2014 in a nutshell

Nu har vi tagit de första stapplande stegen in på 2015 och även om det är lite tidigt att räkna bort hela året enbart baserat på matchen mot Southampton så hade det ju kunnat börja bättre.

Men innan vi säger hejdå till 2014 för gott så tänkte jag ge mig på en liten sammanfattning av året som gått.

Så här har ni det - mitt 2014.

Årets höjdpunkt Det kan aldrig, aldrig, aldrig vara någonting annat än FA Cup-vinsten. Jag kan fortfarande inte tro att det har hänt. 

Årets bottennapp
Av alla jävla skitmatcher detta året så är jag nog mest besviken över senaste förlusten mot Man U. Inte bara för att det suger att förlora på det där sättet mot just dem - utan också för för att det var så jäkla typiskt i och med storfesten i Helsingborg och allt. Riktigt jävla galet surt.

Årets mål Jag tror aldrig man kan på riktigt uppskatta hur jäkla viktig Cazorlas frispark var i FA Cup-finalen. Den blir årets mål pga hur viktig den är och pga sjukt jävla snyggt.

Årets målgest 
Walcotts - när han blir utburen i derbyt. Okej, surt eftersom att han blev borta så länge men den är precis rätt nivå av fuck you. 

Årets match FA Cup finalen. Jag vet - jag tjatar - men jag kan inte hjälpa det. 

Årets resa Svårt. Måste nog säga när Stockholmsgänget packade väskorna och drog över till London för att se Arsenal-Newcastle. En mer galen resa var det länge sedan jag var med om. 

Årets mest underskattade spelare Özil. Den som inte ser den mannens storhet borde gå nån form av kurs.

Årets härdsmälta Twitter. Efter varenda tappade poäng.

Årets ramsa "It's six in a row, it's six in a ro-ow, Alan Pardew, it's six in a row" - Arsenal och Newcastles supportrar sjöng tillsammans när vi spelade ut skatorna på Emirates i april. 

Årets video Laget läser "Night before Christmas" och jag FÅR ALDRIG NOG av detta. 

Årets tjatigaste Wenger Out-gänget. Snark.

Årets spelare Trots att han bara fått ett halvår på sig måste jag säga Alexis. Det var länge sedan jag var så jäkla imponerad av en spelare. 

Årets kändis-spotting Persbrandt. 

Årets nära döden-upplevelse Fotbollsturneringen på Visingsö under Arsenal Swedens sommarfest. Jag har nog aldrig varit så bakis och dessutom tvingats RÖRA PÅ MIG dagen efter. 

Årets "vad i hela helvete" Skadorna. Jag är så helvetiskt jävla trött på skador. 

Årets nervösaste Indra. Jag utmanar alla att försöka behålla lugnet när ni tittar på match med henne. 

Årets värvning Då Alexis är årets spelare kanske det är konstigt att inte ta honom som årets värvning MEN det är inte bara ROI jag tittar på här. En värvning som jag tyckte var spännande på flera sätt även om han inte riktigt levererat ännu än Welbeck. Därför blir han mitt val. 

Årets filming Axels totalfilmning på Visingsö. Bale-klass. 

Årets låt "Snart kommer det en vind" - Pugh Rogerfeldt. Grävde sig in i hjärnan under matchen mot Boreham Wood och den dyker fortfarande upp när jag minst av allt anar det. Och den GÅR inte att få bort ur hjärnan när den väl satt sig. Allt är Landers fel.

Så. Där är mitt 2014.

Nu stänger vi igen boken och blickar framåt.

Bring on 2015!