Att ta avsked av gamla spöken

Efter en sådan förlösande seger som den mot Manchester United behöver man ta några dagar att samla tankarna innan man kan få ur sig någonting vettigt.

Jag svävar fortfarande på små molna efter måndagskvällen och det går inte att underskatta vad en sådan här seger faktiskt betyder. Inte bara innebär den att vi ska till Wembley, utan det är också en otroligt viktig seger mentalt. Äntligen fick vi sätta punkt för den där nesliga sviten av förluster på Old Trafford.

Jag har nu sett matchen ett par gånger (på Arsenal Player finns både highlights och matchen i sin helhet) och det som slår mig är hur välförtjänt vinsten verkligen är. För en gångs skull lyckas vi minimera effekterna av våra egna misstag samtidigt som vi maximerar effekterna av deras. Vi pressar, vi kämpar, vi löper och vi GÖR MÅL.

Det är fantastiskt vackert att trots att målen föregås av några fantastiska individuella prestationer (Chambos passning till Monreal, Nachos avslut och Welbecks iskalla utnyttjande av Valencias misstag) känns det verkligen som en laginsats.

Och Welbeck!

Hur genomperfekt är det inte att det är just han som får göra det avgörande målet som bryter sviten och ger Manchester United respass ur turneringen?

Som vanligt när en spelare återvänder till sin gamla klubb snackas det en hel del kring firandets vara eller icke-vara. Om respekt för sin gamla klubb. Med allt detta färskt i minnet var det underbart att se Dannys agerande efter målet.

I hans firande ser jag huvudsakligen lättnad. Och vem kan egentligen uppröras över det?

Jag förstår om Welbeck, som inte gjort mål sedan i slutet av december, reagerar som han gör. Dessutom ska man komma ihåg att det inte var Dannys eget beslut att lämna Manchester United. Det var Van Gaal som gjorde det tydligt att han inte var önskvärd i klubben längre - självklart är det då skönt att få revansch på det här sättet.

Dessutom tycker jag inte firandet är respektlöst. Det var ändå ett ganska diskret firande, med tanke på omständigheterna.

Rent generellt är jag för att spelare firar sina mål. Oftast känns det bara löjligt när spelare ska "visa respekt" mot tidigare supportrar. De var inne på det lite i podden och jag kan inte mer än hålla med. Som när RvP skulle visa "respekt" genom att inte fira sitt första mål mot oss. Vad är det ens? Du kan ju inte hugga oss i ryggen, pissa på klubben och sedan tro att allting är okej bara för att du inte firar ett mål? Herregud.

Naturligtvis finns det undantag (har viss förståelse för Lampards icke-firande mot Chelsea t ex) men oftast är det bara löjligt. Fotbollsfans är lite för lättkränkta ibland.

Dessutom var det något väldigt fint med hur Mertesacker berättade att Welbeck varit lite dämpad efter matchen - som om situationen hunnit i kapp honom. Det visar ju liksom att han har ett hjärta (till skillnad från vissa andra ex-spelare).

Nåja. Vi vann och Welbz avgjorde. Fantastiskt vackert.

Det har ju snackats en hel del om domaren efter matchen också - men av positiva anledningar för en gångs skull. Det var härligt att se att Oliver inte backade ned från de tuffa besluten och jag tycker inte det finns något kontroversiellt i hand utvisning av Di Maria eller varningen på Januzaj.

Eller. Det som är kontroversiellt är väl att det är så ovanligt att se en sådan sak drabba just Manchester United på Old Trafford. Det skulle aldrig hänt under Sir Alex. Menmen, det är nya tider nu, och det verkar som att några säsonger av fulspel och fusk äntligen kommit i kapp Mancsen.

Man brukar ju säga att felaktiva domslut jämnar ut sig, och vi har ju några säsongers domslut att ta igen, så det var skönt att se att det äntligen börjar gå åt rätt håll.

Två vinster i Manchester den här säsongen och det går inte att underskatta hur enormt viktigt detta var. När vi nu ska återvända i maj gör vi det med vetskapen om att vi KAN vinna på Old Trafford.

Spelarna bör väl börja blicka framåt mot helgen och den viktiga matchen mot West Ham. Själv ska jag ta mig igenom dagen innan jag går på långhelg och hoppar på flyget till London för att haka på Arsenal Swedens medlemsresa. Det ska bli fantastiskt kul att hänga med nya och gamla bekanta i London - medlemsresorna brukar alltid vara en av säsongens höjdpunkter så jag är taggad till tusen.

Men jag är inte riktigt redo att släppa måndagsmatchen ännu. Någon dag till ska jag nog ändå passa på att njuta. Vi ska ju ändå till Wembley!

Bara en sak till innan vi lägger ner för idag...

What did she wear?