Med hjärtat i halsgropen

Det satt långt inne men till slut kvalificerade vi oss för Champions League för fantastiska 17:e året i rad. Det är en helt otroligt prestation som jag ibland tycker hamnar i skymundan. Jag menar, vi pratar om det inför varje ny säsong, men det är svårt att riktigt greppa vilket fantastiskt facit vi har när det gäller Champions League-kval. Och Champions League-spel generellt.

Jag vet att jag inte var den enda som satt med hjärtat i halsgropen när Debuchy åkte ut i onsdags, de resterande minutrarna var bland det mest stressande jag upplevt. Ja, sedan FA Cupfinalen då.

Det är ju tur att man är härdad!

Gnället på domaren börjar bli tröttsamt och det är ingenting jag vill hålla mig fast vid, men efter en bra start så tappade han verkligen greppet i slutet. Jag tycker Debuchys andra kort är väldigt hårt men man har börjat bli van vid utvisningar i viktiga CL-matcher.

Med tanke på hur ofta vi spelar CL och likaså hur ofta (känns det som) vi spelar med en man mindre så bör vi ju leda någon form av liga med flest röda kort i CL eller liknande? Jag spekulerar bara, men det känns som om det är ganska troligt.

Chambers kort är bland det underligaste jag har sett och han var inte glad på fjärdedomaren när han fick gå av planen igen. Likaså Szczesnys kort kändes lite väl hårt - Szcz är verkligen inte den som drar sig för att maska vid behov men just i det här fallet tycker jag inte att han tog så lång tid på sig.

På det stora hela är jag så himla glad och stolt över laget. Även fast vi fick slita, och vi missade några chanser som vi borde förvaltat bättre, så finns det mycket positivt för oss att ta med oss från kvalet.

Sanchez fick återigen chansen som central forward och även om jag var tveksam så kan man i alla fall inte ifrågasätta killens ork och motivation. Hjälp vad han slet!

Det syns att laget måste vänja sig vid att spela med den här uppställningen (Sanchez ger ju långt ifrån samma typ av spel som Giroud) men nog kan man se att potentialen finns där. Alexis var så trött så trött på slutet men ändå sprang han vidare. Sättet som han nästa föll ihop vid slutsignalen visade väldigt tydligt hur slut han var.

Även Wilshere tog stora kliv framåt i matchen. Det har klagats en del på Jack den senaste tiden (inte minst efter hans partysommar) men jag vill inte riktigt dra för stora växlar på det vi har sett ännu. Vi vet alla vilken potential han har och jag tror inte det är något fel på hans motivation heller. Frågan är bara om han kommer nå så högt som vi alla hoppas. Det känns som att den här säsongen kommer bli mycket viktig för honom - det får liksom bära eller brista - och jag hoppas vid allt jag äger och har att han får vara skadefri.

Monreal förtjänar också en klapp på axeln efter onsdagens match. Jag tycker han gjorde mycket bra ifrån sig och han förtjänar få betydligt mer cred än vad som vanligtvis kommer hans väg. Jag förstår att han inte är lika populär som Gibbs men han är väldigt stabil och som ersättare tror jag inte vi kan hoppas på mycket bättre.

Sist men inte minst ett par ord om Debuchy. Det är klart att ett rött kort och en utvisning i en sådan otroligt viktig match som detta var är grund för kritik men då får man inte glömma bort det bra han gör heller. Jag är mycket nöjd med det jag sett av honom den senaste tiden och det känns spännande att få följa honom ytterligare. Jag hoppas (och tror) att han har vad som krävs för att bli en riktig tillgång för oss den här säsongen.

Okej, för att vara helt ärlig skulle jag kunna fortsätta och gå igenom varenda spelare men jag hoppar över det på grund av tidsbrist (lunchbloggandet har sina nackdelar).

Nu är det bara att lägga kvalet bakom sig och blicka framåt. Grupperna är lottade och även om det kunde varit bättre så kunde det varit betydligt sämre också. Det här är en grupp som vi kan, och bör, vinna.

På söndag är det dags för Leicester och på måndag vid midnatt stänger fönstret. Det ska bli väldigt intressant att se om vi får in några spelare innan dess.

Wenger gjorde ganska klart på presskonferensen efter matchen att det inte är någon striker på väg in, men vi har väl lärt oss att vi inte ska tro allt för mycket på vad han säger till pressen. Det enda man kan göra är egentligen att luta sig tillbaka och vänta.

Det jag hoppas allra mest på är fortfarande en mittback - det är det enda jag tycker vi måste få in innan september. Allt annat är ren bonus.