och en längre och framgångsrik tid (dvs, det var ett tag sedan vi sist hade en). Framförallt (och jag tror detta är viktigt) har han gett sina bästa år till klubben. Det betyder att det är en spelare som inte riktigt håller måttet längre. Vanligtvis går spelaren till en klubb som inte är en direkt konkurrent, eller så lägger han av helt. Det är spelare som har en fortsatt relation till klubben (och Wenger). Ett bra exempel på detta är Ljungberg som gick till West Ham. Jag har aldrig hört någon klaga på den övergången. Även Bergkamp tycker jag faller in i den kategorin, tillsammans med Pires (trots att han kritiserade klubben när han lämnade) och Henry (trots att han gick till Barcelona). Det finns säkert flera - några förslag?

Den unga
Ungdomsspelaren som aldrig blommade ut. Det här är spelaren som var lovande, som ibland strålade i ungdomslaget och gjorde pigga och spännande inhopp i Ligacupen. Han kanske till och med fick några starter med A-laget. Sedan...ingenting. Det handlar helt enkelt om spelare som inte hållit måttet och som skickats iväg till mindre klubbar där de antingen lyckats bra eller, i vissa fall, försvunnit helt och hållet. Några exempel är Sebastian Larsson, Jermaine Pennant, Jeremie Aliadiere och Henri Lansbury. En del av mig ville ha med Bentley här men...den där sejouren i Tottenham sabbade liksom det.

Gold diggern
Det här är ju en relativt ny form av svikare som blivit alldeles för populär den senaste tiden. Det handlar alltså om spelare som lämnar Arsenal för att gå till någon av oljeklubbarna. Det allra första exemplet var väl, om jag inte minns helt fel, Cashley Cole? Det är den första spelaren som jag själv minns att jag kände mig sådär genomgående sviken av när han gick till Chelsea. Sedan dess har de varit många. Till exempel Adebayor och Nasri. Notera dock att det måste finnas en form av svek inblandat för att det ska kännas sådär extra. Antagligen har spelarna också uttalat sig idiotiskt om klubben eller Wenger. Till exempel så avskyr jag inte alls Clichy lika mycket som Nasri, helt enkelt för att Gael höll tyst efter sin flytt. En spelare som går till PSG blir av naturliga skäl inte lika hatad som en som går till City då det är olika ligor. Håller ni med?

De neutrala
Det finns några spelare som lämnar Arsenal som man gärna hade sett att de stannat. Trots det väljer de att lämna. Men även om de varit viktiga spelare i vissa fall, eller spelare man tyckt mycket om i andra, så väcker de ändå inga enorma känslor hos en när de väl går. När det väl är klart att spelaren försvinner så går det ganska lätt att stänga av känslorna man haft för honom. Respekten finns kvar (så länge han är respektfull mot Arsenal) men kärleken försvinner. Typ som Gael (alltså trots flytten till City). Eller Henry som egentligen inte kunde bli uppgraderad till "hjälten" förrän efter han lämnat Barcelona. I den här kategorin kommer Sagna att hamna. Honom älskar jag för vad han gjort för klubben, men den sekunden han drar på sig en tröja som inte är våran är han bara en annan spelare som vilken som helst.

De obetydliga
Vissa spelare lämnar och man rycker knappt ens på axlarna. Song, Eboue, Hleb. Det är så ointressant att jag inte ens orkar skriva om det.

Den förlorade
Jag tror inte att det finns ett bättre exempel på The One That Got Away än Cesc. Jag sörjer verkligen att vi tappade honom, men jag kan ändå förstå det. Det fanns så många speciella omständigheter. Cesc var så ung när han kom till Arsenal. Det kändes aldrig som att han skulle lämna klubben för några andra än Barcelona. Jag var så trött på transfersagan varenda sommar och det kändes som att flytten bara var oundviklig. Jag vet att det är många som inte håller med mig här - men jag kan inte hata Cesc. Jag sörjde den dagen han lämnade och det var den flytten som liksom var droppen som fick bägaren att rinna över när det gäller mitt Barcelonahat. När Cesc lämnade Arsenal sa jag att det kändes som att bli dumpad för den där mycket snyggare och mer framgångsrika tjejen. Man kände sig liksom dum för att man trodde att kärleken skulle vara nog för att det skulle hålla.

Nu säger ryktet att han är på väg tillbaka till England, men kanske inte till oss. Och blir det så att han drar på sig ett annat lags tröja då kommer alla såren rivas upp igen. Då är det som att ens ex flyttar tillbaka till samma land, samma stad, samma HUS som man själv bor i och man tvingas stöta på honom och hans nya brud var och varannan dag i trapphuset. Typ så. Kommer han till England men inte till oss så måste kärleken ta slut där. Men jag kan inte ens tänka mig hur ont det kommer att göra.

Holländaren
Det finns bara en person som svikit så grovt att han får en egen kategori. För mig är hans flytt den värsta av de värsta. Hur jag än vrider och vänder på det så hittar jag inte en enda förmildrande omständighet. Jag orkar inte ens räkna upp alla anledningar till varför hans handlande är avskyvärt, men de är många. Mest är det sättet han svek oss på. Och hans pinsamma försök till förklaring genom det "öppna brevet". Nej. Jag tänkte att det nog skulle lugna ned sig med tiden, och att känslorna skulle svalna en aning men det verkar inte som det. Han är spelaren vars flytt fortfarande gör mig så arg att jag inte kan tänka ordentligt när den kommer på tal. Det är flytten jag aldrig förlåter.

Okej - det där är min lista. Vad håller ni med om eller inte håller med om? Vilka typer har jag missat? Är någon orättvist utpekad? Hit me.