Derbyfeber

Ända sedan slutsignalen efter matchen mot Aston Villa har mina tankar varit på derbyt på lördag.

Jag är alltid ett nervvrak innan viktiga matcher och ingen match är någonsin så viktig som NLD.

Jag har varit inne på det förut här i bloggen, men matcherna mot sp*rs är definitionen på matcher där man inte har någonting att vinna men allting att förlora.

Vinner vi är ordningen återställd. Förlorar vi är allting nattsvart mörker.

Vi börjar ju äntligen se ljuset i den mörka tunnel som varit den här säsongen hittills. Okej, jag tycker inte att det har varit så nattsvart som vissa fått det att låta men faktum är att vi har haft problem.

Som vanligt har skadorna ställt till det för oss men det har också funnits en frustration i laget sedan starten av säsongen.

Trots att laget på pappret bara blivit starkare sedan förra säsongen, med ett par riktiga klassvärvningar, så har vi haft det förtvivlat svårt att få allting att klicka.

Jag vet inte hur många gånger jag har sett matcher den här säsongen med känslan av att det fattas så lite för att vi verkligen ska få med oss någonting. Men nej.

Passningsspelet har hackat, självförtroendet har varit skört och skadorna har tvingat oss till byten och nya kombinationer lite överallt på planen.

Hela tiden har jag suttit och väntat på att allt äntligen ska falla på plats och nu verkar det (pepparpeppar) som om vi har någonting på gång.

Trots att vi fortfarande saknar en del spelare så är det många som har kommit tillbaka eller som i alla fall närmar sig. Detta i kombination med att andra spelare har hittat formen (Cazorla! Giroud!) och ytterligare andra har tagit chansen när de fått den på grund av lagkamraternas olycka (Bellerin! Coq!).

Spelare som Özil och Walcott har såklart en bit på väg innan de är på topp igen, men trots det gjorde de båda två ett bra jobb mot Villa.

Äntligen finns någonting att bygga på!

När vi har alla spelare skadefria (hahaha, jag vet) så har vi ett lag som verkligen erbjuder alternativ. Det är inte längre helt lätt att ta ut en klar startelva och vi kan plötsligt anpassa till motstånd, förutsättningar eller spelare som behöver vila.

Kan ni tänka er någonting så lyxigt?

Enda smolket i glädjebägaren just nu är ju att sp*rs även de har en stark period. De vinner och plockar poäng utan att spela särskilt bra och både Kane och Eriksen är i fin form.

Antagligen kommer det bli en tuff match - även om jag mycket hellre skulle ta en utklassning. Eller. I slutändan skiter jag faktiskt i hur matchen utvecklar sig. Bara vi vinner.

Jag tror att nyckeln ligger i defensiven. Att vi kan göra mål vet vi, likaså att sp*rs släpper in en hel del, så kan vi bara spika igen och inte släppa till några frisparkar i farliga lägen eller ge dem för mycket utrymme framför mål så ska vi kunna lämna WHL med tre poäng.

Det ska gå. Det MÅSTE gå. 

Nu ska jag spendera resten av veckan med att fundera på min startelva. Wenger har en del knepiga frågor att fundera på.

Är Alexis frisk måste han in i laget, allt annat vore galet, men vem ska bort? Cazorla kan man inte peta med tanke den formen han är i. Rosicky är alltid en klippa. Özil visade mot Villa att han är på gång. Och jag litar på Theo i ett derby - jag tror han är enormt laddad efter senaste mötet när han blev skadad.

Ska Ospina fortsätta eller ska Szcz få komma tillbaka? Monreal har ju visat storform - bättre än Gibbs? Ska Bellerin få fortsätta? Finns det plats för Chambers?

Vad ÄR detta lag som helt plötsligt är så fullt av spelare jag inte kan få nog av?

Nej, just i detta fallet avundas jag inte Wenger.

Jag tror att det är såhär mitt lag ser ut för tillfället, men jag hinner nog ändra mig tusen gånger om innan lördag:

Ospina
Bellerin, Kos, Per, Monreal
Coq, Ramsey
Alexis, Santi, Özil
Giroud

Vad tror ni? 

PS!Ni har väl inte missat att vi anordnar träffar i hela 14 orterrunt om i landet på lördag? In och se vilken matchträff som är närmast dig och signa upp!