Senaste blogginläggen

God kväll! Dagen går mot sitt slut och snart är det bara 79 dagar kvar tills Premier League-säsongen drar igång igen. Det må tyckas vara mycket, men precis som Tomas Ledin sjunger i en av sina mest hyllade hiter är sommaren kort.

Årets sommar har dock bara tagit ett par kliv, men redan nu sker det galenheter världen över. Värvningar sjösätts, rykten startas, supportrar drömmer och det planeras något sanslöst inför kommande säsong, trots att förra säsongen bara är några dagar gammal.

Dagens mega-stora-super-bauta-enorma-gigantiska-extrema-massiva-ofantliga rykte handlar naturligtvis om vad Arsène Wenger sagt om Karim Benzema som av tidningarna gjorts om till ett rykte, trots att det bara var ett citat. Vi kommer dock komma till Benzema alldeles snart, men innan det är dags för spelare som sägs vara aktuella för Arsenal är det dags att ta itu med spelarna som kan tänka sig att lämna.

Nicklas Bendtner, Denilson och Manuel Almunia är alla med största möjliga sannolikhet - 99,9 % - på väg bort från klubben medan flera andra spelare kan göra dem sällskap. Vi har sedan tidigare hört vad Thomas Bendtner - Nicklas fader - sagt och han fortsätter tala om Nicklas öde idag:

Nicklas has made his decision and told Arsenal: he wants to leave the club. There has not been any change in his situation and so we have told Arsenal that we will search the market for a new club. I can say that there is serious interest from English and German clubs and it is not going to be a problem to find him a good club.

Bayern Munich would be an interesting club for him and I can confirm that they earlier made it clear that they were interested. I will not say whether or not there is further interest at this actual moment. In terms of his price we expect that Arsenal will treat us with respect, as we have always done with them.

Our main criteria is playing, playing, playing. But the club [that Bendtner signs for] should also be participating in the Champions League because we believe that Nicklas has the qualities to play in the tournament.

Det finns idag en hel del fotbollsspelare som har någon ur sitt eget familjeträd som representant, oftast som agent eller i en liknande roll. Fördelen med att ha det är att de ofta är mycket mer rakt på sak när det kommer till kritan. Vi alla vet hur sluga majoriteten av alla spelaragenter är, men i Nicklas fall är hans fader en frisk fläkt i en smutsig värld.

Precis som jag brukar säga går han pang på rödbetan. Nicklas vill bort, man har berättat om det för Arsenal, man letar klubbar, man namnger klubbar som är intresserade och man ställer sina krav. Det har både sina för- och nackdelar att gå tillväga så här, men för oss supportrar är det desto skönare eftersom vi snabbt kan göra klart för oss vad som gäller.

Big Ben är på väg bort! Foto: Bildbyrån.

Såvida inte Wenger är 100 % beslutsam att hålla kvar Bendtner genom att lova honom speltid kommer han att lämna klubben, vilket allt talar för i detta nuet. Ifall Bendtner lämnar måste vi se till att ersätta honom eftersom Vela inte är bra nog, JET inte är bra nog, Chamakh är vår enda back-up till van Persie och Walcott kanske eller kanske inte flyttas in centralt. Att låta bli att ersätta Bendtner är en risk som man inte får ta, trots att han bara är/var rotationsspelare/bänkspelare som bäst.

En anfallare som definitivt inte kommer att lämna är Mr. Chamakh som säger följande:

These rumours [about Marseille] are completely false. If I was thinking about leaving Arsenal again for a French club, it would only be to return to Bordeaux.

Trots att marockanen haft en väldigt svag vårsäsong skall det krävas extremt mycket för att han blir såld, någonting som inte kommer att hända såvida inte någonting oväntat händer. Om Chamakh får en nystart, vilket han lär få, kan han utan tvekan vara en väldigt bra truppspelare, någonting han inte minst bevisade i höstas. Dessutom är andrasäsongen för importer ofta mycket bättre än första.

Två spelare vi fortfarande inte hört någonting av är Gael Clichy och Samir Nasri. Jag tänkter inte skriva någonting utförligt om dessa två män då Arseblog redan gjort det utförligt och bra. Jag tror och har hela tiden trott att Nasri kommer att skriva på ett kontrakt, men jag måste erkänna att jag blir desto osäkrare ju längre tid det går. Nasri själv sade ju bara för ett par dagar sedan följande:

Arsene Wenger played a big role in me coming here. I believe in the project. We’ll sit down and talk it through [contract negotiations].

Det här är naturligtvis lugnande, men behöver inte betyda någonting alls. Många spelare som har lämnat oss under sommaren har stått för liknande uttalanden och förrän ingenting är påskrivet kan allting hända. Det är en extremt ogynnsam position Arsenal satt sig själva i då Nasri kan välja och vraka mellan bud både den här sommaren (hans pris lär vara nedsatt på grund av att han bara har ett år kvar på kontraktet) eller gå gratis till vilken klubb han än vill nästa sommar.

Det här är en något dålig jämförelse rent tidsmässigt då det finns mer moderna fall, men när Sol Campbell gjorde succé i Tottenham pratade han hela tiden om att han skulle stanna, vilket stort Sp*rs-hjärta han hade och att han inte lyssnade på erbjudanden som kom in. Då lät det så här, sedan blev det så här.

Jag vore inte chockad om Nasri valde att gå till en annan toppklubb, men hoppas och tror ännu att han stannar. Ingenting är dock skrivet i sten.

Nasri - glad eller ej? Foto: Bildbyrån.

Patrice Evra är som vi alla vet Public Enemy Number 1 och har nu ännu en gång gått ut och hånat Arsenal. När han fick höra talas om Uniteds intresse om Nasri sade han följande:

Anyway, if he comes, he has to know there is no room for mistakes. Each year you are playing to win. That is Manchester's culture. Each year it is a guarantee of a title. I have been at Manchester for five years now and I can't remember how many trophies I have won. 13? 15? So, 'Petit Prince', if you want to become King you know where you have to go.

Det finns i det här fallet ett superbt citat från Arsène Wenger som passar in perfekt i det här sammanhanget. För många, många år sedan sade han nämligen följande:

When you give success to stupid people, it makes them more stupid sometimes and not more intelligent.

Någon som säger emot? Att Evra är vad man i Storbritannien kallar för en c..t känner de flesta till, men hur mycket man än hatar honom (och tro mig, jag hatar honom mest av alla PL-spelare) kan man inte låta bli att önska att man själv hade en sådan skitstövel i ens eget lag.

Om vi hade haft Patrick Vieira under hans storår skulle Evra aldrig ens ha vågat säga det han nu sagt, för då hade Vieira läxat upp honom, precis som han gjorde med Gary Neville - som sedan trappades upp rejält - då han hade stått för en idiotisk tackling mot Reyes i ett tidigare möte lagen emellan.

Säga vad man vill om Manchester United, men de har ett par spelare som det egna laget älskar, men som motståndarna hatar. Någonting Arsenal saknar helt och hållet, tyvärr.

I början av inlägget pratade vi om Karim Benzema och det skall vi återkomma till nu. Han har nämligen varit dagens stora snackis efter att Le Professeur sagt följande:

Signing him does not seem impossible. He's a player that I like. He's intelligent in his movement, he is capable of combining well with others and making a difference, and of doing individual moves as well. So, for me, he's a player who's at the top level in the world.

Redan förra veckan sades det att Arsenal var sugna på att köpa Benzema till ett pris av €25 miljoner, men det var bara ett lösbaserat rykte som tog fart efter att Marca publicerat storyn. Hur som helst är det ett par intressanta ord Wenger har att säga om Benzema, någonting han sällan säger om specifika spelare. När han pratar om spelare på liknande sätt handlar det oftast om spelare som Arsenal och Wenger är eller varit genuint intresserade av. Vi har bl.a. hört honom tala liknande om Eden Hazard (ständigt ihopkopplad med klubben), Mamadou Sakho (även han ständigt ryktad till Arsenal) och Chamakh (innan han kom till Arsenal).

Karim Benzema - en potentiell värvning? Foto: Bildbyrån.

Det här har dock fått tidningarna att gå bärsärk och nu är i stort sett det enda man hör massa prislappar som sätts av supportrar, journalister och andra fotbollsintresserade personer. Precis som Ivan Efremov skrev på Twitter känns det dock som att det aldrig kommer att hända, hur mycket man än hoppas.

Karim Benzema är bara 23 år, har massor av år kvar inom toppfotbollen och är en erkänt bra spelare i den europeiska toppfotbollen. Han har dock inte fått det att fungera till fullo i Real Madrid, på samma sätt som t.ex. Thierry Henry och Dennis Bergkamp inte fick det att fungera fullt ut innan de kom till Arsenal. Nu får jag be om ursäkt eftersom man aldrig någonsin skall nämna någon spelare i samma andetag som Henry och Bergkamp, men allt jag säger är att likheterna finns där.

Å andra sidan skulle han lika gärna kunna bli en stor flopp och för att vara ärlig talar mer för det än att han skulle blomma ut fullständigt i Arsenal. Det är hur som helst en väldigt intressant spelartyp och nu när Agüero erkänt att han kommer att skriva på för Real Madrid blir en sådan affär allt mer trolig. Äsch, varför lurar jag mig själv, i slutändan kommer det ändå inte bli någonting.

Karim Benzemas agent Karim Djaziri var nyligen i London, men det var inte på grund av förhandlingar:

I went to London for personal business, not to discuss any transfer. Karim Benzema has a contract with Real Madrid so let's wait and see. He loves Madrid and wants to play every time as he loves playing football.

Ett ganska intetsägande uttalande, om jag får säga mitt. Hur som helst, låt oss glömma fransmannen.

Det pratas naturligtvis om många fler namn och de allra hetaste namnen - förutom Benzema - har idag varit Falcao, Gameiro, Francisco Reges och Ricky Alvarez (som inte har skrivit på för Arsenal).

Smånyheter finns det gott om! Bortastället som blev helt avslöjat för bara några veckor sedan (om ni kommer ihåg miniatyrbilden jag postade!) är nu mer eller mindre officiell då dessa bilder har läckt. Jag behöver väl knappast beskriva hur fult det är, eller?

I övrigt vägrar Usmanov ge upp kampen om aktierna och han fightas allt jämnt mot Stan Kroenke (som naturligtvis är i pole-position eftersom han är majoritetsägare). Det pågår just nu en enorm beef mellan dessa två herrar då Kroenke alldeles nyligen gjorde det klart och tydligt för Usmanov att han inte vill möta honom för att talas vid under kommande Emirates Cup. Spänt!

Usmanov fortsätter att utmana Kroenke. Foto: Bildbyrån.

Ivan Gazidis pratar lite om försäsongen, Premier Leagues snyggaste mål går att hitta här och Barcelona använder London Colney för att träna inför Champions League-finalen. Mer än så var det nog inte!

Det var allt för idag mina damer och herrar. På återseende!

P.S. Jag läser alltid igenom alla era kommentarer och många frågor som ställts på sistone har jag redan svarat på under tidigare inlägg! D.S.

God lunch! Nåja, så roligt var det kanske inte, men hur som helst är det lunchtid och om med största sannolikhet lär de första som läser det här blogginlägget även slänga i sig en lunchbit i detta nuet. Första dagen av sommaruppehållet tog slut igår och nu är det "bara" 81 dagar kvar tills första matchen spelas nästa säsong.

För Arsenal och Arsène Wenger kommer det bli en händelserik sommar då flera spelare kommer att lämna klubben, då flera förändringar kommer sjösättas och då Arsenal för första gången på ett helt decennium skall åka utanför Europas gränser.

Om ni hållt er uppdaterade här på bloggen vet ni att jag redan för en vecka sedan skrev om nyheten - som då inte var officiell - att vi skulle spela en match i Malaysia och en i Kina under början av försäsongen. Nu har även klubben gått ut med det här officiellt och det här har Ivan Gazidis att säga om läget:

Everyone at Arsenal Football Club is excited to be visiting both Malaysia and China. The club has a tradition of playing in Malaysia going back to the 1960s. This will be our fourth visit to Malaysia, having last visited Kuala Lumpur in 1999. We are also looking forward to returning to China, where we last played a pre-season friendly in Beijing in 1995. It will also be a wonderful experience for the club and our players, many of whom will be visiting Malaysia and China for the first time.

Laget kommer den 11e juli bege sig till Kuala Lumpur för att två dagar senare möta Malaysia XI på Bukit Jalil-arenan. Tre dagar senare kommer man att möta Hangzhou Green Town i Meihu Sports Center. Klubben har flera träningsmatcher inplanerade, men dessa är ännu inte officiella. Man kommer att åka till Tyskland runt 21a juli och två dagar senare att möta FC Köln (kan dock bli ett annat lag av pga flera anledningar). I början av Augusti äger naturligtvis Emirates Cup rum och den sista träningsmatchen kommer att spelas en vecka innan säsongsstart borta mot Benfica.

Kan vi vinna Emirates Cup för tredje året i rad? Foto: Bildbyrån.

Under försäsongen kommer Wenger få säga hejdå till en hel del spelare som kommer att lämna klubben (mer om det kan ni hitta i gårdagens inlägg) samt välkomna ett par nya spelare som kommer få äran att bära den röd-vita tröjan. Fransosen säger själv att det kommer bli en väldigt aktiv sommar:

The market will be hyperactive because everyone believes financial fair play will happen soon. So we are quickly doing the last buying before the stores will be closed. And for the first time for a while, I will be very active, too.

The club is in a healthy financial situation and we have got the basis of the team but we know we want to be stronger next year. The fans need to trust us because the club is in a strong position. I share their disappointment because a few weeks ago we were in a position to win the league and in the end we play for qualifying in the Champions League.

Whether we deserve to come fourth or not, it is the points which count. The team has given a lot this year, we will be active and busy certainly and will try to make the right decisions. We have to take it on the chin and come back stronger next season.

Det som många är oroade för är inte aktiviteten - det får nog snarare många att bli exalterade - utan vilka spelare som Wenger har ögonen på. I morse läste jag igenom alla 60+ (bra jobbat!) kommentarer under gårdagens inlägg där jag fastnade för en specifik sådan från användaren "John" som sade följande:

Menar Wenger alvar med att han ska vinna titlar med Arsenal så ska han
visa det rätt omgående och inte vänta till slutet av augusti med sina
snålköp. Det finns visst en stor relevans att pris och nivå på spelare
hänger ihop.
Var är din vinnarinstinkt Wenger? När Fergusson värvar
gör han det med pondus, den spelaren vill jag ha och just den behöver
United. Inte andra eller tredje alternativet. Utan just den spelaren.
Det är så som de flesta fans vill att Wenger ska värva. Med pondus och
som sedan i sin tur ger eko till resten av laget.

Det fanns en hel del bra kommentarer, men det här var kanske den som jag fastnade mest vid. Vi kan ta det i punktform:

1) Köp spelare tidigt för att ha så mycket tid och utrymme som möjligt att integrera den nya spelaren i Arsenal.

2) Om en klubb vill ha några miljoner extra betalt för en spelare som mycket väl skulle kunna vara värd den specifika summan är det inte läge att snåla.

3) Sätt mål som man fullföljer. Gör allt i ens makt för att dra till namnet högst upp på listan, inte nummer två eller tre.

4) Värva med pondus.

Om Wenger fullföljer dessa riktlinjer tror jag de flesta fansen faktiskt blir nöjda, till och med om spelaren som blir köpt inte skulle vara ens personliga favorit. Det är dags att visa lite cojones, visa att man menar allvar inför nästa säsong. Det kommer varken ge laget, självförtroendet eller klubben en boost om man värvar in tre stycken spelare från lägre divisioner, utan det gäller att ta in spelare som den stora majoriteten känner till och accepterar.

Efter flera somrar av inaktivitet och mediokra värvningar är de flesta faktiskt hoppfulla om en förändring inom transferpolicyn. Vi vet redan nu att vi naturligtvis inte kommer att spendera Manchester City-summor på spelare, men det måste man heller inte göra för att dra till sig klasspelare. Jag vet att jag tagit upp det här exemplet tidigare, men titta på Luis Suarez och David Luiz som bägge kostade under £23 miljoner.

Sedan får vi räkna med en eller annan "chansvärvning" där vissa kan gå hem medan andra blir en stor flopp. Manchester United köpte t.ex. Javier Hernandez för mindre än £10 miljoner och titta på honom nu. Samma sak går dock inte att säga om en spelare som Bebé.

Javier Hernandez - ett utropstecken! Foto: Bildbyrån.

En spelare som vi absolut inte behöver oroa oss för i sommar är Jack Wilshere som inte är uttagen i U21-truppen till U21-EM i sommar. Wilshere själv säger detta:

Over the last few weeks, I have been feeling tired and my GPS results have shown that. It shows I am heading for an injury and that is the last thing I want. Especially heading into the Euros. There are players like Steven Gerrard who have been injured while I have been playing and if I want to keep my place in the team I have to be 100%.

It was a bit awkward but he (Under-21s boss Stuart Pearce) was very understanding. He made it easy really. Over the last four games, after about 60 minutes, I started to feel a bit more tired than I would have done in January. It scared me a bit, made me realise as much as I can keep going and going, there's a time when you're going to hit the wall. Maybe that was coming.

För att vara helt ärligt, ja, helt ärlig, tror jag att någon satt orden i munnen på unge Jack. För bara en vecka sedan var han supermotiverad och hans passion för fotbollen är så pass stor att han hade åkt till U21-EM även om han var halvskadad eller halvsliten. Någon, troligtvis Wenger, har tagit ett långt snack med honom, framfört bevis, berättat om riskerna och sagt åt honom att det är bättre för honom att stanna hemma, ta det lugnt och vila upp kroppen. Wilshere själv lär ha accepterat beslutet, men innerst inne tror jag han helst hade åkt, till och med om han inte varit fullt frisk.

Som tur är blir det här lite av en win-win, trots att Jack inte kommer vara med. England åker fortfarande till Danmark med ett väldigt starkt lag och på grund av Carrolls och Wilsheres frånvaro kommer spelare som verkligen behöver speltid och en chans att visa upp sig få chansen att göra just det nu i sommar. Kieran Gibbs och Henri Lansbury är uttagna i truppen och lär bägge få spela från start så länge de inte går och skadar sig.

U21-EM är ett perfekt skyltfönster, men även en perfekt chans för flera spelare att visa hur bra de ligger till talangmässigt och spelmässigt. Om t.ex. Lansbury eller Gibbs gör ett väldigt bra EM ökar chansen för bägge att få mer speltid i klubblaget, som i det här fallet är Arsenal.

Om vi återgår till transfersnacket ryktas det redan dag in och dag ut om spelare som kan tänka sig att lämna, komma och stanna. De senaste ryktena handlar om att Real Madrid skall ha lagt ett bud på £45 miljoner på vår kapten Cesc Fabregas samtidigt som Wenger sägs vara beredd att köpa Christopher Samba. Väldigt många källor - både från Arsenal och West Ham - har även angett att Arsenal är det troligaste valet för Scott Parker.

Scott Parker på väg till Arsenal? Foto: Bildbyrån.

Det fortsätts att prata om Ricky Alvarez, trots att väldigt många angett och fortfarande anger att han skall vara klar för Arsenal de Sarandi - argentinska Arsenal - och inte Arsenal FC. Det låter absolut rimligt, men problemet är att Arsenal de Sarandi ligger på en sjuttondeplats medan hans nuvarande klubb Velez Sarsfield leder den argentinska högstaligan.

För er som vill läsa mer om Alvarez kan ni göra det här och för er som föredrar videoformat finns massvis med videos uppe på YouTube. Kom dock ihåg att ta det här med en nypa salt, då det här i detta nuet bara är att av många rykten. Ingenting är klart förrän Arsène Wenger fotograferas ihop med en ny spelare.

De senaste dagarna har det även pratats väldigt mycket om Big Ben (Nicklas Bendtner) som är på väg bort från klubben. Många ogillar honom och skulle inte sörja om han valde att lämna klubben. Många antyder även att vi "ändå har Chamakh".

Problemet - som jag finner det - är att Bendtner tyvärr (tyvärr och tyvärr...) är en bättre spelare än marockanen. Många pekar på Chamakhs höst som i all ärlighet var fantastisk, men om Bendtner hade varit frisk och fått starta vecka in och vecka ut på sin naturliga position (central anfallare) hade vi nog även sett honom ösa in mål, kanske till och med fler än Chamakh.

Medan Bendtner ibland kan uppfattas som ett träben är tyvärr Chamakh även han ett träben. Mycket på grund av att även han har en väldigt dålig bollhantering och förstatouch. Jag kan aldrig se Chamakh göra mål som Bendtner gjorde mot Dynamo Kiev, Portugal (VM-kval), Blackburn, Leyton Orient eller Newcastle. Det på grund av den enkla anledningen att han saknar tekniken, finessen och skottet. Samtidigt har dansken samma förmåga att vara på rätt position vid rätt tidpunkt som Chamakh... (...var under hösten).

Det bästa för dansken vore att bli utlånad till en bra klubb, låta honom spela vecka in och vecka ut och se hur bra han klarar av det. Det skulle nog få oss att inse antingen hur bra eller dålig han är. Tyvärr är det ett väldigt osannolikt scenario då vi med största sannolikhet får säga farväl till honom i sommar.

Jag försöker absolut inte höja upp dansken i skyarna, utan mina personliga åsikt är helt enkelt att han har ett bredare register än Chamakh. Tyvärr är ingen av dem startmaterial i Arsenal, utan som bäst är bägge rotationsspelare i detta nuet.

Vem är bäst? Foto: Bildbyrån.

Om Bendtner går till en klubb där han får spela regelbundet som centerforward vecka in och vecka ut kommer han utvecklas till en väldigt bra spelare, utan tvekan. Tyvärr har Arsenal inte tid att vänta på en sådan utveckling och det är i sådana fall skälet till varför man behåller Chamakh och accepterar att Bendtner flyttar. Något roligt är det ju trots allt att vissa Tottenham-supportrar skulle kunna tänka sig att ha honom i laget!

Det här var dock allt för idag! Vi hörs igen imorgon, precis som vanligt! Cheers!

God eftermiddag! 227 dagar utav fotboll är äntligen över och den här måndagen kan enklast beskrivas som en enda stor bakfylla. Säsongen 2010/2011 var till en början en trevlig tillställning, men mot slutet så blev det bara en enda stor snefylla utav det hela, vilket vi nu får betala priset för. Vad skall vi nu göra? Vad skall vi nu titta på? Hur skall vi klara av all väntan?

Om vi hade levt i framtiden och kunnat resa i tid hade nog de flesta av oss skruvat fram tiden ett par månader. Allt vi vill ha är ett par nya spelare, en bra försäsong och en bra öppning på den nya säsongen. Det är inte för mycket begärt och det lär man kunna genomföra, till och med om man heter Arsenal.

Att det redan börjar råda nyhetstorka märker man direkt när artiklar som dessa faktiskt ligger bland de mest klickade i sportavdelningen på en nätupplaga. Och det är nog dags att vi börjar vänja oss då det är mer än femtio dagar kvar tills vi spelar vår första försäsongsmatch!

Arsène Wenger har varit lika klurig som vanligt att luckra upp, men efter matchen mot Fulham har han antytt att vi behöver förstärka truppen samt förbättra stabiliteten inom laget. Detta är bl.a. vad han hade att säga:

We have shown that we have the technical quality to win the league but certainly not the defensive solidity to do it. We have learned that we have the quality, despite what everybody is saying, but of course we need to gain some strength in some areas of the team.

Mentally of course I hope that the team has learned a lot this season because we could not cope with the number of games nor the pressure in the important moments of the season. I felt they lost confidence and you can see that there has not been the same sharpness on the mental front.

You never want to forget anything because it is as well the season that we produced our best games ever - but in the end it was difficult to get over the line. You could see that the disappointment of the team comes out in the recent games and the belief has gone down. Unfortunately the last disappointment [against Aston Villa] last week has cost us the third place.

Det är naturligtvis ett par väl valda ord, men trots det går det att argumentera kring hans åsikter. Har vi verkligen kvalitén för att vinna en titel? Har verkligen spelarnas mentalitet tagit sig en tankeställare efter den katastrofala säsongsavslutning?  Är stabilitet och styrka det enda vi saknar?

Vad händer i sommar, Wenger? Foto: Bildbyrån.

Samtidigt som han är en intelligent man och ofta väljer väl valda ord gör han nuförtiden även det motsatta:

Maybe one year you will realise that it is not easy to finish in the top
four every time. Even if people say we have to spend money, we have to
be realistic. We cannot buy players for £50 million and, even if we try
to strengthen our team and spend money if needed, that is fact.

Man är naturligtvis väldigt frustrerad direkt efter en förlust och det är naturligt att man är mer känslomässig än man brukar vara i normalt tillstånd. Men ovanstående uttalande är ju aningen dumristigt, kan man tycka. Vem har egentligen skrikit efter en £50m-värvning? Vad jag vet har inte ens de mest besvikna eller förbannade supportrarna begärt några £50miljoners-värvningar. Och varför fortsätta prata om hur svårt det är att uppnå en Top 4-placering när Arsenal skall vara ett lag som vinner titlar, eller åtminstone utmanar om titlar.

Det enda - enda och enda... - vi behöver göra i transferväg är att ersätta de spelare som lämnar med minst lika bra spelare samtidigt som vi ser till att förstärka laget där förstärkning behövs. Svårare än så är det inte. Att köpa en spelare för mer än £40 miljoner är väldigt sällsynt och så vida man inte heter Real Madrid, Manchester United, Chelsea, Barcelona eller Manchester City kommer man heller inte betala sådana summor för en enda spelare. Kom ihåg att vår bästa startelva kostar mindre än vad Fernando Torres kostade Chelsea!

Hur som helst har fransosen planer inför sommaren och enligt honom själv kommer han vara aktiv och upptagen på transfermarknaden:

We will try to do the right thing. I don’t know how much we have spent
in recent years. We will try to buy the right players. The amount of
money is not always linked with the quality of the player. We will spend
the needed money but you first have to find the right players and then
turn up with the money. If we find the right players we will spend the
money.

We have lists - number one, two, three - and we will try to achieve them. Unfortunately it does not always go like planned. It is very difficult to make things happen. We will work on strengthening the team. We are definitely out on the market - that is for sure.

Att Arsenal kommer att värva är solklart, frågan är bara hur många spelare man värvar, hur mycket de kostar och vad de heter. Det är frågor som saknar svar i dagsläget, men Wenger har nu flera gånger gått ut och sagt att man kommer att värva, att man kommer att vara aktiv på transfermarknaden och att man kommer försöka förstärka laget.

Ännu en anledning varför han måste bege sig ut och leta efter spelare är att flera a-lagsspelare kommer att lämna klubben i sommar. För bara några dagar sedan erkände Denilson att han var missnöjd och att han kommer flytta. Nu är det Bendtners tur att tala, men det är istället hans fader - som även är hans agent - som för talan åt honom:

Nicklas is 100 per cent open now to a change of clubs. He has made his decision and he has told it to Arsenal. Nicklas needs to be playing regularly from the start. So, sadly, he must leave. He wanted to finish the season first, so no-one could say he didn't fight for a place. There is real interest from both English and German clubs, and Bayern Munich were after him, earlier. It's very exciting. But talk about Aston Villa is rubbish. He has not met anyone from there.

Nicklas Bendtner och Denilson är alltså de två första spelarna som med största möjliga sannolikhet lär lämna klubben och det tråkiga/roliga (beror på hur man ser på det!) är att flera spelare kommer att följa efter. Enligt diverse rapporter och säkra källor är Manuel Almunia, Tomas Rosicky och kanske även Carlos Vela på väg bort.

Bendtner gör Denilson sällskap. Foto: Bildbyrån.

Ifall alla dessa spelare lämnar har vi alltså tappat hela fem stycken a-lagsspelare, vilket kommer bli problemfyllt då Arsène Wenger måste se till att ersätta dessa spelare med minst lika bra spelare. Naturligtvis kan man flytta upp en eller annan spelare som t.ex. Lansbury, men då saknas fortfarande fyra spelare han måste fylla i tomrummet för.

Sist vi tappade så pass många spelare var efter säsongen 07/08 då bl.a. Mathieu Flamini, Alexander Hleb, Jens Lehmann och Gilberto Silva tog avsked. Vi alla minns hur 08/09 - säsongen efter - artade sig. Det blev ett katastrofalt misslyckande i ligan och uttåg ur cuperna, trots att vi nådde semifinal i både FA-cupen och Champions League (mycket tack vare lyckosam lottning).

Nu står vi inför ett liknande scenario där flera a-lagsspelare är på väg bort och det gäller att Wenger inte gör om samma misstag. Han har hela tiden antytt att både han och spelarna lär sig av sina misstag, men om det finns någon sommar där det verkligen varit upp till bevis för honom är det i år.

Vad som gör mig någorlunda hoppfull är att han faktiskt antyder att han har en klargjord lista över spelare han vill ha över till Arsenal. Vare sig denna lista innehåller namn som Christopher Samba eller Karim Benzema är det huvudsakliga att det finns en lista.

Vi kommer att se flera värvningar den här sommaren (99,5 % säker) och för att vara ärlig är jag redan exalterad, men då gäller det även att det är bra värvningar det handlar om och inte spelare från franska Ligue 2 eller Serie C1.

På grund av fjärdeplaceringen kommer vi tyvärr att få kvala in till Champions League, men som redan nämnts en miljon gånger innan kommer vi inte kunna möta lag som Bayern München, Lyon och Villarreal då vi, precis som dem, är seedade. Den officiella huvudsidan har en bra guide över hur det hela fungerar och man namnger även alla lag som vi skulle kunna möta i kvalet.

En spelare som med största sannolikhet inte kommer att lämna är Samir Nasri som hela säsongen understrukit att han kommer att sköta kontraktsärenden först efter säsongen. Han ser ut att hålla det löftet:

Arsene Wenger played a big role in me coming here. I believe in the project. We’ll sit down and talk it through [contract negotiations].

Det är dock långt ifrån klart och mycket - nästan allt - beror på vad för löneanspråk han har. Vi minns ju hur problemfyllt det blev när Adebayor skulle förnya sitt kontrakt, men Nasri är som tur är inte en lika stor skitstövel som togolesen. En annan spelare som ännu inte skrivit på ett nytt kontrakt är Gael Clichy. Enligt säkra källor skall Inter redan ha kontaktat Arsenal och berättat om intresset, men ingenting är klart där heller. Arsenal vill förlänga med Clichy och fransmannen själv har tidigare sagt att han helst stannar, men innan någonting är påskrivet kan exakt allting hända.

Gael Clichy - stannar eller inte? Foto: Bildbyrån.

Under dagens gång har jag varit väldigt aktiv på Twitter där jag vid lunchtid ställde frågan: Om ni fick chansen att bestämma en av Wengers kommande värvningar (en realistisk sådan!) - vem skulle det vara?

Som svar på frågan har jag fått över tjugio namn och jag tänkte i det här inlägget lista dem alla! Här är listan över spelare (man fick bara välja en man ville ha till klubben!) som svenska gooners vill ha till Arsenal:

Radamel Falcao (Porto)
Daniele de Rossi (Roma)
Gennaro Gattuso (Milan)
Karim Benzema (Real Madrid)
Scott Parker (West Ham)
Eden Hazard (Lille)
Mamadou Sakho (PSG)
Charlie Adam (Blackpool)
Gökhan Inler (Udinese)
Pirlo (Milan)
Franck Ribery (Bayern München)
Christopher Samba (Blackburn)
Andrea Pirlo (Milan)
Cristián Zapata (Udinese)
Javier Mascherano (Barcelona)
Gary Cahill (Bolton)
Jan Tauer (VfL Osnabrück)
Keisuke Honda (CSKA Moskva)
Bastian Schweinsteiger (Bayern München)
Didier Drogba (Chelsea)
Fernando Llorente (Athletico Bilbao)
Ashley Young (Aston Villa)
Leighton Baines (Everton)
Hulk (Porto)
Wayne Rooney (Manchester United)
Alexandre Pato (Milan)
Marko Marin (Werder Bremen)
Yann M'Vila (Rennes)
Luca Barrios (Borussia Dortmund)

Jag vill ta tillfället i akt och tacka alla er som tweetade in er favoritvärvning (en realistisk sådan) och man kan utan tvekan säga att det finns en väldans massa intressanta namn i den här blandningen. Jag har ingen personlig favorit, men jag skulle utan tvekan kunna se en handfull spelare i Arsenal.

Eden Hazard namngavs väldigt många gånger. Foto: Bildbyrån.

Det fanns även de som gav lite udda namn och vi fick ihop fyra retronamn som faktiskt visar vad för spelartyper många vill ha i dagens lag. Dessa fyra herrar hade fått bestämma på mittfältet om några av er hade fått bestämma:

Håkan Mild
Krister Nordin
Anders Limpar
Magnus "Turbo" Svensson

Åldern är inga problem har jag hört!

Transferrykten kommer vi få leva med dagligen den här sommaren, men det är väldigt kul att se hur ni alla tänker! Därför tänker jag ta tillfället i akt och fråga er exakt samma sak: Om ni fick chansen att bestämma en (enbart en!) av Wengers kommande värvningar (en realistisk sådan!) - vem skulle det vara? Ha det!

"Jag är glad att det är över

så lämna mig ifred

du är det sista jag behöver

och jag orkar inte mer"

Så sjöng Ratata en gång i tiden och det är så den här säsongen tar slut för min del. Vi har pustat, frustat och stönat de sista månaderna. Ingenting har gått vår väg och Wenger har varit tvungen att köpa tupé sedan han slitit av sig allt sitt hår. Ändå står han och säger efter matchen att vi inte kommer att spendera stora pengar. Vad han menar med det är naturligtvis höljt i dunkel. Jag hoppas att han menar att han inte tänker köpa spelare för £35m i parti och minut utan använda pengarna han ändå har till flera spelare av klass för en billigare peng.

Jag tror inte det finns någon supporter som tycker det är dumt om Wenger hittar en världsklasspelare för £10m, men problemet är precis som han själv säger att Man C, Chelsea och de andra med stora plånböcker driver upp priserna på dessa världsklasspelare. Det är klart att en klubb hellre vill ha £30m än £15m om de kan få det.

Jag tror dock att Wenger köper in minst ett riktigt etablerat namn i sommar och att han dessutom fyller på med några välscoutade överraskningar. Vi måste ju tro att han vet exakt vad laget behöver för att lyckas nästa säsong. En säsong som inte kommer att bli lättare, för denna säsong var nog den lättaste att vinna för lång tid framåt.

Chelsea sparkade Carlo Ancelotti efter dagens sista match och jag är i alla fall väldigt glad över att den kortsiktigheten inte existerar i vår klubb. Wenger skulle ha blivit sparkad flera gånger om med en sådan gung ho-ägare som Abramovich. Kroenke har förhoppningsvis bättre tålamod för Arsenal är inte en klubb för snabba insatser och snabba resultat. Vi ska bygga ett lag som vinner för att vi lyckas i vår filosofi, vår spelidé och under våra egna resurser. Då kan man inte sparka managern för att man slutar tvåa. En ny manager ska in som ska hitta sin strategi att förverkliga ryssens våta dröm om en Champions Leaguetitel på ett år. Mourinho eller Portos manager på väg in kanske?

Harry Redknapp är överlycklig efter Tottenhams säsong och säger att det är den bästa Tottenham har haft. Så femma var bättre än fjärdeplatsen ifjol? Han är mer desillusionerad än Wenger.

Birmingham åkte ur och Kicken har redan skrattat åt dem offentligt här på sidan. Jag skrattar inte åt dem för jag är mer typen som skrattar med. Därför väljer jag att lite försynt skratta med Wolvessupportrarna på Toby´s idag som var väldigt glada över sin förlust idag. Tänk om man ändå hade något att vara glad för, inte ens Walcotts mål fick det att rycka i mungiporna på oss.

Silly season drar igång på allvar imorgon då tidningarna kommer att försöka övertrumfa varandra i påhittade transferhistorier där olika "källor" vet allt om vilka som kommer och går i Arsenal. Ett kan ni vara helt säkra på: Vi köper någon, vi säljer någon och Wenger stannar.

Idag ryktades det om Fabregas igen. Buden kommer tydligen att hagla kring grabben i sommar och om ryktena är halvsanna så kommer några andra klubbar än Barcelona att ge oss fantasibud på £58m. Han är superviktig för laget men skulle de pengarna dyka upp så skeppa honom. Ingen är större än laget.

Punkt. Slut. Farväl. Det var det. Den här säsongen är över och det är minst sagt skönt att sätta pricken över i:et på den här berg- och dalbanesäsongen. Det har varit en lång resa genom himmel och helvete, men nu har vi äntligen nått slutstationen. Det är över för en gångs skull och det känns skönare än väntat.

Någon säsongskrönika blir det inte av det här inlägget, det kommer ni ändå få läsa massor av den närmsta tiden, men jag kan inte låta bli att känna lättnad över att vi äntligen fått ett stopp på all misär vi gått igenom på sistone. Ända sedan förlusten i Carling Cup-finalen (Birmingham åkte ur Premier League - HAHA!) har vi bara lyckats vinna mot fyra lag: Leyton Orient, Stoke, Blackpool och Manchester United.

Kanske är inte vi de som skall skratta åt andras misslyckanden då vi själva faktiskt misslyckats katastrofalt, men skadeglädje sägs vara den enda sanna glädjen och då kan man inte låta bli att skratta.

Skratta åt Tottenham som säljer specialgjorda Champions League-klockor när de inte lyckades upprepa fjolårets succé. Åt Birmingham som sjöng förfärliga ramsor om Eduardo, vann Carling Cup-finalen tack vare ett misstag från Arsenal och nu får nöja sig med spel i Championship. Åt Chelsea som köpte Fernando Torres för £50 miljoner, fick ett oviktigt mål, förlorade tre gånger i rad mot United (CL+PL) och förlorade sista matchen för säsongen.

Vi kan å andra sidan skratta åt oss själva som vann mot Chelsea, vann mot Barcelona, vann mot Manchester United, var kvar i alla fyra tävlingar innan februari och avslutar nu säsongen med ännu ett titellöst år och ynka 68 poäng - 12 poäng bakom Manchester United.

Som tur är kan vi dock lägga allt detta bakom oss, ladda om batterierna och fokusera på nästa säsong. Det är en enda stor lättnad att säsongen tagit slut och det enda vi har kvar att genomlida är att se antingen Barcelona eller Manchester United lyfta CL-pokalen på Wembley. Sedan är allt över.

Dagens match, ja, den kan ni läsa mer om i matchrapporten! Där hittar ni alla mål, gula kort, utvisningar och statistik från mötet på Craven Cottage. Jag har egentligen inte så mycket att säga om matchen i sig, utan det var helt enkelt ett passande slut för Arsenal (med tanke på hur man spelat på sistone) som ännu en gång kryssade till sig ett resultat.

Robin van Persie visade varför han är en världsklasspelare när han är frisk (1-1) och det är tyvärr synd att resten av laget inte håller samma klass som honom. Fulham tilläts göra mål efter tre individuella Arsenal-misstag (1-0) och efter ännu en höjdboll där det rådde kaos i försvaret (2-1).  Theo Walcott visade sedan varför jag vill se honom som centerforward från och med nästa säsong (2-2) och trots att det inte varit hans bästa säsong har hans avslutningar hållt högsta möjliga klass under säsongens gång.

Bortasupporten var lika bra som vanlig, men tålamodet tog uppenbarligen slut mot slutet av matchen och det hördes tydligt då de i samkör sjöng "spend some fucking money", någonting Arsène Wenger, hans tränarstab och spelarna lär ha hört klart och tydligt.

Nu är lidandet över för den här säsongen och en riktigt intressant sommar väntar oss alla. Kommer Wenger att spendera pengar? Vilka lämnar Arsenal? Vilka kommer vi att köpa? Hur går försäsongen? Lyckas vi i Asien? Kommer Kroenke börja ställa krav? Vilka kommer vi möta i Champions League-kvalet? Kommer optimismen komma tillbaka? Det är många frågor som i dagsläget saknar svar, men som inom tre månader kommer att vara besvarade.

Bloggen kommer naturligtvis leva vidare under sommaren, likaså Arsenal Sweden, web-redaktionen, styrelsen och allt annat. Nu drar jag en lättnadens suck, ett glas rött och en fin bok att avsluta den här kvällen med. God kväll!

Idag, den 21 maj 2011, vid 18:00, skulle alltså världen ha gått under. Klockan är ännu inte 18:00 här i kanterna, men vad jag sett har jorden klarat sig överväldigande bra. Kanske blev jordens undergång försenad några timmar? Man vet ju aldrig med tanke på hur vanligt förekommande förseningar är.

Hur som helst var det tur att världen inte gick under då vi alla kan se fram emot nästa säsong full av Premier League-fotboll, cuper och Arsenal, så klart. Varken Wenger eller Hughes har knappt sagt någonting alls om självaste matchen imorgon eftermiddag, utan pratar redan om vad som gått sämre och bättre under säsongens gång.

Tidigare idag tog jag mig friheten att skriva en inför-rapport som naturligtvis går att hitta här. Alla matcher förutom de lag som är inblandade i bottenstriden (sjuk bottenstrid!) känns väldigt ljumna och det var väldigt länge sedan jag var så pass otaggad inför en Arsenal-match som jag är i detta nuet.

Arsène Wenger har som vanligt gett oss helt olika skildringar och åsikter gällande den kommande sommaren. Ena dagen säger han att allt vi behöver är mognad och att det inte blir lätt att hitta sådana spelare medan han den andra dagen säger att vi kommer förstärka vårt lag med ett par "mycket bättre spelare". Vad som är "mycket bättre spelare" enligt Wenger går bara det att diskutera i timtal.

Det sägs dock att han kräver "one more year" för hans projekt, någonting som fått väldigt många att reagera. Han har inte sagt detta officiellt, men enligt diverse journalister som följer Arsenal skall Wenger vara ovillig att köpa in klasspelare (klasspelare så som vi ser dem), utan istället ge sitt projekt en sista push, ett sista försök. Tycka om det vad man vill, men det känns aningen ... feltajmat. Jag skall dock inte skjuta alla mina kanoner förrän han verkligen sagt det officiellt, vilket han inte lär göra.

Vad som däremot bör kommas ihåg är att han för exakt två år sedan sade detta:

If we do not deliver in one or two years I will be responsible. It
is the most important moment in the life of this club and we have to be
strong now and support this team.

Vad som kommer att hända i sommar vet bara Wenger och vad han än säger på sina presskonferenser, i sina intervjuer eller framför kameran vet vi alla att han aldrig någonsin kommer att säga exakt vad han har för planer. Den dagen vi hör Wenger säga något i stil med, "I'm planning to execute several changes within the club, bring in three players and make sure the ones who haven't delivered understand what's on the line" kommer nog jorden verkligen att gå under.

Hur som helst har vi en match kvar att spela och det är ingen enkel sådan. Fulham har tagit dubbelt så många poäng än Arsenal på sistone och de vill nog ge igen för fjolårets bortaförlust i säsongens sista match. Det har gått bra för dem på sistone och de vill nog ge Craven Cottage ett sista farväl för säsongen. De lär vara mer motiverade, ge mer i närkamperna och anfalla så mycket som möjligt.

Så länge inte Arsenal matchar deras prestation lär det här bli ännu en förlust i vår redan långa formsvacka, någonting som inte skulle välkomnas av någon bland oss. Det skulle vara passande för vår säsong om vi faktiskt förlorade, men alla vill se ett Arsenal som ger oss åtminstone någonting att glädjas åt. Säsongen är körd, men en vinst, ett par mål och tre poäng skulle åtminstone få mig att le lite, hur dåligt det än gått.

Det finns inte så mycket mer att skriva om just nu. Säsongen är snart slut, transferrykten sätter snart igång på allvar och vi alla är helt slut efter ännu en misslyckad vår. Ett sommaruppehåll kommer nog gynna oss alla, men som sagt, först gäller det att besegra Fulham på Craven Cottage. Vi får hoppas att vi kan göra det, trots allt.

God morgon! Solen skiner i London och då är det bäst att man inte sitter inne och ödslar sin tid! Därför blir det ett tidigt och kortfattat inlägg denna fredagen, men i all ärlighet finns det heller inte så mycket att prata om.

Matchen mot Fulham kommer bli säsongens sista match och efter det väntar femtiofem tråkiga dagar innan vi spelar vår första försäsongsmatch i Asien. Därefter väntar trettiotvå/trettiotre dagar innan Premier League drar igång igen. Totalt blir det runt nittio dagar vi får vänta innan vi får se Arsenal kicka igång premiärmatchen på Emirates eller någon annan arena i England.

Det första jag gör när jag vaknar upp varje dag är att jag ligger kvar i sängen, tar upp min telefon och surfar in på Twitter (det blir ofta så när man blivit inbiten supporter). Där hittade jag en hel drös med tweets om att Denilson är på väg bort från Arsenal, men innan jag lyckades hitta en länk till den påstådda artikeln trodde jag inte att det var sant. Hur som helst är det ett par riktigt skarpa ord han riktar mot klubben:

I am so upset. I am a winner and I came here to win trophies but I've been here for five years and won nothing. A footballer's career is over very quickly so it is time for me to move on. This has been the worst season of my life.

I made up my mind eight months ago. But I haven't said anything because I did not want to disrupt the team during the season. I've been to see Arsene Wenger and told him how I felt and he agreed to let me go. I know some people will think I'm crazy. They are right. It is a great club, with a great organisation, a great manager and so many talented players. I need a fresh challenge and although I'm taking a big gamble, I'm ready to take that risk.

Innan ni börjar kasta ifrån er glåpord i kommentarspåret vill jag rekommendera att ni lämnar hatet åt sidan. Precis som jag skrev igår är vi bättre än så. Däremot har alla all rätt till att kritisera honom och det lär inte bli enklare för brassen att vinna över supportrarnas respekt med dessa väl inte så väl valda ord.

Jag har aldrig ogillat Denilson till den grad många andra gjort, men jag måste erkänna att det är väldigt dumma ord han slänger ifrån sig. Med all förståelse är han upprörd och besviken, men han får det att låta som om det är fel på klubben och inte honom.

I am a winner and I came here to win trophies but I've been here for five years and won nothing. Som jag sade i föregående stycke förstår jag hans besvikelse, men herregud, kan det ligga någonting i att du helt enkelt inte är bra nog att spela i Arsenal? Kan det bero på att även du kostat oss poäng? Kan det bero på att du inte gjort lika bra ifrån dig som dina lagkamrater?

Denilson har inte haft många anledningar att fira på sistone. Foto: Bildbyrån.

Att han är en vinnare har då inte märkts. Det finns tusentals exempel att ta till, men det som kommer fram direkt på ögonhinnan är hans insats mot Manchester United hemma på Emirates 09/10. Han såg inte ut som en vinnare när Rooney fick tag på bollen vid mittplan - mitt i en kontring - och knappt ens joggade hemåt för att göra hemjobbet. Det slutade så klart med ett United-mål.

Närkamper har aldrig varit hans styrka, inte hemåtjobb heller och i anfallet har det ofta sett glest ut. Den bistra sanningen är att han helt enkelt inte är bra nog. Visst har han haft sina höga toppar, men de har varit alldeles för få för att imponera på Wenger (som nu är beredd att låta honom gå), supportrarna (som aldrig riktigt gillat honom) och medspelarna (vilket man enkelt kan anta).

Med detta säger vi hejdå till Denilson. Han kan bli en helt okej spelare, men Premier League är tyvärr inte rätt liga för honom. Vi önskar honom all lycka till någon annanstans.

En spelare som mycket väl kan komma att ta hans plats är Henri Lansbury som återvänt från Norwich. Ett Norwich som han var med och förde upp i Premier League. Young Guns har intervjuerat Michael Bailey som följt Norwich hela året och det är en fantastisk rapport man kan läsa på Young Guns hemsida! Lansbury själv har detta att säga:

I just want to try and force my way into the Arsenal side next season. I have to come back raring to go, to be strong and try and take my place. I'm ready to prove myself here and show the boss that I'm ready to be in the first team.

Som ni alla vet är jag ett stort fan av Lansbury - som även många andra är - och hoppas innerligt att han tar chansen i sommar. Han är en av få utlånade spelare som har chansen att slå in sig i a-laget redan till nästa säsong. Det enda problemet är att vi tyvärr inte behöver mer talang, potential och unga spelare, men det är samtidigt viktigt att flytta upp de bästa talangerna i de egna leden och nu när Denilson är på väg bort öppnas ett briljant tillfälle för Lansbury att ta hans plats.

Likt Jack Wilshere har Lansbury spelat i Arsenal sedan han var nio år gammal och om det är någonting vi faktiskt saknar i dagens lag är det hjärta och passion, någonting ett energiknippe som Henri utan tvekan skulle tillföra. Frågan är bara om han är tillräckligt bra för att ta en plats i dagens lag? Han har blivit utlånad tillräckligt många gånger och för Wenger gäller det att ta ett beslut innan han ångrar sig.

Kan Lansbury ta det stora klivet? Foto: Bildbyrån.

Med tanke på alla de skador vi normalt sätt dras med under hösten och vintern skulle han utan tvekan vara en perfekt truppspelare att ha i truppen. Och han kan väl knappast göra sämre ifrån sig än Denilson? Jag hoppas utan tvekan att vi får se mer av Henri i Arsenal!

Jens Lehmann gjorde en oväntad comeback i vintras när Arsenal genomgick en målvaktskris, men nu överraskar tysken oss igen genom att säga att han mycket gärna kan stanna kvar ytterligare en säsong:

It was not really a comeback, but more of a last resort – actually more of a hobby. I took three weeks to get really fit and then I had to play against Blackpool. I thought ‘You can do it still. You haven’t forgotten what to do’.“From my performance, I would be able to continue playing.

My team-mates are always asking me if I’ll still be here next season. I can well imagine a job in football. First, I’ll probably end my trainer course. When you have such personalities as Alex Ferguson at Manchester United and Arsene Wenger at Arsenal, England is the ideal solution.

Vem skulle klandra honom? Vito Mannone är med största sannolikhet på väg bort från Arsenal då han inte lär acceptera en position som tredjemålvakt och vem skulle fylla den positionen bättre än Lehmann? Samtidigt har han tiden att ta sin tränarlicens och det blir något av en win-win-situation för både honom och laget.

En tredjemålvakt får inte spela ofta, men däremot finns en stor fördel att ha en erfaren tredjemålvakt som kan vara med och utveckla andra- och förstamålvakten (ifall de nu är unga). Med tanke på att både Szczesny och Fabianski är relativt unga (nåja, den äldre är faktiskt 26 år...) kan de nog ta lärdom av Lehmann på flera plan. Dessutom finns James Shea i målvaktsledet som även han kan lära sig både det ena och andra från tysken.

Det här är dock ingenting som är inristat i sten, men det är utan tvekan ett intressant alternativ. Jag skulle inte ha någonting emot att ha kvar honom i klubben.

Jack Wilshere och Andy Carroll är som väntat uttagna till U21-EM i Danmark i sommar, vilket har fått flera tränare och experter att rasa. Arsène Wenger har gått till attack mot Stuart Pearce och FA ett flertal gånger och nu håller både Harry Redknapp, Michael Owen och Alan Shearer med.

Jag har nuddat det här ämnet flera gånger och ni som följt bloggen vet att jag är kraftigt emot att skicka seniorspelare till ett U21-EM. Man tar ohyggliga risker genom att skicka spelare som redan spelat massvis med matcher för både klubblaget och seniorlaget. Det är skillnad på att skicka Bojan (som inte alls spelat många matcher) med att skicka Wilshere och Carroll (som bägge spelat fler än fyrtio matcher).

Jack Wilshere. Foto: Bildbyrån.

Vi har redan sett massvis med spelare som skadats både psykiskt och fysiskt av för mycket spel och jag vill helt enkelt inte se Wilshere bli utbränd eller skadad. Jag älskar hans passion för fotboll, men det finns alltid en gräns, även för professionella fotbollspelare. Det är inte för intet som Redknapp, Wenger, Shearer och Owen allihopa går ut och varnar honom för spel i U21-EM.

Arsenal Football Club höll igår årets välgörenhetsgala (en biljett för en inbjuden supporter skulle tydligen ha kostat runt £500) och om ni vill ta en titt på flera festliga bilder från tillställningen kan ni göra det här! Bl.a. donerade Abou Diaby och Bacary Sagna £35,000 var för detta! Otroligt classy.

Transferrykten finns det som vanligt massvis att ta del av! Arsenal kopplas ännu en gång ihop med Eden Hazard (hur många gånger har inte det hänt?), men den här gången även med Lilles anfallstank Gervinho.

Det pratas även om Matoe Kovacic och Karim Benzema, precis som vanligt. Arshavin har gått ut och sagt att han kommer stanna i Arsenal (efter samtal med Wenger) medan Denilson gjort det motsatta. Dessutom sägs Barcelona planera att lägga ett bud på Cesc Fabregas dagen efter Champions League-finalen. Det skall bestå av £26 miljoner + två spelare.

Det här var dock allt för idag! Nu skall jag ut och glida i solen! Om ni har det soligt även där ni bor rekommenderar jag er att göra detsamma. Vi hörs imorgon eftermiddag, bl.a. med en inför-rapport! Cheers!

Vi har hamnat i det fullständigt usla läget att vi troligtvis kommer att sluta fyra i Premier League den här säsongen. Uselt ur den aspekten att vi för någon månad sedan trodde att vi hade en chans att vinna ligan. Gapet till seriesgrarna Manchester United kan bli så mycket som 13 poäng och så lite som 7 poäng. Det är så pass lite att några få matcher som gått vägen hade kunnat ge oss ett leende på läpparna.

Vi hade allt i egna händer men pallade inte trycket. Vi föll ihop som ett korthus, managern, spelarna och vi supportrar. Det har gått så långt att jag inte orkar diskutera fotboll med andra supportrar, jag kan nämligen inte förklara våra problem på ett enkelt sätt. Det som hänt oss är på gränsen till oförklarligt, men inte oförlåtligt. Redan i augusti står vi där igen och hoppas. Med eller utan Fabregas, med eller utan nya stjärnor och med eller utan Wenger.

Den här sommaren står klubben, men kanske framförallt Wenger vid ett vägskäl. Ska han överge sina principer de senaste åren och börja använda de pengar han verkar ha till förfogande eller ska han ge sin satsning på unga spelare ett sista försök. Jag har full förståelse och sympati för att han vill se det här laget lyckas, det vill jag också, men jag vill också se att han lär av sina misstag och låter de ungdomar som inte klarat pressen få stå över nästa säsong. Det är nästan synd om Bendtner att se honom springa ute på kanten, att se Denilson inte jobba hemåt, att se Squillaci bli överspelad. Bespara oss det och låt de spelarna som inte är bra nog få vara bra nog någon annanstans.

Fulham på söndag i avslutningsmatchen på Craven Cottage. Det borde kännas som en munsbit, men kommer att bli tufft återigen. Arsenals form måste vara bland de fem sämsta i ligan och det är inget gott tecken. Wenger säger återigen att vi ska kämpa och att vi är taggade, men fan tro´t.

Ska vi gå om City så måste de tappa poäng mot Bolton samtidigt som vi vinner. eller får oavgjort vid förlust för deras del. Bolton har absolut ingenting att spela för och City har precis vunnit FA-cupen. Känns som en spiktvåa, men man ska aldrig säga aldrig. Det sagt så måste Arsenal nu krama ur det allra sista av energi vi kan ha kvar för att åtminstone försöka få en tredjeplats.

Just nu är vi utskrattade, hånade och bespottade över vårt misslyckande. Vi som hävdar att vi spelar den bästa fotbollen, vi som försöker göra en ungdomssatsning och vinna med kids, vi som gnäller över att de andra sparkar på oss. Just nu är det inte många som tror gott om Arsenal FC. Med en tredjeplats i ryggen slipper vi åtminstone nesan att behöva kvala till Champions League och riskera att missa tävlingen. Vi vet ju att vi är bäst, men tyvärr så måste vi spela bäst för att bevisa det.

Just nu är det jobbigt att vara Gooner, vi vet inte hur länge till vi behöver vänta tills vi står på toppen igen, men när den dagen kommer så är denna våren bortglömd. Det kan jag lova er. Mot ljusare tider!

För flera århundraden sedan sade en klok man: den som väntar på någonting gott väntar aldrig för länge. För vissa sker det nu, för vissa tar det ett år, för vissa ett halvt decennium - för vissa aldrig. Det handlar om ett motto som kommit att spegla mångas liv, så även våra.

Vad det goda är handlar om helt olika saker för helt olika människor. Det kan vara att klara av universitetsstudierna, att åka iväg på en jorden-runt-resa, att hitta en fru eller att bli en professionell idrottsman. Vi alla har privatliv att värna om, men bakom de vardagliga sysslorna finns det en helt annan värld i en helt annan atmosfär. Arsenal.

Det är en passion, en plåga, en kärlek, ett hat. Innerst inne vet vi att det är en löjlig hobby, hah, att bli känslomässigt påverkad av elva män som jagar en boll. Löjligare än så kan det inte bli. Men det finns någonting så förtjusande i det löjliga som förfört våra hjärtan sedan dag ett.

Lukten av gräs, synen av en fotboll, de röd-vita tröjorna, den skrikande publiken, de elva spelarna som bär upp laget. För oss är det mer än män som jagar en boll. För oss är det en livslång kärlek som inte går att beskriva i ord.

Det spelar ingen roll vart man bor, hur man tittar på matcherna, hur mycket pengar man slösar, varför man gillar laget eller hur mycket man dras med i matcherna. Vi är alla lika mycket supportrar när det väl kommer till kritan. Det spelar ingen roll om någon slösar tiotusen kronor på ett säsongskort medan den andre bara slösar några hundralappar på ett Viasat-abonnemang. Vi bryr oss lika mycket.

Oavsett tider, oavsett datum, oavsett motstånd och oavsett plats finns vi alltid där, antingen bland publiken, i pubarna, hemma i soffan eller bakom datorn. Att missa en match är det värsta som kan hända, men när det väl händer märker man hur smärtsamt det är. Hur smärtsamt det är att inte veta vad som händer, hur det går eller vad man skall ta sig till. Det känns som om man tappat bort något värdefullt som absolut inte får bli borttappat. Men till och med om man missar matchen finns man alltid med. Far away, but always present som Arsenal Swedens sten utanför Emirates Stadium säger.

När Arsenal spelar uselt påverkas vi av det, mer än vi tror, trots att vi inte vill. För vissa innebär det stor ilska medan andra blir mer besvikna och uppgivna. Men det finns inte en enda själ där ute som tar det med glädje, trots att man i svåra stunder försöker se positivt på saker och ting. Det skapas debatter, diskussioner och matas åsikter fram och tillbaks. Man analyserar in i minsta detalj, ifrågasätter allt och försöker hitta svar som inte finns.

År in och år ut är Arsenal en drog som vi inte kan slita oss ifrån. Problemet är att det inte finns behandlingshem för sådana som oss, och till och med om det fanns tror jag inte att folk skulle söka sig dit självmant. För alla oss är det en drog som antingen får oss att må dunderbra eller så in i helvete dåligt.

Det värsta är att man inte kan koppla ifrån, att man inte kan lägga det åt sidan och fokusera på privatlivet. Det finns alltid med i tankarna, oavsett om man går till ICA, tar hand om barnen eller festar loss på krogen. Man försöker glömma, men när man väl börjar tänka på det går det inte att få ur en.

Vi alla strävar efter att må så bra som möjligt, att få se vårt kära Arsenal vinna, inte bara matcher, utan titlar. Det har gått sex år sedan Patrick Vieira lyfte upp den där silvriga bucklan på Millenium Stadium. Ända sedan dess har vi fått gå igenom pina, plåga, tårar och besvikelser - säsong efter säsong, år efter år.

Väntan efter att få känna oss övermänskliga, att stå på toppen av ett berg och att bli omfamnad av drogen vi kallar Arsenal har tagit oss till ställen vi inte kunnat ana de senaste åren. Den väntan har satt spår i både kropp och själv. Den väntan har fått oss att tappa tålamodet, drömma oss iväg till andra dimensioner och glömma varför vi älskar den här klubben.

Men det har funnits värre stunder, för både oss och Arsenal. Vissa saker är viktigare än ett fotbollslag. Som vår familj, begravningar, bröllop, födsel och allt det som formar våra liv. För Arsenal har det funnits värre tider. Mellan 1938 och 1948 vann man ingenting. Samma sak hände 1953 till 1970. 1971 till 1979 blev helt titellösa. Och mellan 1979 och 1987 vann man heller ingenting. Vi kan med all rätt lägga till 2005 till 2011 i den listan, men det ger oss lite perspektiv på vad vi går igenom idag.

Vi har fått vänta länge, flera gånger, flera år, men när den väntan tar slut skapas minnen för livet. Det är då all väntan är värt mödan. Det är då vi glömmer alla år, alla hjärtskärande förluster, allt det som en gång var. Det blir som en nystart, för klubben, för laget och för oss supportrar. När den tidpunkten anländer kommer vi alla att glömma all misär vi gått igenom och tro mig, det kommer vara värt det.

Men det är viktigt att vi inte glömmer vår identitet, att vi inte glömmer det som formar klubben. I dessa bistra tider är det enkelt att man glömmer bort varför man älskar Arsenal, varför man går igenom alla känslomässiga procedurer, varför man tar sig tiden att följa ett lag som The Gunners.

Titta på Barcelona. Det tog sex titellösa år innan de skapade en ny storhetstid. Och titta på deras supportrar nu. Vi skall inte dra alla över en och samma kam, men många som en gång var trevliga har blivit rena skitstövlar.

Titta på Manchester United. Ett lag som vinner år in och år ut. Men jag hittar inte glädjen bland supportrarna. Jag hittar bara mättnad, arrogans och en övertro. De hånar alla andra med glädje och glömmer ofta bort kärleken till sitt eget lag.

Titta på Chelsea. Ett lag som vann sin första ligatitel på över femtio år för sex år sedan. Tålamodet bland deras supportrar har varit lika med noll ända sedan dess. De byter tränare och köper in nya spelare på löpande band. De klarar inte av ett enda år utan en titel, trots att de förut var tvungna att vänta hela femtio år på att se sitt älskade Chelsea lyfte ligatiteln.

Jag skall inte lyfta upp oss själva som änglar eller helt oskyldiga. Även vi har våra fel, är emellanåt arroganta och slänger ur oss glåpord. Men vi är en familj. De plågsamma åren med misslyckande efter misslyckande har fört oss samman. Har fått oss att förstå. Har fått oss att älska.

Visst ogillar vi vissa spelare, har skilda åsikter om tränaren och blir förbannade varenda gång allt skiter sig, men vi överger aldrig den klubb som en gång fick oss att förföra våra hjärtan. Vi älskar vårt lag i både vått och torrt. Och även om vi tycker olika kommer vi aldrig någonsin släppa taget om varandra.

För flera århundraden sedan fanns det en klok man som sade: det som inte dödar, härdar. Tänk på det, mina vänner.

Det har gått flera veckor sedan vi hade en videokväll
sist och nu när tråkigheten tagit över på grund av säsongsavslutningen känns det som en bra idé att sätta ihop ännu ett videoinlägg. Som tur är har
dessa videoinlägg blivit något av en
succé, så jag hoppas att dagens inlägg blir minst lika bra som de andra sjutton blivit.

I dagens
videoinlägg kommer ni att få se allt från superba kompilationer till
intressanta händelser bak i tiden. För att blicka tillbaka och se någon
av de föregående videokvällarna jag haft kan ni trycka på någon av följande
länkar:

Videokväll 1
Videokväll
2
Videokväll
3
Videokväll
4
Videokväll
5
Videokväll
6
Videokväll
7
Videokväll 8
Videokväll 9
Videokväll 10
Videokväll 11
Videokväll 12
Videokväll 13
Videokväll 14
Videokväll 15
Videokväll 16
Videokväll 17

Jag kan lova er att det finns massvis med guldkorn
att hämta därifrån. Om ni missat någon videokväll som ägt rum tidigare
är det ett hett tips att kolla igenom dem! Det finns som sagt massvis
med superba videos att hämta därifrån och om jag vore er skulle jag både
läsa och titta igenom varenda en!

Det har ofta hänt att folk kommenterar att "den här
videon och den här videon" skulle vart med, men allt som oftast är det
också så att den videon ni rekommenderar har vart med i en tidigare
videokväll! Ni är dock mer än välkomna att lämna in tips i antingen kommentarspåret eller via mail (kristonel.elwe@arsenal.se)!

______________________________________________________________________________

Arsenal - Stop & Stare - En video som tar oss igenom säsongens höga toppar och djupa dalar. Mycket smärtsamt att se med facit i  hand, men ändå ett av de bästa sammandragen. Älskar slutet, trots att det är deprimerande!

______________________________________________________________________________

Förbannad Arsenal-supporter - Det var många av oss som började koka av ilska när vi tappade 4-0 mot Newcastle, men frågan är om inte den här killen tar priset? Skulle dock inte förvåna mig om de flesta av oss reagerar liknande, med skillnaden att vi inte blir smygfilmade.

______________________________________________________________________________

Cesc Fabregas - Stubborn - Om det inte vore för det sämsta låtvalet på år och dagar skulle den här videon vara en av mina favoriter. Tyvärr förstör låten en hel del, men videon är fortfarande lite magisk. Mycket bra redigerad och klippt!

______________________________________________________________________________

Fredrik Ljungberg missar bollen - Vi alla vet vad Ljungberg försöker göra, vi alla vet hur enkelt det skall vara, men vi alla vet hur fel det kan gå. Att det skulle gå så här fel är det dock inte många som trodde. Om den inte bjuder på gapskratt får ni pengarna tillbaka!

______________________________________________________________________________

Fabregas mål mot Juventus - På vägen till Champions League-finalen 2006 mötte vi bl.a. det dåvarande storlaget Juventus. Samma lag Patrick Vieira hade gått till året innan. När det således var dags för åttondelsfinal i Champions League stod en hel del ära på spel. Det här 1-0-målet är faktiskt en av mina favoritmål från 00-talet!

______________________________________________________________________________

En klassiker mot Tottenham - Vi har spelat många klassiker mot våra ärkerivaler och det här är en av dom bättre! Säsongen 1983/1984 gick knappast till historien, men den här vinsten mot Sp*rs kan vi åtminstone glädja oss över. Och målet av Charlie Nicholas är inte lite pjåkigt! (Bonus: Arsenal vinner ligan på White Hart Lane 1971)

______________________________________________________________________________

Theo Walcott - Magic - Theo Walcott har haft en hyffsad säsong och här får vi se några av hans bästa tricks, mål och löpningar den här säsongen!

______________________________________________________________________________

Samir Nasri - Sensational - Även Samir Nasri har haft en hyffsad (nåja, väldigt bra) säsong! Här får vi se de bästa målen, dribblingarna och målfirandena! Absolut värd en titt.

______________________________________________________________________________

The Arsenal Dream - En av de mer känslomässiga klippen jag sett denna gången. Tar i tur och ordning upp alla våra cupförluster och jag erkänner att det var svårt att ta sig igenom den här videon. Väcker många starka minnen.

______________________________________________________________________________

Bortasupportrarna jublar i Leeds - En perfekt vy från bortasektionen på Elland Road där vi får se Bendtner skicka in ett inlägg i boxen som Robin van Persie nickar in elegant!

______________________________________________________________________________

Nicklas Bendtner 2005/2006 - Nicklas Bendtner - eller Big Ben som han kallas - kom till klubben redan 2004. Säsongen därefter fick han förtroendet att leda anfallet tillsammans med Arturo Lupoli i Arsenals reservlag. Tillsammans gjorde de kaoz med hela reservligan och här får vi bl.a. se hur det kunde gå till.

______________________________________________________________________________

RvP & Nasri - De bästa momenten från den här säsongen när det kommer till individuella insatser från både holländaren och fransmannen. Man blandar även in ett par andra konststycken från bl.a. spelare som Song.

______________________________________________________________________________

Arsenal 2008 - 2008 var inte en av de bättre årgångarna, men armirvp88 gör fantastiska videos och ibland är det skönt att se hur de såg ut för ett par år sedan. (Bonusvideo: Om ni missat 2010 måste ni se den! En av mina favoritvideos alla kategorier!)

______________________________________________________________________________

David Platt målar mot Manchester United - Det här målet resulterade i en vinst mot Manchester United 1997 som senare skulle bli våra största rivaler till ligatiteln år in och år ut.

______________________________________________________________________________

I'm Gooner Till I Die - En emotionell video till tonerna av fantastiska Coldplay. Många fina ögonblick, mål och scener! Synd att den är så kort!

______________________________________________________________________________

Jack Wilshere 2010/2011 - Den unge britten och supertalangen Jack Wilshere har fått sitt stora genombrott i år. Här ser vi en briljant video från några av hans bästa ögonblick! (Bonusklipp: Wilshere tar emot priset som årets unga spelare!)

______________________________________________________________________________

125 Years - Den här kompilationen har varit med tidigare, men den är så pass bra att den kommer med igen! Dessutom är det passande då det faktiskt är jubileumsdags!

______________________________________________________________________________

Robert Pirés - Någon som saknar den här fransmannen?

______________________________________________________________________________

Arsenal FC - Deja Vu - It's a phenomenon known as Deja Vu. Med dessa vackra ord börjar denna fantastiska video som mycket väl kan vara en av de bästa idag! Ta er en titt - ni blir inte besvikna!

______________________________________________________________________________

Nu till den kanske viktigaste frågan ikväll - vilken video var er favorit i dagens videokväll? Var inte rädda för att kommentera! Ha det!