Senaste blogginläggen

God kväll mina damer & herrar! Under säsongens gång får ni
massvis och åter massvis av inför-rapporter, matchrapporter,
videokvällar, gästbloggar, ljudbloggar, specialinlägg (analyser,
spelarinlägg etc), krönikor och nyhetsinlägg. Under sommaren är det dock
väldigt tomt på nästan alla fronter, vilket naturligtvis kan förstås.

Under den senaste veckan har jag haft fullt upp med att skriva en väldigt lång historia om en Arsenal-legend, mycket lik den jag gjorde om Fredrik Ljungberg för bara ett par veckor sedan. Den nya är dock större, längre och
bättre, men den kommer inte att publiceras på bloggen, utan i Kanonmagasinet. Om ni vill läsa den får ni helt enkelt regga er den första juli (då det är dags att förnya/skapa nya medlemskap)!

För att
få lite variation på sommarinläggen - som bl.a. efterfrågades igår -
tänkte jag skapa någonting som heter veckans lista. I veckans lista är
det tänkt att man listar tio stycken saker som kan handla om allt från
de konstigaste incidenterna till de bästa comebackerna någonsin.

Det kanske bästa med det här är att även ni får ta del av det hela då ni kan göra likadana listor, fast i kommentarspåret!

Den första listan någonsin handlar om de tio största händelserna sedan vi senast vann en titel!

______________________________________________________________________________

De tio största händelserna sedan Arsenal vann FA-cupen 2005

10. Arsenal värvar Andrey Arshavin

The Gunners
hade börjat säsongen - 08/09 - smått katastrofalt och man låg nästan
tio poäng efter ligaledarna Liverpool redan under hösten. Säsongen innan
hade man varit inblandade i toppstriden på högsta allvar och var bara
fyra poäng ifrån att vinna hela skiten. Förhoppningarna var således höga
inför 08/09, men Arsène Wengers lag floppade totalt.

När Cesc Fabregas åkte
på en långtidsskada i december-matchen mot Liverpool anade man det
värsta. Laget var svagt, saknade styrka och saknade kvalitet. Men vår
räddning skulle komma bara timmar innan transferfönstret stängde. Andrey
Arshavin var missnöjd hemma i Zenit och ville flytta. Wenger såg
chansen att köpa en världsklass-spelare som dominerat både
internationellt (EM 2008) och i sitt klubblag (under många år en av
ryska ligans bästa spelare).

Zenit och Arsenal kom dock
under långa stunder inte överens och med bara några få timmar kvar till
transferfönstret stängde var ryssens framtid fortfarande osäker. Dagen
efter hade ingen någon som helst aning om vad som hade hänt, men under
eftermiddagen presenterades han på den officiella hemsidan och fansen
blev galna.

Andrey Arshavin gör sitt första mål i den röd-vita tröjan. Foto: Bildbyrån.

Arshavin skulle även komma att spela en
avgörande roll under våren då han gjorde flera mål och spelade
fantastiskt bra. En värvning att minnas, trots att han inte hållt en
lika hög nivå på sistone!

9. Arsenal krossar Slavia Prague med 7-0

När Arsenal äntrade Champions League-slutspelet (som gruppspelet kallas!)
mötte man bl.a. ett tjeckiskt motstånd i form av Slavia Prague. Hemmamatchen på Emirates skulle komma att sluta hela 7-0 till The Gunners och dagen efter var vi kungar för en dag.

Journalister hyllade oss, experter älskade oss, superlativen vällde fram i
krönikorna och supportrarna anade stordåd. Arsenal visade den kvällen
hur bra man kan spela när man spelar som bäst. Och när man gör det är
det bara Barcelona som kommer i närheten av vår spelkvalitet.

Motståndet må
inte ha varit kvalitativt, men Slavia Prague blev krossade till smulor
och Arsenal bjöd på en sällan skådad show. Spelet var magiskt, målen
fantastiska och spelarna odödliga - åtminstone för en dag!

Theo Walcott rundar målvakten. Foto: Bildbyrån.

8. Carling Cup-final x2 (vs. Chelsea & Birmingham)

Sedan Patrick Vieira lyfte FA-cupbucklan 2005 har vi tagit oss till tre finaler - Champions
League 2006, Carling Cup 2007 och Carling Cup 2011. Alla har tyvärr
slutat med förlust, men vägen till finalen, förberedelserna och
inramningen av finalerna har ofta varit något man sällan kommer att
glömma.

Under 06/07 började det med att vi slog ut West
Bromwich (på bortaplan) med 2-0. Det följde vi upp med 1-0 borta mot
Everton efter ett sent mål av Adebayor. Sedan väntade kvartsfinal mot Liverpool i tredje raka bortamatchen. The Gunners vann med hela 6-3 efter fyra mål av Julio Baptista!

I semifinalen
mötte vi våra ärkerivaler Tottenham och efter 2-2 borta på White Hart
Lane lyckades vi vinna med 3-1 i returen på Emirates, men det först efter förlängning! En match som fortfarande sitter som fastklistrad i minnet!

Finalen mot Chelsea började bra då Theo Walcott gjorde
1-0, men tyvärr vände Chelsea matchen tack vare två sena mål av Didier
Drogba. Att vi ett halvår efter finalförlusten i CL tog oss till en
annan cupfinal var klart godkänt, men då hade vi ingen aning om att vi
år 2011 fortfarande skulle vara titellösa.

Årets Carling Cup-final mot Birmingham gav oss också en minnesvärd resa med segrar mot Tottenham (underbart!), Newcastle (4-0 på bortaplan!),
Wigan (2-0 på Emirates) och Ipswich (0-1 borta och förlösande 3-0
hemma). Inramningen av finalen på Wembley var fantastisk, men 1-1 (efter
kvittering av Arsenal) stod sig tyvärr inte ända fram till en
förlängning.

Carling Cup-finalen på Wembley. Foto: Kristonel Elwe.

Trots två förluster platsar två Carling Cup-finaler på listan över de tio största händelserna sedan vinsten i FA-cupen 2005.

7. Champions League-äventyret 2008/2009

I ligan
gick det rent ut sagt skit, men Arsenal lyckades gå långt i både
FA-cupen och Champions League. Just CL-äventyret var extra spännande då
vi tog oss ända fram till semifinal.

Gruppspelet bjöd på
flera minnesvärda matcher där vi bl.a. krossade Porto med 4-0 hemma på
Emirates och körde över Fenerbache på bortaplan med 5-2 efter en väldigt
vild och svängig match. Tyvärr räckte det inte ända fram till
gruppseger då Porto slutade en poäng före oss.

Istället för
Atletico Madrid fick vi således möta Roma i åttondelsfinalen, ett möte
som skulle bli mycket nervöst. Vi lyckades vinna med 1-0 hemma på
Emirates, trots att vi ägde matchen från första till sista minut. Målet
kom tack vare en straff från Robin van Persie.

I returmötet
gjorde dock Roma mål direkt medan Arsenal hade väldigt svårt att få
igång spelet. Över två möten stod det alltså 1-1, vilket höll sig under
hela returmötets gång borta på Olimpico i Rom.

Förlängningen blev svettigare än anat och Julio Baptista - som nu spelade i Roma -
var centimeter från att lyckas vinkla in 2-0 (2-1 totalt) till Roma.
Istället stod sig resultatet och en nervös straffläggning väntade. Det började knappast bra då Eduardo sumpade sin straff, men som tur var lyckades Vucinic göra detsamma.

Straff efter straff sattes sedan i mål och väntan blev nästan olidlig, men när Tonetto sköt långt över målet var det klart. Arsenal gick till kvartsfinal! Och vi fick erfara ett fantastiskt glädjerus!

Sekunderna efter missen. Foto: Bildbyrån.

I kvartsfinalen väntade Villarreal och efter 1-1 borta (magiskt mål av Adebayor) lyckades man bjuda till show hemma på Emirates där det slutade 3-0.
Vi var ända framme i semifinal och där väntade Manchester United.
Bortamatchen på Old Trafford förlorade vi, men bara med 1-0, mycket tack
vare Almunia(!) som gjorde en fantastisk match.

Inför returen var det en fantastisk stämning på Emirates, men den varade bara
i några minuter. Manchester United kom att spela ut Arsenal enligt
noter, men att vara kvar bland de fyra sista i Champions League och
inför returmötet i semifinalen ha all chans att gå till final var stort.

6. Arsenal vinner med 1-0 mot Manchester United på Old Trafford

Säsongen 06/07 hade börjat uselt med två likaresultat och en förlust. Redan i
den fjärde matchen väntade Manchester United på Old Trafford och alla,
exakt alla, förväntade sig en Arsenal-förlust. Experterna sågade oss,
supportrarna hade inget hopp och laget hade spelat katastrofalt dåligt
under de första matcherna.

Efter finalförlusten i Champions
League och flytten till Emirates Stadium var det kritiskt för Arsenal
att hålla sin status som ett topplag, något många andra lag misslyckats
med efter tragiska förluster och flyttar till nya arenor. En förlust mot
Manchester United skulle innebära den sämsta säsongsstarten på över
tjugo år, men Arsène Wengers män ville annorlunda.

Med mindre än fem minuter kvar stod det fortfarande 0-0, men det är då som Cesc Fabregas stjäl en boll från Cristiano Ronaldo, springer mot straffområdet och passar till Adebayor som iskallt skjuter in bollen i mål. 1-0 till Arsenal! Ett resultat som skulle stå sig matchen ut, mycket tack vare en briljant räddning av Jens Lehmann i slutminuterna.

Adebayor sätter matchens första och enda mål. Foto: Bildbyrån.

5. Dennis Bergkamp-tributen och invigningen utav Emirates Stadium

Den 22
juli 2006. Arsenal tog farväl av en av klubbens största spelare genom
tiderna när man samtidigt invigde Emirates Stadium. Berkgamp hade under
elva år i klubben stått för fantastiska prestationer, fantastiska
assist, fantastiska mål och fantastiska minnen. Men allt har tyvärr ett
slut och den 22 juli 2006 tog laget, klubben och supportrarna farväl av
en legend.

Men det handlade inte bara om Bergkamp, utan The
Gunners skulle flytta till en ny arena, ja, ett nytt hem. Highbury var
för trångt, för litet och för gammalt och man hade ända sedan början av
00-talet planerat en flytt.

Efter massor av om och men,
massor av problem och massor av tid var det äntligen dags att välkomna
vårt nya hem. Den flytten ägde rum den somriga julidagen år 2006. Fansen
fick för första gången erfara den helt klara arenan både utanpå och
inuti. Emirates Stadium blev inte bara Arsenals nya hem, utan en av de
största och vackraste arenorna i hela Storbritannien.

Emirates Stadium - den första dagen. Foto: Bildbyrån.

4. Arsenal vinner med 2-1 mot världens bästa lag - Barcelona

När Barcelona
vann Champions League 2011 var det bara ett enda lag som lyckades vinna
över dem - Arsenal. Efter ett par olyckliga resultat i gruppspelet
slutade Arsenal tvåa efter gruppvinnarna Shaktar Donetsk. Det skulle
visa sig få sina konsekvenser direkt då Arsenal lottades mot självaste
Barcelona.

Ett Barcelona som hade manglat allt och alla i
både La Liga (bl.a. Real Madrid med 5-0) och Champions League. Ett
Barcelona som anses vara ett av världens bästa lag genom tiderna. Ett
Barcelona som Arsenal aldrig vunnit över.

Nästan allt talade emot Arsenal och när David Villa gjorde 1-0 var det inte många som trodde på en comeback. The Gunners
var nere för räkning, men med mindre än en kvart kvar lyckas Robin van Persie kvittera och fem minuter senare slår Arshavin in 2-1 till det högsta jublet Emirates Stadium någonsin producerat.

Arshavin slår till mot Barca! Foto: Bildbyrån.

Arsenal hyllades
oändligt mycket efter sin comeback mot Barcelona, någonting extremt få
lag klarar av att åstadkomma. Ännu en gång var vi kungar för en dag och
om det inte varit för en viss domare kunde vi mycket väl stått för en
större skräll i returen på Camp Nou. Men trots det kan ingen ta ifrån
oss den underbara februarikvällen då vi slog katalanerna med 2-1.

3. Säsongen 2007/2008

Sedan Arsenal vann ligan 2003/2004 hade man inte ens varit i närheten av att
repetera succén. År efter år misslyckades man gravt och trots att man
vann FA-cupen 2005 och tog sig till final i både CL (2006) och CC (2007)
misslyckades man gravt i ligan. Men säsongen 07/08 skulle man utmana på
alla fronter, nästan ända in i kaklet.

På mittfältet hade man en succéartad trio som bestod av Fabregas, Flamini och Hleb. I försvaret hade man två ytterbackar i superform (Sagna & Clichy) och en stabil mittback (Gallas) medan man längst fram hade en Adebayor som öste in mål.

Arsenal gjorde en fantastisk ligastart och ledde ligan under längre perioder
både under hösten och vintern. Dessutom gjorde man superbt ifrån sig i
Champions League-gruppspelet där man kort sagt gjorde kaoz med alla.

I åttondelsfinalen i Champions League blev man det första engelska laget att slå Milan på San Siro efter en magisk kväll där man vann med 2-0. Dessutom höll man fortfarande ligan vid liv där man radade upp vinster.

Fabregas jublar efter slutsignalen. Foto: Bildbyrån.

I kvartsfinalen
i Champions League mötte man Liverpool som man spelade 1-1 mot hemma. I
returen var man sex minuter från final efter en magnifik soloprestation av Theo Walcott. Tyvärr tog det roliga slut, både i cuperna och i ligan.

När säsongen
summerades var man ynka fyra poäng ifrån att vinna Premier League och
ynka sex minuter ifrån att gå till semifinal i Champions League. Man
visste i dåläget inte om vad som väntade åren därefter, men trots det
var det en säsong att minnas då majoriteten enades om att man gick en
ljus framtid till mötes.

2. Avskedet av Highbury

Den sjätte september 1913 klev Arsenal ut på Highbury Stadium för första
gången någonsin. Den sjunde maj 2006 tog man farväl av en epok. Så många
titlar, så många tränare, så många spelare, så många supportrar, så
många legender och så många minnen som den arenan skapade kommer för
alltid bli omöjligt att uppnå på Emirates Stadium.

Det var på Highbury som Arsenal skapade en ny epok. Ett nytt lag. Ett nytt hem. Nästan i hundra år var Highbury - the home of football - vårt gemensamma hem. När man således skulle ta farväl av den minnesvärda arenan i maj månad år 2006 flödade tårarna längs kinderna som om man var ett litet barn.

Spelarna pussade gräsmattan, tränaren höll tal och supportrarna visste om att det skulle bli den sista gången man såg Highbury. Det var slutet på en era.

Highbury - den sista dagen. Foto: Bildbyrån.

Wigan stod för motståndet i den sista matchen någonsin på Highbury och vad passade då bättre än att The King of Highbury himself gjorde ett hat-trick. Han avslutade det hela med ett straffmål varefter han gick ner på knä och pussade gräsmattan.

1. Champions League-resan 2005/2006

Den största händelsen sedan Arsenal senast vann en titel är utan tvekan Champions League-slutspelet 2005/2006 där man var mindre än en kvart ifrån att vinna hela turneringen. Hur det slutade vet vi alla, men det man minns är inte bara finalen, utan den långa vägen dit.

I gruppspelet mötte The Gunners holländska Ajax, tjeckiska Sparta Prag och schweiziska FC Thun. Arsenal vann sin grupp efter fem vinster och ett likaresultat. Man skrapade ihop hela sexton poäng, någonting endast Barcelona och Lyon kunde mäkta med.

När det var dags för åttondelsfinal hade man dock en enorm otur med lottningen. Real Madrid som till stor del bestod av det Galacticos som dominerat både La Liga och Europa under tidigt 00-tal hade oturligt nog slutat tvåa i sin grupp, sex poäng bakom Lyon. Självklart var det Arsenal som drog nitlotten och nu skulle ställas inför det spanska mästarlaget.

Likt många gånger förut var Arsenal borträknade på förhand. Formen i ligan var minst sagt dålig och det hade inte gått bättre i de inhemska cuperna. Trots att man imponerat i gruppspelet var det ingen som trodde att Arsenal skulle vinna över självaste Real Madrid över två matcher. Men Arsenal ville någonting helt annat.

När The Gunners reste till Madrid hade man nämligen med sig ett äss i rockärmen - Thierry Henry. Efter många fantastiska säsonger hade fransmannen blivit allt mer skadebenägen, men som tur var hade han tillfrisknat till åttondelsfinalen, någonting som skulle kosta madridlaget dyrt.

Den andra halvleken hade just satt igång efter att den första halvleken slutat mållös. Det var då som Henry snappade upp en boll på mittplan, gjorde sig av med en, två och tre försvarare för att störta fram mot mål där han stod för ett klassavslut som letade sig förbi Iker Casillas.

Thierry Henry - unstoppable. Foto: Bildbyrån.

Arsenal höll i ledningen (någonting man aldrig hade gjort anno 2011) och i returen på Highbury stod Jens Lehmann för en monsterinsats då han räddade kvar Arsenal helt på egen hand. Matchen slutade 0-0 och Arsenal hade inte bara gått vidare, utan hållt nollan två matcher i rad mot ett av Europas bästa lag.

I nästa rond väntade ett annat storlag - Juventus. Efter att Arsenal slagit ut Real Madrid hade man visat resten av Europa att man var något att räkna med, men trots det ansågs Juventus vara favoriter. Förhoppningarna var höga inför den första kvartsfinalen hemma på Highbury och nittio minuter senare hade alla förhoppningar gått in efter mål av både Fabregas och Henry.

Returen? Ja, den slutade 0-0 och plötsligt hade man hållt nollan fyra matcher i rad. Det var dags för semifinal och där väntade skrällaget Villarreal som hade slagit ut både Glasgow Rangers och Inter.

Ännu en gång spelades den första matchen på Highbury, men den här gången skulle det bli speciellt. Det här var nämligen den sista Champions League-matchen någonsin på arenan som bara några veckor senare skulle rivas. Det skulle inte bara sluta med att man höll nollan ännu en gång, utan man vann matchen med 1-0 efter att Kolo Toure klivit fram och avgjort med matchens enda mål.

Nu var man endast nittio minuter från en Champions League-final, den första i klubbens historia. 0-0 var ett väldigt vanligt resultat under Arsenals CL-äventyr och det skulle även bli ett resultat som stod sig borta mot Villarreal, ända tills hemmalaget fick en straff med bara en minut kvar att spela.

Juan Román Riquelme stegade upp mot straffpunkten och hade chansen att kvittera tillställningen (över två matcher). Arsenal hade hållt nollan under hela slutspelet, men om Lehmann skulle missa straffen skulle den nollan varit ett minne blott.

Straffen. Räddningen. Foto: Bildbyrån.

Det kändes som år, men var över på ett par sekunder. Hur det gick? Det vet vi alla.

Arsenal var i sin första och hittills enda Champions League-final någonsin och Sol Campbell hade gett Arsenal ledningen. Men tyvärr tog det roliga slut. Att spela med tio man mot elva skulle visa sig bli en omöjlig uppgift, men resan fram till finalen är en resa som få av oss glömt.

______________________________________________________________________________

Det här var dock allt för idag! Ni är mer än gärna välkomna att göra era egna topplistor över de tio största händelserna sedan Arsenal senast vann en titel! Gå till kommentarspåret, skriv en lista och skicka iväg den! Nu får ni dock ha det så bra! See you on the flipside!

Det blir ett kort inlägg idag och det glädjer kanske en del.

Fabregas har uttalat sig om ingenting egentligen. Han är lycklig här, han är under kontrakt och han håller sig diskret i sina uttalanden kring en flytt till Barcelona. Jag är otroligt likgiltig inför uttalanden som vi hört tusen gånger förut. Även om det är skönt att han inte säger "Jag flyttar garanterat till Barcelona i nästa vecka", så vore det också skönt om han garanterade motsatsen. Istället vet vi att han i princip bad Wenger på sina bara knän om en transfer ifjol men managern sade nej. Fabregas biter i det sura äpplet och håller sig lugn i båten precis som han ska. Inga Rooneyfasoner där inte.

Nasri sitter faktiskt också still i båten numera. Efter några tuffa uttalanden tidigare där han inte ska ha avfärdat en flytt till Man U så säger nu hans agent att de allra först har för avsikt att prata med Arsenal. Kan vi hoppas på att det samtalet handlar om en kontraktsförlängning? Kan vi hoppas att Nasri tycker det är okej att tjäna £97 000 i veckan som det ryktas om. Det är rätt bra betalt för någon som inte är en fullfjädrad stjärna ännu och som inte har en massa utmärkelser till sitt namn.

Annars ryktas det faktiskt mest om samma namn hela tiden och jag får hoppas att det inte bara beror på bristande fantasi hos ryktessajterna utan att det ligger något i dessa rykten. Allra först är jag nöjd med att vi hela tiden kopplas ihop med stabila mittbackar. Inte Vidic eller Terrybra kanske, men sådana som är bättre än Squillaci.

I mina ögon kvittar det var de kommer ifrån, men det är viktigt med Premier Leagueerfarenhet, något vi inte alltid har värdesatt. Det är klart att det är svårt att som Koscielny anpassa sig blixtsnabbt till ett annat tempo och en annan spelstil.

Tar vi in en mittback så ska det vara någon som inte går omkull i motvind och som kan nicka bort en boll med precision, det vill säga inte rakt till en motspelare. En primitiv "gammaldags" mittback som starkt ogillar att spela sig ur situationer.

Försvaret var vår akilleshäl även om det är en halvsanning. Vår mentala styrka var vår största svaghet. Vi litade inte på varandra, vi litade inte på oss själva och vi litade framförallt inte på att matcherna var avgjorda ens i en tvåmålsledning. Den svagheten måste allra först rättas till så att vi får ett lag som vet att de är bäst och också visar att ingen jävel sätter sig på dem. Gör motståndarna mål så gör vi ett till.

Ryktena visar att Arsenals ledning tog åt sig hårt efter förra årets debacle. De spelare vi kopplas ihop med är kanske inte världsklass men å andra sidan visade Man U detta året att man inte måste ha särskilt många världsklasspelare för att vinna Premier League. Blandningen är det viktigaste. Vi behöver bara röra om lite till för att få den perfekta konsistensen.

God eftermiddag! La la la la, le le le, lo lo lo lo, ka ka ka, ko ko ko, mi mi mi mi. Ibland måste man värma upp fingrarna innan man börjar skriva ett nytt inlägg, vilket var precis det jag gjorde nyss. Sommardagarna fortsätter att värma våra hjärtan, någonting Arsenal tyvärr inte gör för tillfället.

De senaste veckorna har det nästan diskuterats oändligt mycket om två av våra bästa spelare som inte överraskande nog heter Cesc Fabregas och Samir Nasri. Det känns lite som när man var liten och tog upp en vitsippa och tyst för sig själv började repetera "älskar, älskar inte, älskar, älskar inte..." som i fotbollsformat skulle bli "stannar, stannar inte, stannar, stannar inte...".

Om ni hittar en vitsippa får ni gärna spela den leken i Arsenal-format, men lova då att berätta för mig vad ni fick för resultat. Det har i både Cesc-gate och Nasri-gate funnits så många tvister, kontroverser och förändringar att man börjar undra om man själv inte börjar bli galen.

Igår kväll intervjuades Bacary Sagna i fransk radio och sade då detta om Cesc och Samir:

I can say it’s true that Cesc wants to go to Barca. Fabregas wants to return to his country of birth, to his city, where his family are. He wants to play for one of the best teams in the world, Barcelona, and that’s understandable – at the moment, however, he is still Arsenal’s captain.

Samir is happy at Arsenal, but I don’t know if it’s the best thing for his career. He has been one of the best players in the team this season and he is one of the icons of this team. I hope to find him there when we return for (pre-season) training.

Detta uttalande fick många supportrar att drabbas av panik, tappa hoppet och börja förolämpa alla tre inblandade. Med tanke på hur många spelare som felciterats under de föregående veckorna (van Persie har gått ut två gånger i rad och berättat att han inte sagt saker som tidningar senare skrivit) skulle det inte förvåna mig om även detta blev citerat ur sitt sammanhang.

Hur som helst är det ju ingenting nytt vi får veta, vilket fått mig att bli förvånad över fansens reaktion. Visst lägger han i högsta växlen när han säger att Cesc absolut vill till Barcelona, men som vi vetat tidigare skulle han inte ha någonting emot att stanna i Arsenal, trots att en större del av hjärtat finns hos det katalanska laget, precis som det alltid gjort (vilket även gäller succésäsongen 09/10).

Cesc Fabregas - både älskad och hatad

Bara för det betyder det dock inte att han är olycklig i London eller att han inte älskar Arsenal. Jag kommer inte ihåg vem som skrev följande, men man kan mycket väl tänka sig att det är en situation där mamman är Barcelona och pappan är Arsenal. Medan han gärna vill bo hos mamma kan han även tänka sig att stanna hos pappan.

Det förvånar mig således fortfarande hur många som faktiskt skriver ut sitt hat som om Fabregas dragit en Adebayor eller Hleb. När Cesc idag medverkade i ett parfymevent i Madrid fick han självklart svara på frågor om sin framtid och sade då följande:

I am an Arsenal player. I have been very happy for eight years and I am very happy. There have been no decisions. It doesn't always depend on the player and at the moment I don't know anything. You can never say never in this life as so many things happen that you can never predict. But I am very happy where I am. Anything else would be speculation that is untrue.

A player who is not frustrated at not winning titles is either lying to himself or lacks ambition. But there is a good team and a good manager and one of the most faithful fanbases in Europe. With those I believe we can make progress and one day win an important trophy.

Samtidigt sade han dock följande:

I have my values and after everything I have experienced with the team for eight years, I'm not going to say something that could ruin everything. I have always acted with discretion. Barca are the best team in the world and going there guarantees winning.

Och precis som jag sagt minst tusen gånger tidigare bultar hjärtat för både Barcelona och Arsenal. Trots det slår det ett par extraslag för Barcelona, vilket inte är så konstigt eftersom han är född, uppvuxen och fostrad där. Bara för det behöver man dock inte göra sig av med en spelare som fortfarande gillar/älskar klubben han spelar i. I sådana fall skulle vi kunna göra oss av med alla spelare som inte är Gooners, vilket är en hel drös med spelare.

Dessutom är det inte konstigt att han är frustrerad eftersom han skall vara det efter allt som hänt de senaste åren.

Jag förnekar inte att Cesc vill spela i Barcelona, men oavsett vad som hänt och kommer att hända vet både han själv och vi supportrar att han kommer att göra det en dag. Om det blir 2011 eller 2015 återstår att se, men så länge han är vår kapten, en av våra bästa spelare och vårt nav på mittfältet bör vi inte göra oss av med honom såvida inte det katalanska laget bestämmer sig för att ge oss den summa han faktiskt är värd.

Ett Arsenal utan Cesc är dessutom ett mycket sämre Arsenal än ett Arsenal med Cesc, vilket vi fått uppleva för många gånger. Mr. Wenger lär dessutom inte ersätta Cesc genom att köpa in en spelfördelare för £20-30 miljoner, någonting som skulle resultera i att vårt lag försämrades, oavsett om man sätter in Nasri, Ramsey eller Wilshere på hans position.

Fransmannen är dock en spelare som älskar att spela på hans position. Sammy  har ännu inte skrivit på ett nytt kontrakt, men hans agent Alain Migliaccio säger följande:

I want to clarify that there has been no break with the Gunners over the contract renewal and we should meet again soon with Arsene Wenger. There are a few clubs interested in Samir, but it is useless to name them. Before listening to other teams, we need and we want to talk with Arsenal.

Precis som många andra får jag känslan av att ett kontrakt redan hade varit påskrivet om Nasri ville stanna, vilket får mig att tro att det mötet kommer bli det sista Wenger och Arsenal får se av fransosen. Däremot har vi ju sett flera helomvändningar under året. Både Dani Alves och Wayne Rooney har varit beredda på att lämna, men efter en lång tid tänkt om och stannat.

Samir Nasri - stannar han eller ej?

Vad som händer med honom återstår att se, men Nasri är i detta nuet närmare en flytt än Cesc. Vi har ett par mycket intressanta veckor ahead of us.

I början utav inlägget pratade Bacary Sagna om spelarna som ryktas vara på väg bort, men han pratade även om sig själv och vårt kommande nyförvärv (ja, så pass säker är jag) Gervinho:

I have a very good feeling playing with this team, and I'm convinced a lot of French players want to be in my position. But it's true I would have preferred to finish the season with a smile and a trophy. Everything is possible, but I can say I'm now at Arsenal 99%.

I've heard about him [Gervinho]. He's a gifted player. This season, he was a key player for Lille, and really help his team to be champion. He's got a wonderful technique on a football field, and I'm sure he would be welcome.

Bac the man valdes ju till säsongens bästa högerback när han togs ut i PFA Team of The Year och det skulle inte förvåna mig om han håller en lika hög nivå även nästa säsong. Fransosen är en av världens bästa högerbackar och det finns ingen som helst anledning att göra sig av med honom.

Däremot bör man diskutera vem som bör ersätta honom när han är skadad eller behöver vila. Emmanuel Eboue har hjärtat i Arsenal, men han har inte varit given i startelvan sedan Sagna tog hans plats. Dessutom har han hållt en väldigt låg nivå när han ersatt Sagna under skada/vila Jag känner även att det vore lite väl vågat att satsa på Carl Jenkinson, men kanske är det lösningen? Det största skräckscenariot är om Sagna blir långtidsskadad (touch wood!), då vi inte har en bra nog back-up på den positionen.

Nu till någonting helt annat, nämligen transfermarknaden! Enligt flera källor skall vi vara fortsatt nära att värva Christopher Samba vars transfersumma sägs ligga på cirka £9 miljoner. Ryktena kring Cahill verkar ha svalnat av och vettefan om Samba inte vore ett bättre alternativ, trots att han är usel med bollen. Han är stor, stark, djurisk, bra i luften och bra på fasta situationer. Han är knappast en finlirare, men om man tänker efter är det inte riktigt vad vi behöver. Värt att tillägga är att "självaste" Harry Redknapp gett sig in i jakten på Sambas underskrift!

Christopher Samba - stor som ett höghus

Magnus Jernkrok kunde i gårdagens kommentarspår göra det klart för oss att Samba med största möjliga sannolikhet inte lär spela i de afrikanska mästerskapen:

Kongo-Kinshasa (eller Demokratiska Republiken Kongo) spelar i samma grupp som Alex Songs Kamerun. Christopher Samba kommer dock inte från Kongo-Kinshasa, utan från Kongo-Brazzaville (Republiken Kongo). Det är dock bara positivt, då Samba sällan spelar landskaper iaf (han står inte ens med på landslagets wikipediasida), och Kongo-Brazzaville ligger på tre poäng just nu.

En mycket kunnig kommentar! Dessutom ligger Kamerun väldigt illa till och mycket talar för att de missar slutspelet, vilket skulle vara befriande då vi får behålla Song under vintern, oavsett om han bråkat med Eto'o eller ej. Om Gervinho däremot skriver på för Arsenal - vilket han lär göra - kommer troligtvis både han och Eboue att spela för Elfenbenskusten under ACoN.

De senaste dagarna har klubben kopplats ihop med flera svenskar där AIK-försvararen Alexander Milosevic och Mr. Free Agent Sebastian Larsson är de hetaste namnen. Det är naturligtvis kul att kopplas ihop med lite svenskar, men man måste fråga sig hur nödvändig en värvning av Milosevic och/eller Larsson egentligen är.

Medan Sebastian Larsson är en bättre spelare än vad många på vår nuvarande bänk är (Denilson, Rosicky m.fl.) gäller det att köpa spelare som kan konkurrera om platser snarare än spelare som går direkt in på bänken. Larsson är dock en naturlig ytter - någonting vi saknar - och har ett väldigt bra inlägg - någonting vi saknar - samt att han är väldigt bra på frisparkar, någonting vi bara (nåja..) har RvP till. Jag ser inte Larsson som en nödvändig värvning, men tro mig, jag skulle inte bli förvånad om Wenger breddar ut truppen med svensken. Han är trots allt gratis.

Sebastian Larsson tillbaka till Arsenal? Foto: Bildbyrån.

För att vara ärlig vet jag inte mer om Milosevic än att han för bara några månader sedan spelade i Vasalund. Trots att vi inte lär värva honom vore det extremt kul om en spelare hoppade från Vasalund till Arsenal på mindre än en säsong. En Buster-saga med stora mått.

Att vi ens kopplas ihop med spelare som Milosevic och Larsson visar egentligen var vi står som klubb på transfermarknaden. Det är inte skandalöst, men det är minst sagt oroande.

Arsenal kopplas idag även ihop med Sergio Ramos, Leighton Baines och Charles N'Zogbia, vilket turligt nog är lite bättre namn. Angående Baines och vänsterbackar i Premier League hittade jag extremt intressant statistik kring de bästa vänsterbackarna i ligan. På den här bilden kan ni ta en titt på vänsterbackarnas offensiva styrkor medan ni kan göra det motsatta på den här bilden. Statistik förtäljer inte hela historien, men vore inte helt fel med Baines, vah?

Sist men inte minst ser Arsenal över lånealternativen för Ryo Miyaichi medan Thierry Henry fortsätter att dominera borta i USA och Major League Soccer. Gårdagens mål påminner för övrigt lite om hans fantastiska soloprestation mot Inter för snart åtta år sedan.

Det här var dock allt för idag! Det blev en hel del intressanta diskussioner i gårdagens kommentarer, så fortsätt gärna med det! Annars hörs vi om tjugofyra timmar, precis som alltid. Tills dess.

God dag! Ibland blir man helt slutkörd vilket tvingar en att ta en paus och lägga allting annat åt sidan. Igår var en sådan dag, vilket är anledningen varför det aldrig kom upp ett inlägg. Nu har jag dock vilat ut mig och är redo att ta mig an de vardagliga sysslorna, precis som vanligt.

Igår kväll genomförde Ivan Gazidis en Q&A med Arsenal Supporters' Trust på Emirates Stadium. Vår verkställande direktör berättade mycket om supportrarnas frustration, anledningar till förändringar (bl.a. Asien-turné & Stan Kroenkes övertag) och vad man tänker försöka åstadkomma för att Arsenal skall bli ett vinnande lag igen. Dessutom svarade han på massvis utav frågor från medlemmar ur AST.

Man kunde igår kväll följa evenemanget live via Twitter, men den officiella hemsidan har turligt nog varit snabba och lagt upp videos från gårdagen under morgonen. Jag rekommenderar alla att titta och ni hittar del ett här medan ni hittar fortsättningen här.

Jag tänker inte saxa mycket från det som sades, men det kom fram en hel del intressanta saker. Allt från att klubben är redo att se över säkra ståplatser till att erfarenhet är det vi saknar i dagens trupp. Gazidis sade bl.a detta:

Coming off the end of the season, I share with you a sense of profound disappointment. We had a season that promised a great deal and looked like it could turn into a very special one but in the end a familiar story began to tell itself. I understand the feelings that we all felt.

It is very clear we had some shortcomings and in this close season we are going to see some turnover of players. Some new signings will be coming in and some of our existing squad will be going out. As Arsène has said, it will be a busy close season for the Club.

But also it is important to recognise that it has not been a disaster. We have a young squad and we don’t want to throw the baby out with the bathwater. The trick will be identify which parts to keep and which parts to turnover. And we will do that within our financial capabilities.

Man måste erkänna att gårdagens event var bra genomfört. Supportrar fick ställa nödvändiga frågor, Gazidis gav ofta enkla och raka svar och vissa insåg nog att saker inte är så dåliga som det ibland framställs som. Naturligtvis undvek han att svara på frågor om specifika spelare, men det var väntat på alla sätt och vis.

Att klubben inte vunnit en titel på hela sex år går dock inte att blunda för. Det finns inga ord som kan rättfärdiga det och Gazidis var ärlig när han sade att det var ett mycket hemskt facit. Däremot sägs det nu att Arsène Wenger och hans team är redo att genomföra flera förändringar för att ta det sista berömda steget.

Ivan själv har själv pratat med flera potentiella nyförvärv medan han även erkände att det finns spelare som kommer att lämna klubben. Wenger själv har medgett att han tänker öppna plånboken, men precis som vanligt skall vi inte förvänta oss för stora namn.

Ivan Gazidis hade en hetsk kväll.

Det huvudsakliga är dock att man fick intrycket av att klubben befinner sig i en situation där de själva förstår innebörden av den pågående sommaren. Wenger själv pratar aldrig negativt om vare sig laget eller specifika spelare i media, men Gazidis underströk att fransmannen sett vad som gått fel och att han inte är blind för varken sina egna eller spelarnas misstag.

Att värvningar är på gång ger supportrarna hopp om att vi inte tänker sitta stilla medan alla andra toppklubbar runtom oss förstärker sina lag, men det gäller nu att det här inte bara är tomma ord, utan att det är löten som man håller. Som många andra är jag rädd för att Gazidis är ett praktexemplar på en politiker inför ett storval. Det lovas, lovas och lovas, men när det väl kommer till kritan händer varken det ena eller det andra.

Hoppet är dock att supportrarna, laget och klubben förstår vilken situation man befinner sig i och verkligen gör allt i sin makt för att de senaste årens misslyckanden inte skall upprepa sig. Med det menas att man inte skapar onödiga hinder genom att t.ex. vägra betala en eller två miljoner extra för en spelare som man verkligen vill ha.

Vi står inför ett vägskäl där nästa säsong mycket väl kan avgöra vad för sorts klubb vi formas till i framtiden. Ännu ett titellöst år kommer inte bara resultera i att färre spelare vill komma till klubben, utan även att flera spelare i dagens lag vill lämna klubben medan klubbens status ute i Europa sjunker till en lägre nivå.

Redan nu befinner vi oss på farliga nivåer där Nasri har chansen att gå till Manchester United och säkerligen skulle tänka sig göra det om han fick ett lukrativt kontrakt. På samma sätt kan många yngre spelare tänka sig att gå till United snarare än Arsenal bara för att det är ett lag fullt av både ledarskap (Ferguson), erfarenhet (Ferdinand, Rooney etc.) och succé (titlar i massor).

Spelare som i framtiden vill komma till Arsenal kan komma att tänka efter ifall det verkligen är ett smart drag både karriär- och klubbmässigt. Juventus är fortfarande ett lagnamn fullt av historik och tradition, men medan de bara för fem år sedan kunde dra till sig namn av yttersta världsklass spelar istället spelare som Salihamidžić och Bonnuci i dagens lag. Tvångsnedflyttningen satte naturligtvis kraftiga spår, men ni märker själva vart jag vill komma.

Hur som helst (måste vara ett av mina favorituttryck) rekommenderar jag er alla att se igenom gårdagens Q&A. Låt oss gå vidare och se vad Arsène Wenger sade i förrgår:

We will do everything possible to keep Nasri at the club. My wish is that he stays here. If he looks back he can see that he's come quite a long way with us, and I think there is still a bit to do. It's the club that makes the player's career.

Precis som jag diskuterade i en tidigare blogg borde Nasri ta en titt på spelarna som lämnat Arsenal lite för tidigt. Flamini, Hleb och Adebayor är tre spelare som ganska nyligen (ett par år sedan) lämnat klubben och funnit att gräset inte är grönare på andra sidan. Flamini blev bänkad, Hleb floppade rejält och Adebayor har haft en extremt låg lägstanivå.

Jag säger inte att samma sak lär hända Nasri, men just nu överskattar han sig själv, kanske på grund av att hans idiot till agent matar honom med bs dag in och dag ut. Nära och kära kanske även dem påstår att han är bättre än vad han själv tror och det är självklart att det påverkar honom på ett eller annat sätt.

Samir Nasri har huvudvärk?

Nu har jag ingen aning om det är så, men oavsett vem det är som överskattar honom måste Wenger få honom att inse att han inte är SÅ bra. Fransmannen har just nu en lön på £67,000 i veckan och vill nästan fördubbla den på grund av att han presterade över en halv månad i början av säsongen.

Det var någon som föreslog att man betalar honom vad han vill ha, gör sig av med honom nästa sommar om han inte håller samma nivå eller behåller honom om han visar sig vara värd pengarna. Problemet med det är att klubben har satt en gräns - som Gazidis pratade om igår - som man inte tänker överskrida. Man värderar spelarna noggrant och och är villiga att betala dem en maxlimit som i Nasris fall verkar vara runt £90,000-100,000/veckan.

Det sänder bara inte ut fel signaler att vika ner sig för spelaren, utan vad får lagkamraterna för intryck när t.ex. Robin van Persie "bara" tjänar £90,000 i veckan medan Nasri som inte ens presterat i närheten av det van Persie presterat tjänar mest i klubben.

Någon annan liknade det hela vid en vanlig jobbanställning på ett företag, men där råder det exakt samma sak. Låt oss säga att ni jobbat på ett företag i åtta år (= Fabregas) och gjort det klart bäst. År in och år ut har ni presterat och ni är den klart bästa medarbetaren. Plötsligt gör dock en relativt ny medarbetare ett väldigt bra halvår som följs upp av ett mediokert halvår (= Nasri) och kräver därefter lika mycket i lön som er. Vore det rättvist att ge honom den lönen han efterfrågar?

Det här går att diskutera i timtal, men ni förstår ännu en gång vart jag vill komma. Jag vill för hela friden att Nasri stannar, men hans poängsnitt (t.ex. 3 assist jämfört med Arshavins 18 assist), hans prestationer på plan och hans kämpaglöd har inte rättfärdigat en lika hög lön som Fabregas har.

Som jag skrev i förrgår pekar allt mer på att Nasri och Arsenal kommer närmare varandra, men ingenting är i närheten av att vara påskrivet. Vad vi dock kan vara säkra på är att Wenger kommer göra allt i sin makt för att få Nasri att stanna.

Silly Season i år kommer att bli galen och allt talar för att Arsenal snart gör klart med säsongens andra värvning - Gervinho. Lilles General Manager Frederic Paquet säger följande:

He wants to go and has developed contacts with Arsenal. We will soon have talks with them and see what they offer. He has expressed a desire to go to England and we will see what happens. Paris St Germain inquired but we are not thinking about strengthening a competitor.

Att Gervinho kommer skriva på för oss är nog världens sämst bevarade hemlighet, trots att ett officiellt bud ännu inte nått Lille. Enligt franska källor sägs Lille vilja ha mellan €12 och €15 miljoner (runt £12 miljoner) och det låter realistiskt på flera plan.

Problemet jag har med den här värvningen är att jag inte har den blekaste aning om vad för roll Wenger tänkt att Gervinho skall ha. Om Wenger ser Gervinho som en startspelare är jag gravt missnöjd. Om Wenger ser Gervinho som en rotationsspelare är jag nöjd med värvningen. Om Wenger ser Gervinho som en bänkspelare är jag väldigt nöjd med värvningen.

Personligen anser jag att Gervinho är en medioker spelare som inte kommer att lyfta det här laget till nya höjder. Han är en okej fotbollspelare, men inte bra nog för att vara en startspelare i ett europeiskt topplag. Han är någorlunda klumpig i sitt spel, tar ofta fel beslut och har en teknik som blandar och ger. Det här är naturligtvis personliga åsikter, men av det jag sett av Lille och Gervinho (vilket inte är mer än ett antal matcher i Ligue 1) har jag inte blivit lika imponerad av honom som många andra.

Ashley Young är visserligen på väg till Manchester United, men om vi letar efter väldigt bra yttrar borde vi ha tittat/titta på bättre och säkrare alternativ, vilket en spelare som Young (PL-erfaren och given i landslaget) skulle vara i mina ögon. Nu har jag dock ingen aning om vad för roll Gervinho kan tänka sig att få i Arsenal, men den största anledningen varför vi verkar gå efter Gervinho är priset och inte kvalitén. Både Hazard och Young kostar ju mycket mer än ivorianen, tyvärr.

Ashley Young - ett säkrare alternativ. Foto: Bildbyrån.

Innerst inne hoppas jag dock att han blir en överraskning á la Chicarito, men det absolut bästa med en sådan värvning vore att vi för första gången sedan Hleb skulle ha en ren ytter och inte tvinga centrala eller offensiva mittfältare ut på kanten.

Vidare pratas det en hel del om både Christopher Samba och Gary Cahill (oväntat...) och jag börjar bli allt mer och mer säker på att en av dessa herrar kommer att spela i Arsenal innan transferfönstret är slut. Det ryktas helt och hållet alldeles för mycket kring dessa två herrar och det finns "hemliga källor" som säger att Wenger/Gazidis hört efter med både Bolton och Blackburn gällande transfersummor.

Just nu verkar Samba vara närmare en flytt till Arsenal än Cahill, men ifall det är sant måste man börja fråga sig vad som händer i vinter då vi sannolikt skulle ha fem spelare som åker iväg till de afrikanska mästerskapen (Song, Eboue, Chamakh + Gervinho och Samba). Som vi alla vet tar det tid att ladda upp inför turneringen och att återfinna PL-rytmen efter turneringen, så spelarna påverkas under en längre tid än bara ett par veckor.

Vidare pratas det om AIK:s (kul med svenska rykten!) Alexander Milosevic, St Etiennes Blaise Matuidi och Cesc Fabregas som i veckan åker ner till katalonien (för semester och ingenting annat!).

Det här var dock allt för idag! Njut av tisdagen och ha en bra vecka! Cheers!

Wenger har gått ut hårt och sagt att vi ämnar behålla Nasri och Fabregas till varje pris. Nåja, det där sista var väl inte sant men det ryktas att Kroenke är beredd att slanta upp lite extra för att blidka Nasris lönekrav. Huruvida dessa pengar ska tas från Kroenkes privata portmonnä eller ur Arsenals kassa framgår inte riktigt av historien, men vi detta laget vet ni vilket jag föredrar.

Det förekom en del mothugg mot mitt senaste inlägg där en del kommentarer frågade sig om man inte ska hålla på sitt lag i vått och torrt och då även om laget skulle tas över av shejker eller oljemiljardärer med onda avsikter. Var och en får göra som de vill, men för mig är det som att stötta filmare, dopade spelare och tröjdragningar. Det är fuskkoder i verkliga livet och det förtar hela grejen med spelet. Att en klubb har möjligheten att köpa vem de vill till vilket pris som helst är ju inget roligt. Det enda som händer då är att man är förbannad för att man inte vinner alla titlar hela tiden. Kolla Chelsea som byter tränare snart sagt varje år på grund av otåliga ägare. Usmanov börjar likna Abramovich i allt väsentligt och det känns bra om Arsenal håller honom på armlängds  avstånd.

Jag skulle lägga mitt supportande i träda vid en sådan situation, jag kan inte först sitta i några år och håna Chelsea och Man City och deras fans för att sedan jubla om vi skulle hamna i samma läge. Jag har många moraler, en del dubbla, men jag försöker att inte medvetet vara en hycklare.

Tillbaka till Nasri och Fabregas, för det är ändå det som kanske är knäckfrågan denna sommar. Vår kommande säsong kan i väldigt stor utsträckning avgöras av om dessa två herrar stannar i Arsenal och jag måste säga att gillar Wengers tjurskallighet. Båda är under kontrakt och det är till syvende och sidst endast Arsenal som avgör om de ska byta klubb.

Ingen spelare är värd £100 000 i veckan. De räddar inte libyer undan Kaddafi, släcker skogsbränder i Australien eller uppfinner botemedlet mot cancer. De underhåller världen med sina konster och är förvisso i världseliten i den grenen, men man måste ha perspektiv på saker och ting. Den insikten borde fler spelare ha och vara rätt nöjda med att de tjänar tillräckligt många miljoner för att försörja hela sitt liv på det och ha rätt god standard under tiden.

Vi som stöttar laget betalar deras löner och jag skulle ju hellre se att de tjänade hälften så mycket och jag kunde gå och se en match för halva biljettkostnaden mot idag. Det har spårat ur rejält och alla ekonomiska åtstramningar välkomnas av mig. Nasri kanske är en hygglig och trevlig prick, men girig är han oavsett. Det är klart att han sneglar på Fabregas lön och tycker att han ska ha lika mycket, men å andra sidan är det ju inte så att när Nasri följer med Fabregas till Ferrariaffären så får lille Nasri nöja sig med att titta och drömma. Hur många miljoner måste man lägga undan för att ha haft en lyckad karriär? Det finns en gräns för när pengarna inte borde betyda något. Även spelare som Bendtner skulle kunna lägga av nu och leva på sina pengar resten av livet och han har ändå aldrig vunnit något åt klubben, varit rätt kass och är på väg att säljas.

Kontentan? Passar inte galoscherna så spela någon annastans när era kontrakt går ut eller när Arsenal är beredda att sälja er. Sitt inte och gnäll över att ni får spela vecka ut och vecka in för 4 årslöner i veckan. Det finns ingen sympati att hämta hos mig.

Inga värvningar än. Det är tidigt på säsongen och Arsenal är oftast inte den klubb som handlar först och störst och därför lär vi alla få vänta ett tag till innan några spelare trillar in. Än så länge har vi heller inga jätteavhopp heller. Denilson, Bendtner, Fabregas, Clichy, Nasri eller Eboue är inte borta. Innan någon försvinner lär vi inte värva någon tror jag.

Det största som hänt är ju att Usmanov låtit världen få veta att Arsenals styrelse suger. Det han säger kanske inte är särskilt kontroversiellt, delarna om att det finns två vägar att gå 'ger säkert sin riktighet. Det som bekymrar en är att han verkligen uttalat vill bli en sugar daddy.

I det skick som Arsenal avslutade sin säsong så finns det säkert mer än en supporter ute i världen som gärna ser honom som en frälsning och en sorts quick fix. Vi satsar stora pengar, köper stora spelare och vinner många titlar, allt enligt logiken att investeringar alltid betalar sig i en rak linje.

Det skulle kunna gå vägen och då har vi blivit ett nytt Chelsea eller ett nytt Manchester City. Då har alla satsningar Arsenal gjort hittills för att hålla skutan ärlig och sansad och hedervärd varit förgäves. Usmanov tycker säkert att han kan vara en perfekt frälsare, men ingen ägare som investerar ofantliga pengar vill ge och ge, de vill ha.

Med Usmanov vid rodret skulle Arsenal bli en klubb med bara den närmaste framtiden i sikte. Vi skulle kräva titlar varje år, till vilket pris som helst. Det vore ungefär som att ha möjligheten att köpa alla lotterna i ett lotteri. Visst vinner man, men den där känslan finns inte. Hur kul är det att se ett Arsenal på plan som bara består av supervärvningar som är mer betalda än alla andra fotbollsspelare i ligan, som kanske bara spelar i Arsenal för pengarna och sen inte kan bli sålda för att de är övervärderade.

Hela den här grejen handlar om känslor, de är kanske inte helt rationella, men å andra sidan är kärleken till sitt fotbollslag inte särskilt rationell. Jag vill ha kvar känslan av att Arsenal är en hederlig klubb, att vi egentligen är en förening som det gått bra för och som förklarar de rikedomar vi byggt upp. Jag vill gärna leva i illusionen att vi bedriver en ärlig transferverksamhet, att vi inte äventyrar vår ekonomi genom att betala högre och högre löner och allt högre transfersummor. Jag förblir gärna naiv och blåögd i allt detta fastän jag vet att vi någonstans kanske är lika smutsiga som andra.

Jag skulle också gärna sett att vi behöll de många ägarna som rådde före Kroenke. Amerikanen verkar än så länge hålla en låg profil, men nyckelorden här är "än så länge", vi vet inte hur saker och ting kan ändras med tiden.

Slutsatsen för min del är att Usmanov är en mörkrets herre som ska förvisas till den håla han kom ifrån. Han ska inte ha en styrelseplats och helst skulle han inte få äga några aktier alls i Arsenal. Plocka fram vitlöken, krucifixen och det heliga vattnet. Här ska saneras från blodtörstiga utsugare.

Go' kväll! Tyvärr har jag blivit allt sämre på att svara på läsarkommentarer, men jag lovar att bli bättre på det. Ofta har jag svarat, men det först en eller två dagar efter självaste inlägget. Om ni således har skrivit frågor eller tyckt till om en sak jag bloggat om kan ni kolla ifall ni finner svaret under gamla inlägg.

Hur som helst går sommaren vidare och jag kan passa på att gratta alla läsare som tagit studenten den här veckan. Det är minnen man kommer att bära med sig hela livet och jag hoppas att ni tagit vara på stunden.

Arsenal-världen fortsätter att leverera rykten, uttalanden och överraskningar, trots att det under helgen blivit tystare på alla fronter. Spelarna har nu spelat klart sina landskamper och majoriteten av dem befinner sig på semester, säkerligen på en solig playa i ett land långt bortom fjärran.

Cesc Fabregas och Robin van Persie verkar dock spendera semestern tillsammans, vilket framgår tydligt om man följer spelarna på Twitter. Spanjorens långvariga förhållande med flickvännen Carla Gracia tog ju slut bara ett par veckor innan säsongen avslutades och det är således inte konstigt att han nu spenderar mycket tid med nära vänner.

RvP och Fabregas - bra vänner både på och utanför plan. Foto: Bildbyrån.

Den största snackisen idag är dock Alisher Usmanov som gått till skarp attack mot den nuvarande styrelsen. Uzbeken själv äger nästan 30 % av aktieandelarna inom klubben, men har många gånger riktat kritik mot såväl klubben, laget, styrelsemedlemmarna och sin antagonist Stan Kroenke. Usmanov har idag sagt bl.a. följande:

If the role of a board member is to oversee a trophyless period, while making significant personal profits and asking fans to pay inflation-busting ticket price increases then, no, I would not want to be on the board.

If instead it is to try to deliver sustained success, to increase your personal investment in the club, to help develop the commercial position and to ensure the fans have a say in the running of the club then, yes, I think I certainly have something to contribute.

This requires greater investment which, I believe, has been lacking thus far. What however is not clear is whether the board shares this view. For too long they have seemed happy to sanction second, third and fourth as being acceptable, whilst at the same time they are planning to sell their shares.

Hela intervjun - utförd av News of The World - kan bl.a. läsas på The Guardian. Många har genom åren frågat mig vad som är skillnaden mellan Stan Kroenke och Alisher Usmanov, vem som skulle leda klubben bäst och vad jag personligen tycker om dessa två finansmän.

Jag har många gånger sagt att jag föredrar Kroenke framför Usmanov, men det är svårt att bilda sig en uppfattning om Kroenke - med smeknamnet Silent Stan - då han inte överraskande nog är väldigt tyst.

Som många vet äger han St Louis Rams (NFL), Denver Nuggets (NBA) och Colorado Avalanche (NHL) i USA och vad alla dessa tre klubbar har gemensamt är att de alla är i en fas där de håller på att bygga upp/renovera för att bli större, starkare och bättre. Bl.a. pågår det en större generationsväxling i två av de ovannämnda lagen och enligt ett flertal journalister och experter har lagen en ljus framtid till mötes.

Amerikanen har inte sagt så mycket mer om Arsenal än att han gillar Arsène Wenger, älskar klubben och vill vara med och utveckla den i hopp om att den ska nå nya höjder. Hans ägarfacit i USA styrker det uttalandet, men innan vi vet exakt vad han har för planer går det inte riktigt att spekulera om vad han vill bidra med.

Om vi istället pratar om uzbeken finns det inga större olikheter mellan honom, Roman Abrahamovic och Sheikh Mansour bin Zayed Al Nahyan. Han har flera gånger uttalat sig om Arsenal gällande både lån, spelarköp och framtid. För bara ett par år sedan erbjöd han sig att betala av alla våra lån och det är ingen hemlighet att han vill investera kraftigt i laget på samma sätt som Chelsea, Real Madrid och Manchester City gjort på sistone.

Alisher Usmanov - ett lurigt leende.

Allt jag skrivit är naturligtvis personliga åsikter och ingenting som ni behöver hålla med om, men uzbeken är en person med två ansiktshalvor. Hans uttalande är strategiskt och jag erkänner själv att jag håller med i mycket han talar om idag, men jag skulle aldrig vilja se honom äga vår klubb. Mycket på grund av att han eftersöker inflytande och makt á la grande. Då har jag hellre Silent Stan vid rodret.

Han har dock flera poänger, uzbeken, där majoriteten av supportrarna lär hålla med honom i det han säger, men det gäller att inte bli lurad för att sedan stå där med byxorna halvvägs nere. Om ni vill läsa mer kan ni göra det på bl.a. Arsenal Insider. Personligen tror jag att lösningen finns någonstans mitt emellan uzbekens och amerikanens åsikter/funderingar, men den mittpunkten är som vi alla vet, extrem svår att finna.

Rykten kring Nasri och Fabregas fortsätts att skrivas, publiceras och spridas. Tidningarna har varit helt galna kring fransmannens framtid idag och jag har läst allt från att han kommer att stanna till att han vill ha £160,000/veckan i lön. Flera tidningar uppger samtidigt att han vill lämna medan andra säger att han själv inte vet vad han vill göra med sin framtid.

Många journalister har dock påstått att de fått höra att Arsenal och Nasri är nära en överenskommelse och om så är fallet vore en officiell nyhet på Arsenal.com en minst sagt bra start på nästa vecka.

Idag har det kommit upp sannolika rykten om att Barcelona kontaktat Arsenal och lagt ett bud på £30 miljoner (€34 miljoner) plus Thiago i ett försök att "värva hem" Cesc Fabregas. Arsenal sägs dock ha svarat på detta med ett krav på £45 miljoner där man inte vill höra talas om delbetalningar, spelare i utbyte eller någonting liknande. Det hela låter faktiskt väldigt troligt och en klumpsumma upp emot £50 miljoner är ett rimligt pris för vår spanjor till kapten.

Arsène Wenger har kommenterat ryktena från de spanska blaskorna och sagt följande:

The Spanish press have been talking for years. I'll be clear: Fabregas is still a Gunner, and will be for a long time.

Samtidigt får man inte glömma bort intervjuer som dessa (2008) eller dessa (2011). Det största argumentet många använder sig av är att Cesc inte spelat med ett stort nog hjärta, att man "ser på honom" att han vill bort och det således bästa alternativet är att sälja honom.

Det är ingen som helst hemlighet att han gillar Barcelona och att det är Arsenal och Barcelona som är hans två favoritlag, men bespar mig alla ointelligenta kommentarer om att han inte älskar klubben han spelar i. Så länge ni inte känner honom personligen eller tror att han ljuger oss rakt i ansiktet har ni inte den blekaste aning om han är olycklig eller ej.

Fabregas. Foto: Bildbyrån.

På samma sätt kan vi naturligtvis inte veta om han är lycklig eller ej, men av allt som framgått älskar han klubben, bär kaptensbindeln med stor ära och har respekt för lagkamrater, tränare och supportrar. Inte en enda gång har han gått ut i media och sagt någonting dåligt om någonting som har med sig själv eller Arsenal att göra. Not once.

Jämför det med spelare som Adebayor, Hleb, Flamini, Nasri, Diaby, Bendtner, Denilson, Diarra eller vem ni än vill som vägrat skriva på kontrakt, lekt runt i media, talat om en flytt eller pratat negativt om klubben, sin situation i klubben eller om lagkamrater. Många har rent ut sagt spottat på klubbmärket och ändå pratar folk om Fabregas i samma andetag som man pratar om spelare som t.ex. Hleb. Det gör mig illamående på riktigt.

Visst har han befunnit sig långt ifrån sin normala nivå den här säsongen, men trots det är han ofta en av våra bästa spelare på plan när han spelare. Att han varit småskadad i princip hela säsongen har inte gjort förutsättningarna bättre. Minns dock vilket hjärta han visade både mot Birmingham borta (var på plats) och Leeds hemma (var på plats) där han firat mål som om han avgjort CL-finalen. Mot Leeds hemma sprang han runt som en galning och skrek efter sitt straffmål och borta mot Birmingham såg det ut som om han skulle explodera efter Nasris 2-0.

Innan vi går vidare vill jag påpeka att Fabregas gjort misstag (ex: spelat skadad) och att han troligtvis inte hade någonting emot en flytt till Barcelona under förra sommaren, men vad jag ville komma fram till är att han under de åtta år han spelat i klubben aldrig gjort någonting så illa som förtjänar supportrarnas hat.

Hur. Som. Helst. Gervinho fortsätter att sia om sin framtid (han verkar ta en dag i taget) och nu säger han detta:

I have no comment to make at the moment. I have already made myself clear enough. Things will be sorted out sooner or later, I want to enjoy my summer.

Enligt dagens L'equipe har dock Gervingo personligen lovat Wenger att han tänker gå till Arsenal, men då gäller det även att Lille och Arsenal når en överenskommelse. Kevin Gameiro, skyttekung i Ligue 1, gick till PSG för £10 miljoner. Lille vill att vi ska ge £15 miljoner för Gervinho. Det bevisar ingenting, men nog är £15m att ta i. Men ibland måste man tyvärr betala mer än man vill.

Förutom Gervinho pratas det även om att vi skall vilja lägga bud på Blaise Matuidi och att Gerard Deulofeu är ett namn som klubben är intresserat av. Dessutom pratas det om namn som Birminghams Scott Dann och Wolverhamptons Kevin Doyle!

Scott Dann till Arsenal? Foto: Bildbyrån.

Glasgow Rangers vill värva Kyle Bartley som gjort minisuccé under sitt lån i det skotska mästarlaget, men Wenger vill se vad han presterar under försäsongen innan han tar ett beslut om Bartleys framtid. Det sägs även att Blackburn vill ha £12 miljoner för Christopher Samba medan Inter skall vilja ha Nicklas Bendtner.

Nu är den här veckan slut och vi kan redan blicka framåt mot nästa vecka. Vad som väntar oss då har ingen någon som helst aning om, men visst vore det kul med en roligare värvning än Carl Jenkinson. Well, we'll see! Till then!

Oron sprider sig. Jag vet att vi är precis i början av transferfönstret, men det händer ändå oroväckande lite. Vi värvar ungdomar som förhoppningsvis bara ska stå på tillväxt, medan konkurrenten - mästarna Man U - värvar friskt. Ingenting är klart förvisso, men det snackas om Young, De Gea och Jones. Dessutom har de visat genuint intresse för Nasri sägs det. De spelarna gör garanterat deras lag bättre, men just nu har vi inte en enda värvning som gör vårt lag bättre än det var.

Just tystnaden kring Fabregas och Nasri väcker också många frågor. De har semester och jag fattar att det då och då är bättre att hålla tyst än att prata om transfers hit och dit, men det hade varit uppfriskande om vi hört något i stil med att de stannar, eller att de säljs. Klara besked typ, liksom, ungefär.

Som ryktena nu går, och JA jag vet att det bara är rykten, så ser vi ut att bli en klubb som säljer för mer än vi köper även denna säsong. Även denna sommar då vi supportrar mycket väl kunnat tänka oss som en köpande klubb för att fylla i de hål som finns. Ska man rädda en läckande båt är det väl dumt att först göra fler hål och sen köpa Roca Gil?

Robin Van Persie säger att vi borde ha fler spelare som koncentrerar sig på att spela boll istället för att ha en snygg bil, snygg fru och ett snyggt hus. Det har han förstås rätt i och det var en känga som heter duga åt Denilsons, Diabys, Bendtners och några andras håll. Nu ska den bara verka också. Jag gillar när våra spelare ryter till och särskilt när det är spelare som själva har föregått med gott exempel.Det lämnar dessvärre inte särskilt många kvar som kan ryta till efter den här säsongen.

Arsenal står inför det största vägskälet sedan Wenger utnämndes till manager 1996. Ska vi börja göra som alla andra och köpa våra spelare för stora pengar och sedan ofta tappa en hacka när de säljs eller ska vi fortsätta köpa ungt och förädla dem? Ska vi satsa stort på att vinna ligan eller ska vi fortsatt sätta vårt hopp till att vi kan göra det på vårt sätt? Det är förstås inte svart eller vitt. Det finns inga garantier om att vi vinner ligan för att vi satsar £40m i sommar. Om nu Uniteds transferrykten stämmer så sägs det att de landar på £60m, är det då ett misslyckande om vi inte vinner efter att ha satsat £40m?

Jag brukar hävda att man investerar väldigt dåligt om man inte vinner ligan efter att ha satsat mest pengar. Vi satsar oftast pengar motsvarande en mittenklubb, men tar en plats i topp fyra. Hur ska det hela värderas? Måste vi vinna ligan eller ens ha det som ambition? Jag börjar tvivla på att Arsenal som klubb idag är villig att vinna ligan eftersom det som antagligen krävs går emot vad vi har gjort sedan Wenger kom till klubben.

Jag kan sörja det, men jag hade nog trots allt sörjt mer om vi hade varit en shejks leksak eller en klubb högt belånad till all oigenkännlighet där våra supportrar i massiva mängder iklätt sig grön-gula halsdukar för att protestera mot de nya ägarna. Jag hade varit ännu surare om jag varit supporter till en klubb som misskötts såsom Liverpool, lagt så mycket pengar som Tottenham och ändå fallerat. Man kan inte slåss mot väderkvarnar och faktum är att bortsett från den mentala biten så kunde alla vi se att vi hade kunnat vinna ligan med det materialet vi förfogar över.

Vi är inte på väg att bli en medioker mittenklubb. Vad som än händer så tar vi en topp fyra placering även kommande säsong. Misslyckas vi att vinna ligan eller någon av cuperna så tror jag att vi får se Wenger gå frivilligt. Då får vi förändring och förändring är alltid lite läskigt. Jag vinner hellre något, bara det inte sker över att vi riskerar klubbens status.

Evening! Tystnad är ett ord som sammanfattar den här dagen väl, ja, faktiskt mer än väl. Dagens rykten är kopior på gårdagens rykten, det är tyst kring både Fabregas och Nasris framtid och det enda riktiga uttalandet vi har att läsa idag är det Robin van Persie sagt om sina engelska kollegor:

The really top players aren't fooled by riches or fame because they are fully focused with their football. For me, it's very important to be having breakfast every morning with my two children and that wouldn't be possible if you were hanging about in a disco all night. When I see some of my English colleagues who are out till three in the morning, then I can only conclude that they are invariably finished at 33.

Det här har egentligen ingenting med festande att göra, men häromdagen berättade jag Christophe Lallet, skyttekung i Degerfors IF, som efter matchen alltid besökte en lokalpub för att prata med supportrarna:

Vi har en lokalpub här som jag brukar besöka efter matcherna och träffa alla supportrar. I dag var det folk från Skåne, Göteborg och Norrland där. Det är glädjande att se att folk tar sig tid att åka till jävla Degerfors för att se en match.

Det känns som om Superettan är en lång väg ifrån det moderna Premier Leaguem eller kanske är det tvärtom? Det var ju ett tag sedan, runt femton år tillbaka i tiden som sist, då nästan alla britter tog ett par öl före träning, ett par öl under träning och ett par öl efter träningen. Nu är jag dock säker på att Lallet inte super som ett svin, men det måste betyda mycket för supportrarna att träffa en spelare på en så allmän plats, någonting som sällan händer.

Nu skulle ju knappast en Arsenal-spelare kunna ta en öl på Gunners Pub eller Tollington efter en match utan att det skulle bli kaos, men med åren skyddas spelarna allt mer och mer medan supportrarna glöms bort allt mer och mer. Jag kan själv ta upp ett exempel från en bortamatch mot Wigan i vintras.

Gunners Pub! Foto: Kristonel Elwe.

Jag hade tagit tåget upp till Wigan med Arsenal Travel för att se bortamatchen mot laget med samma namn. Det var en sen match och den slutade först mot tiotiden. Tåget gick först vid elvatiden och väntan blev lång, speciellt med tanke på resultatet (2-2). När vi sätter oss på tåget vägrar det dock att lämna och vi alla undrar varför. En tio minuter senare märker vi att hela laget inklusive staben och Arsène Wenger går förbi oss till de två första klass-vagnarna.

Vi alla blev självklart galna och började sjunga ramsor och spelarnas namn. Vissa försökte även ta sig in till första klass för att ta en bild eller få en autograf, men det var inte tillåtet för fem öre.

Det fanns en man - mycket lik The Bear - som efter en halvtimme eller så började diskutera hur fotbollsspelare med tiden utvecklats till robotar och inte medmänniskor. Varför skulle inte en enda spelare kunna ta ett par kliv in i vår vagn och säga ett par ord, vad som helst. Tacka för supporten, säga förlåt för resultatet eller ja, vad som helst. En sådan småsak skulle ta mindre än en minut, men ännu viktigare så skulle många av barnen och ungdomarna (som var med på resan) bli glada i flera veckor över någonting sådant.

När vi tittade ut genom fönstret när de kom och lämnade stannade de inte ens till. Sanningen är att majoriteten av spelarna ignorerade oss totalt. Det var bara ett fåtal, bl.a. Wilshere, Wenger och Eboue som gav oss ett leende och en vinkning/applåd.

Nu kan man inte göra samma saker som man kunde förr i tiden, då spelarna brukade ta en öl med supportrarna efter matcherna, men nog finns det tusentals saker man skulle kunna anordna för att kunna skapa ett starkare band mellan supportrar och spelare. Nu vet jag att man verkligen försöker göra detta på olika sätt och vis, men det känns bara som om det blir värre och värre för varje år som går.

Hur kom vi in på det här spåret i första taget? Ja just det, festande. Självklart är det ingenting som förbättrar dig som spelare, men om man är singel och bara vill träffa ett par vänner på en utekväll är det nog inte så illa så länge man själv inte dricker. Om man däremot har familj, barn, hus och annat att ta hand om är det absolut förståeligt att man inte borde gå ut en fredagkväll.

Robin van Persie pratar dock även om Arsenal:

Every year it always goes wrong in an identical way and that is frustrating. When you look at results in the last years, then Arsenal shouldn’t be talking about winning the league because too many times things have gone wrong. Sometimes you have to eat the truth and be realistic. But I do believe with the signing of a number of players, then next season we should be in there competing for prizes.

Even now it’s still unbelievable that we didn’t win the Carling Cup as that was the breakthrough moment, showing everyone that we could win a cup and create a belief within the team. It still hurts. It was so stupid and I ask myself how that came about.

But it’s important that one must n ot stay too long dwelling over disappointments. Desire and motivation is 60, 70 per cent decisive in what level a player reaches in his career.

Att många av supportrarna är hoppfulla inför varenda säsong är knappast någonting dåligt, men det flesta borde nog göra en reality check och fråga sig hur realistiskt det är att man slutar först. Sedan 2005/2006 har vi slutat fyra, fyra, trea, fyra, trea. Det finns ingenting dåligt med att vara optimist, men att i augusti säga att "det här är vårt år" har blivit lite av en tradition för många. Det har vi sagt i tre-fyra år nu och det skulle inte förvåna mig om vi säger det även nästa sommar.

Nu hoppas jag - likt många andra - att Wenger ser till att behålla de bästa spelarna, säga farväl till de sämsta spelarna och köpa in spelare som inte bara förbättrar det här laget, utan ger det en ny dimension. Gervinho är knappast ensam skillnaden mellan en fjärde- och förstaplats, men om vi däremot skulle få in Samba/Cahill, Gervinho, Benzema/Falcao och en erfaren mittfältare (ta det lugnt - det är bara exempel på spelare vi kopplats ihop med!) kan det mycket väl bli skillnaden på en fjärde- och förstaplats. Ett sådant scenario är dock väldigt orealistiskt.

Falcao - en drömvärvning? Foto: Bildbyrån.

Jag skall absolut inte klanka ner på Wenger, men i detta nuet är jag lite avundsjuk på Manchester United. Ingenting är ännu påskrivet, men det saknas bara få detaljer från att de redan gjort klart med Phil Jones, David de Gea och Ashley Young. Det är minst sagt imponerande. Nu är det dock mer än två månader kvar tills första september, så vi alla borde ta och lugna ner oss en aning, men det är alltid bättre att värva spelare för tidigt än för sent.

Tidigare har det ryktats om att Gervinho skulle kosta £10 miljoner, men nu kommer det fram att Tottenham tidigare lade ett bud på £10,6 miljoner, men fick det nekat. Lilles GM Frederic Paquet sade detta:

We received an offer of €12m (£10.6m) from Tottenham which was refused.

Känns lite njaee att vi är ute efter samma spelare som Sp*rs är ute efter, men det sägs att Lille vill ha £15 miljoner för Gervinho vilket i sådana fall skulle vara nära att tangera klubbrekordet. Andrey Arshavin är vår dyraste värvning genom tiderna då han kom för £15,9 miljoner. José Antonio Reyes kostade £12 miljoner men kunde ha kostat oss hela £17 miljoner om vi nått större framgångar än vi gjorde.

Real Madrid, Barcelona, Inter, Milan, Manchester City, Manchester United och Chelsea är alla bidragande faktorer till varför priserna trissats upp på transfermarkanden de senaste åren då det inte finns en chans att Gervinho haft en prislapp på £15 miljoner om det här skulle äga rum 2005 och inte 2011.

Nu gäller det dock att acceptera läget, bita sig i tungan och helt enkelt betala det klubbarna vill ha om man vill vara säkra på att värva den spelaren man är ute efter. Ryktena om Eden Hazard är fortfarande inom centrum, men om Gervinho kostar £15 miljoner finns det ingen chans att Hazard går för mindre än £30 miljoner, vilket Wenger aldrig skulle punga upp med.

Hazard - ett dött lopp. Foto: Bildbyrån.

The Guardian - en av de mer trovärdiga tidningarna här i England - skriver lite om vår situation med både Samir Nasri och Gaël Clichy. I mina ögon verkar det som om Clichy är så gott som gone medan det i Nasri-fallet helt beror på vilka klubbar som är intresserade och hur mycket de är villiga att betala för fransmannen. Det beror även på om han är villig att förlänga kontraktet eller ej, men hittills har det inte sett lovande ut.

Idag pratas det även om namn som Karim Benzema, uzbeken(!) Odil Ahmedov (Usmanov kan säkert hjälpa oss då...) och "den nya Thierry Henry" Emmanuel Riviere. Sedan kan man inte annat göra än att älska att vi håller på att råna hela La Masia på ungdomar. Rätt åt katalanerna.

Jermain Defoe(!) och Ashley Cole(!) kommer att spela i en Arsenal XI imorgon eftermiddag och jag har ingen aning om vad man tänkt till med när man lanserat dessa två namn. Herregud.

Sist men inte minst avslutar vi med en nio minuter lång intervju med Lee Dixon som pratar friskt om Arsenal, Arsène Wenger och potentiella nyförvärv. Ha det!

[video:http://www.youtube.com/watch?v=7bSIaGnjVdY]

God kväll! Det har varit en tuff dag på alla möjliga sätt och vis, vilket naturligtvis lett till att jag är supertrött när jag nu satt mig ner och skall skriva ännu ett blogginlägg. Men passionen för både skrivande och Arsenal är för stor för att jag skall låta bli. För mig har det varit en sådan där dag där man verkligen längtar efter att se Arsenal spela igen, trots att det inte ens gått en månad sedan förra säsongen tog slut.

Carl Jenkinson blev igår vår första riktiga värvning den här sommaren och 19-åringen som varit gooner sedan födseln har nu avverkat sin första intervju (kan hittas i sin helhet här) och säger bl.a. detta:

My dad brought me up as an Arsenal fan and I have been going since I was young. I even went to a few games last season. It is all a bit surreal, but it is a brilliant feeling to be here and I am really excited by it.

I was always a big fan of Tony Adams and I am reading his book at the moment. He was always someone I looked at as a great player and a great leader. He is a player I can learn a lot from and I will be looking to follow in his footsteps. It is up to me to prove myself, but I know if I can, I will be given a chance,

Det skall bli kul att se finnen, men det här är naturligtvis en värvning för framtiden och inte för att förstärka dagens trupp. Det är hur som helst en smart värvning av Wenger eftersom han fyller exakt samma funktion som Eboue gör, med den enda skillnaden att Jenkinson inte räknas in i truppen på tjugofem man då han är yngling. Han kan således göra sig av med Eboue - om han vill - vilket gör en plats fri för en helt ny spelare.

Carl kan nog komma att få chansen i ett par matcher, men som jag sade tidigare är det här en värvning för framtiden och inte detta nuet. Tråkigt med ännu en yngling, men kul med en värvning!

Två spelare som aldrig kan knipa igen käften är Gertrud Pique och Andrea Iniesta:

Gertrud: He is a Barcelona fan and has been his whole life and he would love to come. It would be very, very good for us. Last year it looked like he would come but he didn't. Now it looks like he could again but we have to wait. I hope the people in the offices can work well and can bring him in this time.

Andrea: The signing of Cesc is a matter for Arsenal and Barcelona and we (the players) cannot do anything about it. But Xavi, Cesc and I are not incompatible. If he comes he will improve the quality of the team.

Ibland, eller ja, rätt ofta önskar jag att jag vore King Leonidas i filmen 300. Då skulle jag gärna vilja se en viss Pique stå framför mig och well, ni vet, göra så här. Det vore en dröm.

Hur som helst borde vi vara vana vid den här typen av snack vid det här laget, men man kan inte låta bli att bli förbannad trots att man redan är van. Säsongen har knappt tagit slut och redan fyra(!) Barcelona-spelare (Villa, Xavi, Pique & Iniesta)  har sett till att uttala sig på ett eller annat sätt om vilken drömvärvning Cesc hade varit.

Vi borde ringa företagen som tillverkar barbaras, be dem göra en ren kopia av Cesc och sedan skicka ett varsitt exemplar till var och en av Barcelona-spelarna. Det är nog en sådan drömvärvning de pratar om.

Cesc Fabregas - ännu en gång "på väg" till Barcelona. Foto: Bildbyrån.

Låt oss lägga det här snacket åt sidan och se vad för andra saker det snackas om! Tony Adams är just nu hemma i Storbritannien och har naturligtvis pratat om både det ena och det andra som berör Arsenal. Bl.a. har han hyllat både George Graham och Arsène Wenger:

George was an outstanding coach. His defensive, structural, technical ability for me is far better. No injustice to Arsène. Coaches have strengths and weaknesses. That was George’s, his organisation. I think Arsène’s strengths are he is a physiologist and psychologist. That’s where he excels.

I think I won seven trophies under George. We won the European Cup Winners Cup in that period, beat a Parma side that was top of the tree with a team with Ian Selley and David Hillier in the midfield, and Stevie Morrow at the back.

You kind of think the guy has got something. That back four; Lee Dixon, myself, Steve Bould and Nigel Winterburn, we were all top of our game. That doesn’t happen by luck, that’s hard work, morning and afternoon and we hated George for it but we reaped the rewards.

Det är många intressanta saker han har att säga och för er som vill läsa hela intervjun kan ni göra det här! George Graham var minsann en väldigt bra tränare och en man som alltid satte defensiven först. Det är således inte konstigt att han älskade att spela under Graham. Mycket av den tidens coachning verkar han även ha tagit med sig till sitt Gabala FC då han berättar att hans lag bl.a. hållt nollan i 21 av 32 matcher varav 11 i rad. Vi snackar visserligen om den azerbadjanska ligan, men trots det är det väldigt imponerande.

Att defensiven aldrig varit Wengers styrka är ju inte direkt förvånande heller. Visst har han gjort lyckodrag som Sol Campbell och Kolo Touré, men han fick defensiven serverat på ett guldfat när han kom till Arsenal. De senaste årens upprepande misslyckanden har bevisat att varken målvaktspositionen eller defensiven är hans styrka, men det väger han upp med andra styrkor, precis som Graham vägde upp den svaga offensiven med en stark defensiv.

1998 - första titeln med Wenger. Foto: Bildbyrån.

Hur som helst är det intressant att höra vad Adams har att säga och jag funderar ändå om jag inte skall ta mig till Underhill Stadium och se matchen mellan hans Gabala FC och Barnet i juli månad.

Tillbaka till den obarmhärtiga ryktesvärlden! Under gårdagen rapporterades det att Liverpool var väldigt intresserade av Gaël Clichy medan Manchester United skall ha snuvat Arsenal på Alex Oxlade-Chamberlain. Idag är det helt ombytta roller då det istället skall vara Bayern München som leder jakten på Clichy och Arsenal som skall ha snuvat Manchester United på Oxlade-Chamberlain. Oavsett var Clichy hamnar lär han kosta under £10 miljoner (lite av ett reapris får man väl ändå säga) medan Arsenal sägs ha lagt hela £12 miljoner på Alex OC.

Ännu en gång lär jag få påpeka att det bara handlar om rykten och ingenting annat! Vad man däremot kan säga med större säkerhet är att Clichy har minst en handfull klubbar efter sig medan det är ganska säkert att det antingen blir United eller Arsenal för det nya engelska stjärnskottet - Oxlade-Chamberlain.

Alex Oxlade-Chamberlain i Southampton-tröjan. Foto: Bildbyrån.

Vidare sägs Manchester United verkligen gilla Samir Nasri och enligt diverse rykten sägs det att man redan inlett förhandlingar, där man dock befinner sig i ett tidigt stadium. Nasri som skulle prata mer om sin situation efter matchen mot Polen fanns inte ens med i truppen när fransmännen igår blev slagna (slagna har dubbel betydelse i det här fallet!) av polackerna.

Vad han gör i detta nuet har nog ingen någon aning om, men det här ser ut att blomma ut i ännu en fight mellan Arsenal och United, trots att det sistnämnda laget även skall vara väldigt nära att värva Ashley Young (han är faktiskt en gooner) för £15 miljoner.

Väldigt sannolika rykten har dykt upp om att Arsenal börjat förhandla med Lille i ett försök att värva Gervinho. Det har dock uppstått ett litet bråk mellan klubbarna i fråga då Lille enligt Arsenal-källor satt ett övermänskligt pris på Gervinho. Det hela är egentligen smått tragiskt eftersom vi är ute efter Gervinho eftersom Eden Hazard är för dyr, men nu är tydligen Gervinho för dyr även han. Geeezus.

Det hela börjar bli smått löjligt, men om man är beredd att ge över £15 miljoner för Phil Jones bör man väl kunna betala ett par extramiljoner (vilket det borde handla om) för Gervinho, trots att han knappast är spelaren som kommer dra oss över mållinjen under vårsäsongen.

Johan Djourou tycker dock att Gervinho vore en perfekt värvning:

I have followed a bit of the French league this season and I have to say Gervinho is a great player. I have known him for a long time and he is just a great player. Quick, with so much talent and good skills. He is a great, great talent and we need that because he can play as a striker, as a No10 or on the wing. He has all the ingredients to play for Arsenal, that is a definite.

Då kanske vissa av er ställer sig frågan varför detta skiljer sig från vad Pique, Xavi och Iniesta brukar säga om Fabregas. Det är ingenting fel med att uttala sig om andra spelare, men som vi alla vet har Barcelona-spelarna gått över gränsen mer än en gång. Bara Pique ensam har nog uttalat sig om Fabregas mer än 50 gånger under de tre senast åren. Sedan har vi ju Xavi som till och med har förolämpat Arsenal som klubb. Fast det har ju många andra Barca-spelare också gjort.

Hur. Som. Helst. Gervinho är utan tvekan en okej spelare, men som jag sagt flera gånger tidigare är han inte någon som platsar i vår starkaste förstaelva. Han petar varken Nasri (om han stannar) eller Walcott, men nog kan han vara en väldigt bra truppspelare att ha, men för £10+ miljoner? Mjaa, vad tror ni?

Sedan har vi ju det här med att Walcott som mycket väl kan komma att flyttas in centralt i banan och då behöver vi utan tvekan en eller två förstärkningar på kanten. Vi får helt enkelt hoppas att Gervinho är en av dessa förstärkningar, trots att vi säkerligen vill ha ett bättre, större och säkrare namn som startspelare, utifall att Walcott skulle flyttas in centralt. Vem vet, vi kanske har ett större namn på radarn?

Djourou har inte bara pratat om Gervinho, utan även sagt detta:

We probably need defenders. I am not worried – I am ready to fight to be a better player and for a place in the team. To be the best, you have to have competition in every position.

Och fightas, det lär han få göra! Att vi kommer att värva en mittback känns ganska säkert, vilket i sådana fall resulterar i att vi har Vermaelen, Djourou, Koscielny, Squillaci och en helt ny mittback (eventuellt även Kyle Bartley). Det känns som Wenger verkligen inte vill få nya mittbacksproblem, men hur många mittbackar man än har till sitt förfogande vet vi att problem är enklare att skapa än att lösa.

Djourou vill förstärka defensiven! Foto: Bildbyrån.

Tre andra spelare som ryktas vara på väg in och ut är Nicklas Bendtner (till Besiktas), Keisuke Honda (Arsenal eller Liverpool) och Mathieu Valbuena (Premier League eller Bundesliga).

Annars kan vi även läsa att Abou Diaby brukar gå runt i en Sp*rs-tröja, att Ian Wright är den bästa spelaren John Hartson spelat med och få höra intressanta diskussioner äga rum i TALKsport.

Det var dock allt för idag! Nu skall jag hämta ut ett paket från klubben, laga middag och se en film! Njut av fredagen, boys & girls!