Senaste blogginläggen

Fyra mål på Anfield! Det har man ju inte sett maken till sedan... Julio Baptista!

Vilket sjuk match det var. Ingen kan påstå att Arsenal var det bättre laget, men när Liverpoolförsvararna gör sådana hårresande misstag är det bara att tacka och ta emot. Arsjavin visade upp elak effektivitet, och tänk att Arsenal faktiskt fick ett mål felaktigt bortdömt också. För inte var Bendtner offside där i andra halvlek.

Jag är inte besviken på att Arsenal inte lyckades vinna, och detta trots att vi ledde vid tre tillfällen. Med det försvarsspelet Arsenal visade upp idag ska vi skatta oss lyckliga att Fabianski spikade igen i första halvlek.  Silvestre var riktigt dålig igen, och vad var det med Sagna? Var han full? Det var uppenbart att han inte var redo för spel efter sjukdomen. Att Liverpool skulle kvittera var det ändå aldrig något tvivel om - det förvånande är att laget aldrig avgjorde matchen.

Men vilken prestation av Arsjavin. Det finns inga ord för det han gjorde idag (Baptista-klass kanske? I think not...) och det här kommer The Scousers drömma mardrömmar om när United lyfter bucklan. Hans andra och fjärde mål var riktiga strikeravslut, och det är få i världen som klarar av att göra sådana mål på den här nivån. Det skulle vara Torres i så fall - en komplett anfallare. Efter den här insatsen framstår det dock som ännu märkligare att Wenger bänkade Arsjavin i lördags.

De enda som är riktigt nöjda med det här resultatet är väl Manchester United-fansen. Samtidigt är ligan ännu inte helt och hållet avgjord, så United lär inte våga vila alltför många spelare i ligan inför CL-semifinalerna.

Men ikväll tänker vi inte på CL. Ikväll tänker vi på Arsjavin - kung av Liverpool. Han går på The Mersey!

Sur-Alex kritiserar Mike Riley. Det är nästan så att man tror att Killinggänget har ett finger med i spelet.

Intressant att skadorna fortsätter att hagla över oss. Med fem anfallare, Walcott inräknad, så är det klart att vi klarar anfallsskador bättre än backskador, men inte är det positivt att både van Persie och Adde är borta inför matchen imorgon. Eduardo ser jag som det enda vettiga alternativet och jag hoppas att jag får äta upp följande ord: Bendtner är inte värdig att starta PL matcher för ett topp fyra lag ännu på långa vägar.

En spelare som är så wasteful att han får Adebayor att verka klinisk ska inte spela från start. Dock tror jag mig känna Wenger så pass att danske är given på topp imorgon. Ensam eller inte, det tror jag inte vår käre manager har bestämt än.

MFF Support Cup har fått in anmälningar om två lag från Arsenal Sweden. Det är i allt tjugo platser och nuvid 20-tiden måndag kväll har vi 15 anmälningar. Det ser ut som att det blir succé för vårt nya koncept att köra landsomfattande värvningar bland medlemmarna. Ni reser land och rike runt för att vara med i denna årliga event. Tack för det säger jag och hälsar er alla välkomna ner till Malmö, nya som gamla vänner. Vi ska nog kunna ha kul ett par dagar.

Efter förlusten igår är huvudet tungt som ett betongblock. Tyngst av allt tycker jag att Wengers laguttagning väger. Varför han väljer att spela utan Arshavin och Song som lyst som 1000megawattlampor sista tiden och istället köra Diaby och Denilson bakom Fabregas. Diaby, det ska sägas direkt var katastrofal. Med hans fysik förväntar man sig att han ska kunna stå upp och hålla undan motståndarna, istället faller han lätt och spelar bollen fel flertalet gånger. Han gav i princip inte försvaret någon hjälp alls. Ett försvar som i övrigt skötte sig helt okej. Med Song framför skulle det sett helt annorlunda ut. Han behövs för att förhindra deras skyttar att avlossa skott bryta deras anfall och starta kontringar. Så långt har det gått idag i Arsenal att Song är saknad på plan. Huvvaligen.

Wenger gör ett försök att skylla sista målet på Fabianski, men man gör det lätt för sig om man tycker att han skulle stå kvar och vänta ut Drogba. Det felbeslut Fabianski tar är att inte kapa Drogba. Det står 1-1 i en semifinal i FA-cupen. Vi spelar om ära och berömmelse och ännu en tur till Wembley. Då kan ett rött kort i 85:e minuten vara värt att ta för att ha en chans att kontra in ett mål i förlängningen eller ta det hela på straffar. Hoppet hade levt. Men i första hand är det ju Silvestre som inte får koll på Drogba. Han är långsammare än tiden hos tandläkaren. Drogba gör det bra och är en spelare man gärna vill se i den rödvita dressen. Hatten av för honom.

Bytena är lika ologiska, att van Persie och Adebayor blir utbytta, först efter 75 minuter, och sen mot Arshavin och Bendtner är gåtfullt. Van Persie och Adebayor gjorde inget dåligt jobb, är duktiga i en straffläggning och det vi behövde var ju mer tyngd framåt, inte mindre när vi såg att Chelsea hade mer och mer boll på slutet. Diaby skulle som sagt ha blivit bytt mot Song tidigt, men sen hade gärna Bendtner fått komma in och ta Denilsons plats och så hade vi spelat med två renodlade anfallare och van Persie som ytterspringare.

Det är lätt att vara efterklok, men nu gäller det att bryta ihop och se till så att vi krossar Liverpools ligaambitioner en gång för alla.

FA-cupfinalen kommer alltså att spelas mellan Chelsea och Everton. Kanske inte helt förväntat, men absolut helt okej under omständigheterna. Att se Man U ta ännu en tur till Wembley och möjligtvis fullborda en fyrling kan få en kombinerad diarré och kräksjuka att te sig lockande.

Matchen igår känns fortfarande som en spark i magen och Wengers reaktion har vi hört förr. Han tycker att vi står upp bra, att vi inte ska skylla på enskilda spelare, att vi fortfarande har chansen att vinna CL. Visst har vi chansen, men jag säger här och nu att om vi ställer upp samma sätt mot de röda djävlarna så slutar det hela med tennissiffror. Största överraskningen är trots allt att Wenger säger att Chelsea var bättre än oss. Det är inte var dag han berömmer våra motståndare. Stort av honom även om fler än jag hellre hade sett att han tog ut rätt lag från början.

Allsvenskan är fantastisk. Sydsvenskan är fantastisk. Fortfarande klockan 23.20 finns inget under Anja Gatu om slutresultatet från MFF-TFF. Imorgon kommer hela hennes blogg att handla om hur MFF misslyckades och inte ett ord om hur TFF lyckades. Någon på Sydsvenskan borde skickas på realitycheck. TFF före MFF i allsvenskan i oktober? Oddsen börjar sjunka vänner.

Med ett dygns perspektiv på semifinalen är jag bara lite besviken. Visst var Wengers laguttagning märklig, men jag tycker att Chelsea var det bättre laget från kvitteringen och framåt. Arsenalspelarna var inte tillräckligt  spetsiga, och hade antagligen problem med att ladda om efter CL.

Igår kväll, när jag satt och deppade ihop, kände jag mig helt säker på att det har laget inte har det som krävs för att vinna några titlar. Det är för få spelare i dagens trupp som är extrema vinnarskallar, och för få spelare som kan avgöra de stora matcherna. Så gick mina tankar.

Idag är jag dock inte lika negativ. Det är självklart för tidigt att döma ut Arsenals chanser i Champions League. Manchester United är inte oslagbart - det har inte minst Arsenal bevisat den här säsongen - och kan mycket väl förlora semifinalen. Jag tänker alltså inte ge upp våra chanser till en titel den här säsongen. Inte så länge vi har chansen. Först efter säsongen kan vi utvärdera laget och dess vinnarmentalitet, eller bristen på detta.

Klart är dock att allt fokus ska ligga på Champions League under avslutningen av säsongen. Jag kan inte se hur Arsenal ska tappa fjärdeplatsen till Aston Villa eller Everton - inte ens om The Gunners förlorar mot Liverpool, Chelsea och United i ligan. Inte för jag tror att vi inte kommer att ta några poäng i dessa matcher.

Vi kan glömma en retur till Wembley. En retur till Rom finns dock fortfarande inom räckhåll.  

Det har tagit alldeles för lång tid, men nu är det äntligen dags för Arsenal att äntra nya Wembley för första gången. Jag har besökt gamla och åtminstone sett nya från utsidan, och det är en speciell upplevelse att vara där. Där kan man verkligen känna historiens vingslag, för att tala i klyschor.

Arsenals chanser i morgon får väl ses som goda. Formen är bra och de skadade (offensiva) nyckelspelarna har kommit igång på ett alldeles lysande sätt efter skadefrånvaron. Dessutom har Chelseas defensiv darrat ovanligt mycket i de senaste matcherna, så när Cesc, Arsjavin, VP, Adebayor och de andra sätter fart blir det intressant att se hur Halkskydds-Terry och de andra klarar sig. 

Däremot känns Arsenals försvarslinje inte alltför betryggande. Mot Villarreal klarade den sig i och för sig bra, men alla vet vad Drogba brukar göra mot Arsenal. Fast nu är å andra sidan inte Senderos med, så det är kanske lungt. Den stora frågan rör vänsterbackspositionen om Gibbs inte kan spela. Jag antar att Song får spela mittback och Silvestre ytterback om så blir fallet, men det skulle innebära en ny backlinje för fjärde matchen i rad. Inte ultimat.

Arsenal och Chelsea har en lång historia i FA-cupen, särskilt på senare år. I början av 2000-talet möttes lagen i princip varje säsong i cupen, och Arsenal stod i regel som segrare. Jag minns särskilt en omspelsmatch på Stamford Bridge där Terry gjorde självmål och, naturligtvis, finalen 2002. Då när Ray och Freddie gjorde sina mål och firades av av tiotusentals Arsenalfans med röda slingor i frisyrerna. 

Låt oss hoppas på ännu en klassisk FA-cupmatch mellan Arsenal och Chelsea. We're the famous Arsenal and we're going to Wembley!

Ikväll har jag inte utegångsförbud. Ni vet sånt man får när man som man säger ja till att ha ring på sig. Jag har fått lov att med fotboja (min Nokia N95) tillbringa kvällen ute med en polare. Inte blir det disco, i min övermogna ålder blir det snarare ett biljardbord och insmugglad tysk burköl under disk. Hur trevligt som helst och samtalsämnet är givet. CL-semifinalen mot Man U ty denne vän råkar tillhöra det andra släktet.

Matcherna mot just Man U brukar vi se ihop när vi kan, men denna gång började nämnde vän skruva på sig och muttra något om att det kan bli lite svårt att se den i samma goda anda som förr. Det har jag inga problem med, framför allt inte i första matchen då vi har allt att vinna på Old Trafford. Kanske ska snickra en egen Champions Section skylt?

Matchen mot Villarreal gick ju helt enligt planerna och nu står stormatcherna som spön i backen. Vad sägs om att på de nio redan säkra matcherna så möter vi topp tre motstånd i sex av dem. Går vi dessutom till final i den ena eller andra cupen så lär det bli lika tufft där, även om motståndet då skulle heta Barcelona eller Everton. Det är ju det här vi lever för. Att fallet blir tungt när man förlorar dessa matcher vet alla, men det är ju det perfekta vinet vi är ute efter och då får man ibland smaka av en hel del mäsk också. Just nu känns dock allt bra, dortsett från backlinjen som nu börjar bli ruggigt tunn. Men jag kommer ihåg när Flamini och Sebastian Larsson fick vika nere på vänsterbacken och gjorde det med den äran. Då sade jag att om man grävde lika långt i Tottenhams trupp så skulle man hitta Robbie Keanes au pair.

Bring on Chelsea imorgon. Det är stort att vara tillbaka på i och för sig nya Wembley. Dessutom ska vi ju spela en match till där 30/5 eller?

Suppleant-Holmsten har, inte med en dåres envishet - för en dåre skulle ha gett upp för länge sedan, med urbergets envishet länge berättat för alla som vill höra (och för alla andra också för den delen) om vilken bra spelare Alex Song är. Jag har ömsom skrattat åt detta och ömsom undrat hur den där Patrik Holmsten ens kan vara intresserad av fotboll när han har sett en fotbollsspelare i kameruanen.

Men efter de senaste insatserna av Song är det dags att ge Patrik rätt. Igår var mittfältaren på nytt strålande och dominerade mittfältet som vilken Vieira som helst. Det är uppenbarligen jag som inte kan något om fotboll.

Jag gillar dock när utskällda spelare kommer tillbaka och gör stormatcher. Det oväntade är oftast det roligaste. När Cesc Fabregas gör en stormatch rycker man bara på axlarna och menar att det var väntat, men när Oleg Luzhny plötsligt gör en man-of-the-match-insats i FA-cupfinalen (2003) är det dessto mer uppseendeväckande. Songs insatser under de senaste veckorna faller just inom denna Luzhny-kategori. 

Jag påstår nu inte att Song är den slutgiltiga lösningen på vem som ska städa bakom Fabregas, men han har åtminstone bevisat att han är en värdefull spelare att ha i truppen. Kan Alex bara fortsätta att utvecklas och slipa bort ojämnheterna kan han bli minst lika bra som Gilberto eller Flamini.

Tills dess får han nöja sig med att ha den mest vitsiga sången av alla i dagens trupp.

Den gula ubåten är ett märkligt smeknamn. Om det syftar på kvällens taktik att ligga och lura och så skjuta oss i sank när vi inte är beredda så tycker jag att det börjar osa katt. Jag är inte på humör att börja ta in vatten på öppet hav. Annat kan man väl inte kalla vår försvarslinje just nu. Lördagens match mot Wigan visade upp oerhörda sprickor i skrovet och det är bara att hoppas att båtbyggare Wenger har varit ute och slipat och fernissat.

Matchen igår blev ju också matchen med stort M. Oavsett vad man gillar lagen ovanför oss i tabellen så kanske inte vi ska klaga för mycket över vårt försvarsagerande. Det var en stilstudie i målvaktstabbar och försvarsmissar hela kvällen. Och anfallsfotboll, säger någon. Mål fick vi, men det organiserade anfallsspel vi fick se tillhörde enbart Chelsea. Liverpool ännu en gång en hårsmån från att klara sig med bondtur och straffsparkar, men denna gången fanns ingen Gerrard att tillgå. Barca får gärna vinna den semin.

Annars är det som vanligt, man får inget gjort för att det är match ikväll. Alla som är frivilliga till att överta min transkribering av intervjuer kan bara maila till undertecknad. En pint utlovas som belöning.